På rätt kurs.

En speciell möjlighet att skaffa sig större insikt i den litterära världen har vi alla i det att vi deltar i den skrivarcirkel som startade i kväll i Movattnets bygdegård. Ett illustert gäng med mer eller mindre uttalade ambitioner att till fullo behärska språkets olika vindlingar. Med min vetgirighet, som tilltagit med åldern, är det en trivsam tillvaro. Som exempel lägger jag in i min blogg ett avsnitt som heter flödesskrivning. Det är då man bara låter pennan formulera det som kommer i tanken just för tillfället. Detta skrevs för hand under 6 minuter.

Flödesskrivning innebär att man beskriver ett visst flöde. Ett flöde som kan innehålla en viss kraft. Har det endast ett minimum av kraft minskar således flödet i omfattning. Därför är det av stor vikt att flödet alltid tillförs den mängd kraft den för tillfället har nytta av. Ett flöde kan således storleksmässigt variera beroende av den kraft den tillförs. Vissa flöden kan vara så kraftfulla att de inverkar menligt på sin omgivning. Däremot om flödet är av stillsam art, då ett minimum av kraft tillförs, kan det bara genom att kvillra en melodi bringa ro och frid i sin omgivning. Slut på tiden.

Gonatt och gomorron!

Sverige är fantastiskt.

Jag har berört det i någon tidigare blogg men jag känner att ämnet är än mer aktuellt i dag. Att beskriva vårt land som vår fristad på jorden är angeläget. Om något år har vi varit förskonade från krigshandlingar på svensk mark i 210 år. Det är något att vara tacksam för. Då man blickar ut över vår omvärld och ser hur krig och konflikter formligen massakrerar städer och byar och driver hemlösa människor på flykt. Meningslösa härjningar som raserar länder och kulturer som byggts upp under många sekler. Det är ett elände som vi i vår ombonade tillvaro inte kan inse vidden av.

Ändå är vi tämligen benägna att gnöla och klaga över små missförhållande i vår tillvaro. Jag har själv beskrivit en rad olika omständigheter som tyckts mig varit helt galna. Egentligen petitesser i det stora sammanhanget. Men som ändå upplevs ingripa menligt i vår vardag. Visst är det så att ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Men ofta har man inte den rätta insikten att bedöma alla komplicerade skeenden. Ta till exempel den rännil av flyktingar som söker ett nytt hemland och en meningsfull tillvaro i vårt land. Det är väl ingen fråga som engagerar oss så intensivt. Flyktingmottagande och integration är något som många har skilda synpunkter på. På det personlig planet men även politiskt.  En känslig fråga som vi gärna tillägnar våra mest geniala lösningar. En uppgift som är inbakad i den stora processen är hur man hanterar frågan om ensamkommande flyktingbarn. Många av de som flytt från misären i Afghanistan riskerar att bli hemskickade eftersom landet inte är klassat som riskfyllt. Samtidigt som man avråder svenska turister att besöka landet då det är för riskfyllt. Flyktingmottagande och integration är således en knepig fråga för vårt kära Sverige.

Att känna trygghet och välstånd är ändå det som kännetecknar tillvaron i vårt land som vi därmed har anledning att älska och högakta. Jag bifogar en dikt jag skrivit vid något tillfälle som heter:

Mitt land.

Mitt land är min fristad på jorden

Mitt land är ljuvlig fågelsång

Mitt land är de dukade borden.

Mitt land är en sommar en gång.

Mitt land är en stig över heden

mellan stolta stammar den går

Mitt land är de skimrande skeden

som lyser av dagar och år

Mitt land är spegelblankt vatten

Mitt land är den forsande ström

Mitt land är den skimrande skatten

Mitt land är min ro och min dröm.

Mitt land är strävsamt knog

Mitt land är läkande ro

Mitt land är en valkig hand på en plog

Mitt land är hopp och framtidstro.

Mitt land är Torsten, Per och Stina

Mitt land är ock Luka o Raohad.

Mitt land är ungdomar fina

Men också flyktingen ifrån Dahad.

Mitt land är min framtids lycka

Mitt land är gemenskap och frid

Mitt land är den plats jag vill smycka

till de skimrande rosornas tid.

Lite om ekonomi.

Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne gick i år till Richard H. Thaler, University of Chicago, IL, USA, för hans bidrag till beteendeekonomin. Enligt ett inslag i Rapport har han kommit till den fantastiska insikten att ekonomi faktiskt är beroende av människor. En upptäckt så god som någon. Det mest förunderliga är dock att en viss bloggskrivare på Tallbacken har lyckats komma till samma forskningsresultat. Det är inte i första hand maskiner som påverkar ekonomin utan människan själv. Ett faktum som känns ganska naturligt. Alternativet skulle i så fall vara när man överlåter till en enarmad bandit att sköta densamma.

Samtidigt är det ett mycket intressant scenario som rullas upp. På det personliga planet är det helt beroende av sambandet mellan inkomster och utgifter. Oberoende om man är höginkomsttagare eller fattigpensionär får en människa dålig ekonomi om utgifterna hela tiden tenderar att överstiga inkomsterna. Det verkar ”lätt som en plätt”. Men det är där Thalers teorier kommer in i bilden. Han har nämligen kommit till den slutsatsen att olika människor har olika sätt att förhålla sig till pengar. För vissa rinner det bara iväg medan andra är snåla och snikna till tusen. Jag hade häromsistens en rumskompis på lasarettet som absolut inte ville åka hem, bland annat för att gubben där hemma var så snål och sniken. Ett förhållande som säkert i högsta grad skulle intressera en pristagare i ekonomi. I ovanstående ämne skulle det säkert kunna skrivas många spaltmeter men det skulle troligen föra alldeles för långt. Därmed lyckönskar jag Rickard H Thaler till den fantastiska forskning som renderat honom priset. Själv kommer jag att sova gott i full förvissning om att min ekonomi är i gott skick.

