Den som har en så gammal Mersa att den blivit myndig och därmed fått "rosträtt" känner sig ofta i underläge. Trots alla mina ansträngningar att sätta in en ny styrspindel i stället för den som pajat rönte jag inte den minsta framgång. Jag hade förlikat mig med mitt öde och beställt bärgning ned till Örnsköldsvik och tid på verkstad för reparation. Det skulle naturligtvis gräva ett stort hål i min ekonomi, men jag var beredd att ta den smällen.

Då mötte jag en av mina fina grannar och det blev tal om mitt misslyckande. "Men nog vore det väl märkvärdigt om vi inte skulle kunna fixa det" sa Sture, som har att hjärta av guld. Han kom med diverse verktyg och hjälpmedel. Med gemensamma krafter gav i oss i kast med uppgiften. Och si. Efter ett antal timmar med skruvande, hamrande och donande hade vi den nya spindelleden på  plats. Jag var överlycklig över att återigen kunna ratta min gamla trotjänare och dessutom kunna avbeställa både bärgning och verkstad. Jag ville förstås ersätta honom för jobbet men han avböjde. "Äh, vi hjälp varann. En annan gång är de kanske jag som behöver hjälp" sa Sture på sitt lugna sätt. Jag rörs till tårar över en sån generositet.

En annan gång ska jag berätta om alla andra fina grannar jag har här på Tallbacken. Det är otroligt värdefullt att ha den genuina grannsämja som gör att livet blir lätt att leva.    Här måste jag sätta in en smaileys för att ära alla mina fina grannar.

Det sägs om en gammal hantverkare att han satte upp en skylt med texten "Stängt mellan hägg och syren", alltså under den finaste tiden på året. Jag skall i alla fall försöka hålla igång min blogg till "de resandes förnöjelse".

Nu har jag ätit ett ägg, men jag känner mig inte mätt. Men jag vet att jag är mätt för jag har ätit ett ägg.

Det sa en gammal filosof en gång i tiden.

Hejdå. Jöran.