Räddas vad som räddas kan.

Den federation och det område som Putin härskar över  är en av världens till landytan största riken. OSS, som federationen kallas, är dessvärre ingen etnisk homogen sammanslutning utan består av små och större riken med skiftande språk och etnisitet. Inom federationen finns till exempåel mer än 200 olika språk och dialekter. Det kan synas vara en näst intill omöjlig uppgift att hålla samman dessa olika enheter.

Ett bekymmer som Putin brottas med är att allt fler av randstaterna mot väst strävar efter att alliera sig med EU. Polen betecknades förr som en öststat och de baltiska staterna vär förr ryskt territorium. I Kreml ser man inte med blida ögon på en sådan situation. Den senaste tidens utveckling i Ukraina är ytterligare ett bekymmer för ledarna i Moskva. De var tvingade att agera på något sätt och valde att utnyttja Krim som en bricka i spelet. Annekteringen av Krim räknar Putin skall vara nog för att det nuvarande styret i Ukraina skall bli störda i sina planer på en anslutning til EU.

USA och EU förstår mycket väl att en väpnad konflikt med OSS skulle vara en katastrof för världsfreden. De begriper att krig löser inga problem. Det maktmedel man då har att tillgå är så kallad ”Ekonomisk krigföring”. Genom att begränsa och strypa olika  slag av handel och därmed penningflöden tror man sig kunna tvinga Ryssland till underkastelse. Det skall vara intressant att följa utvecklingen och se hur det lyckas.

Eftersom Kreml i sitt agerande helt struntar i internationella lagar och regler pågår en febril aktivitet på ambassadnivå. Man griper tag i det lilla halmstrå som skickliga förhandlare kan tänkas vara. Det är något att stilla bedja om att det skall lyckas. Eftersom det är stora politiska intressen på båda sidor kan det från den synvinkeln tyckas vara en hart när omöjlig uppgift att bringa reda i oredan.

I det perspektivet är det  lilla rike som Tallbacken utgör, en oas av fridsamhet som inte så mycket berörs av maktspelet världen över.

Och det känns skönt!