Gonatt och gomorron!

Kommentar till kvällens partiledardebatt.

Politiskt käbbel på hög nivå utan minsta substans!! Uruselt!!

Dyrbara sjukvårdsinsatser.

Läste i avisan häromdagen att region Västernorrlands nota för inhyrd personal kommer att nå upp till en dryg halv miljard kronor. Därmed är man i närheten av bottenplatsen i riket. Man har totalt misslyckats med att rekrytera fast anställd personal. Detta förhållande ter sig mycket märkligt då man får läsa att en lokal föreningsdriven hälsocentral, som snart öppnar i Sollefteå, på kort tid fått klartecken från trettio medarbetare, däribland tio läkare. Därmed kan man bedriva en fullgod vård utan dyra stafetter.

Regionen har därmed försatt sig i en situation där man förmodligen är på kollissionskurs med vårdetablissemanget. Västernorrland har ett skamfilat rykte om sig som oförmögen att kunna erbjuda en acceptabel arbetsmiljö. Vad som dessutom är illavarslande är att akutkirurgin vid Örnsköldsviks sjukhus är allvarligt hotad på grund denna oförmåga. Därmed är man inom kort i samma läge son Sollefteå sjukhus. Oerhörda resurser spenderas också för att behålla sjukhuset i Sundsvall som specialistsjukhus. För ledande politiker har det blivit den guldkalv omkring vilken man tråder den dyrbara dansen. I och med detta är det uppenbart att vårdinsatserna i regionen är i akut behov av radikala insatser i form av nytänkande och  ny effektiv organisation

Tillsammans för världens barn.

Insamlingen för världens barn har pågått en tid och i kväll var det TV-finalen. Om större delen av Sveriges tio miljoner människor hjälps åt kan det bli ansenliga summor i potten. Och visst är det ett behjärtansvärt ändamål. Världen över är det många barn som far illa. Miljontals barn lever i fattigdom, svält och misär. Nöden är ofantlig.

Genom att medlen slussas ut via seriösa hjälporganisationer där man har stenkoll på vart pengarna går kan man väl förlita sig på att de kommer till verklig nytta. Det nationella biståndet som i år är högre än någonsin, går tyvärr ibland till tvivelaktiga projekt där pengarna har en viss benägenhet att komma i orätta händer.

En sådan här kväll går osökt mina tankar till min egen lyckliga barndom. Jag har många gånger beskrivit hur trygg och okomplicerad den var. Mamma Signe var alltid närvarande som med sitt omåttliga lugn behärskade alla kinkiga situationer. Familjebanden var väldigt starka vilket gjorde att man alltid kände sig delaktig. Dessa starka band bidrog också till att man med stolthet gjorde hängivna insatser till nytta för familjegemenskapen. Att få växa upp i en sådan trygg miljö saknar tyvärr många av Världen barn.

Inte i år heller.

Det blir den brittiske författaren Kazou Ishiguro som tilldelas årets Nobelpris i litteratur år 2017.

En författare ”som i romaner med en stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”, enligt Svenska Akademiens motivering, presenterat av ständiga sekreteraren Sara Danuis.

– Vi är otroligt glada och ganska chockade. Det är ett stort författarskap och han är fantasifull, säger Ishigurus svenska förläggare Sara Nyström till Kulturnyheterna.

Hon rekommenderar romanen ”Återstoden av dagen” som första bok för de som inte läst honom än.

– Hans författarskap står fullständigt i kulturens mitt, säger Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles om Ishiguro.

Ovanstående meddelande innebär i klartext att undertecknad bloggskrivare inte blir ihågkommen i år heller. Men jag får väl trösta mig med att jag troligen anses för ung. Det förväntas nog att jag skall lägg ytterligare några år på nacken innan jag är gammal nog att vara värdig nobelpriset.

För den skull får jag väl även i år hylla den gamle krutgubben med det sedvanliga eposet.

Balladen om Alfred Nobel

Den gamle krutgubben Alfred Nobel

han som fann upp dynamiten

som i sin himmel så lycklig och säll

gärna vill prisa eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris

regerar än här på jorden

det är skickligt gjort på många vis

av en man som är avliden vorden

Ett pris har han anförtrott vår akademi

det som handlar om litteraturen

det är priset med mackel och krackel i

kontroversiellt är det av naturen

För hur de än sig i världen vänder

anses det ändå vara galet och fel

trots att gubbarna tvår sina händer

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till den person de gemensamt sett ut

många tyckare tar sig för pannan

undrar hur de kommit till sådant beslut.

Men ständigt det går år efter år

utan att gubbarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår

om till geniet nobelpriset går

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg fick priset vinna

ty ingen kan som han äran bära

det må alla kloka på jorden besinna

Språktest.

Jag har anmält mitt deltagande i en skrivarkurs. Det kan nog ibland kännas som en överambition för min del. Men dels är jag övertygad om att jag vid min ålder ännu har mycket att lära och dels är jag nyfiken. Nyfiken på hur man lägger upp en kurs i behandlingen av skrivandet. Dessutom kanske jag har något att tillföra.

I det sammanhanget kan jag berätta att jag mötte en bekant häromsistens. Han var tydligen en av dem som av och till följde mitt bloggskrivande och mina inlägg i BLTG-bladet. Han var imponerad av min skrivarmöda, särskilt mina poetiska alster. ”Du sparar väl allt det du åstadkommit för att kunna bevara det för framtiden”?

SJÄLVSKRIVET!