Funderingar.

När man kommit lite upp i åren och livet börjar närma sig nitti är det inte utan att man ibland har funderingar om livet. Vad har jag egentligen gjort av det. Kunde det blivit annorlunda. Ja, visst! Visst kunde det blivit så. Men nu är det som det är och kan inte göras om.

Dock när jag ser tillbaka kan jag konstatera att det ändå har varit rätt innehållsrikt, med många härliga upplevelser och skeenden. Även om det ekonomiskt inte varit lika framgångsrikt som Ingvar Kamprads har det varit acceptabelt. Och, förresten vad spelar det för roll. Ingvar dog ju han också och svepningen har ju som bekant inga sedelfack. Inte ens ett litet utrymme för ett kontokort. Så i slutändan blir vi tämligen jämställda.

Som vanligt sammanfattar jag det i en liten dikt som heter

En kria om livet.

Det fanns där en bunt helblanka blad en dag i begynnelsens tid

det var inga ord, ej en enda rad som då hade häftats därvid.

Efterhand kom där ett ord eller två som småningom blev många fler

Kanhända där gjordes en plump då och då som livets verklighet ger.

I ungdomens tid gick det tämligen lätt då livet fylldes med tätskrivna ark.

Det maldes och bröts på snirkliga sätt med en känsla så sinnlig och stark

Småningom kallnade pennans glöd det blev så glest mellan orden.

En ängslan förnams för att finna stöd för det lilla som fanns här på jorden.

Snart är det dags för en sträng magister och att lämna sitt alster för prövning,

för trots alla fel alla plumpar och brister var det ändå en lyckosam övning.

Kanhända blir den godkänd ändå den kria som tiden gjort färdig

Även om somligt är svårt att förstå syns himlen ändå mig värdig.

Ty en dag skall min kria slutligen ses av Herren som rår över livet

Då skall den slutliga utsagan ges om godkänt blir allt som är skrivet.

Då kan man hoppas att räddad man är från en suckan med stingsliga ord

så att till sist helt utan besvär man får sitta vid Herranoms bord.

Söndagskväll

En ny vecka ligger framför med alla dess möjligheter. Det är bara upp till vad man vill göra av den. Men tiden flyter ändå iväg med en jämn och stadig lunk. Till detta bifogar jag

Dagens dikt

Allting är sig ganska likt

När man skriver dagens dikt.

I den finns ingenting av vikt.

Bara något konstifikt.

Om man blandar till och ger

Av tankar som blir fler och fler.

I detta bara nonsens ser,

så blir det ej så mycket mer.

Då orden irrar runt omkring,

som dansare i sluten ring

och inte har ett uns av sting

så blir det ändå ingenting

Den dag i dag är dagens dag

den är en dag av riktigt slag.

Och känner jag mig trött och svag

får jag i dag ta nya tag.

Att livet som ett nonsens är

kan säkert ställa till besvär.

Men en sanning som man lär

det är alltid som det är

Min framtid ligger nu framför

den tid som nära nig mig berör

därtill helt mig salig gör

om den på vägen rosor strör.

Kanske har jag då en chans

att skapa mig en frälsarkrans

som dyker upp från ingenstans

och bringar livet i balans.

Denna vers så meningslös

gör mig ändå spatiös

och bringar från en generös

sekiner till en medellös.

När jag fullbordat har mitt lopp

kan jag förnimma i min kropp.

För att det ej ska bli en flopp

så är det dags att sätta stopp.

Men ord som är från ingenstans

ändå har en viss substans

De ger åt språket redundans

som nonsensversens frälsarkrans.

Besök i Hemsjön.

Tillsammans med Thor-Leif som körde skoter besökte vi i dag stugan vid Hemsjön. Den myckna snön till trots är det rätt gynnsamt skoterföre. Jag kunde köra min bil halva vägen eftersom den plogats för en rallytävling. Det betydde att jag kunde kliva på vid Rengårdstjärnen. Det var rätt många minusgrader när vi började elda i stugan. Efterhand blev det faktiskt rumstemperatur. Som överallt annorstädes var det rikligt med snö. Jag skall försöka bifoga några bilder som vidimerar förhållandet. Mysigt var det i alla fall.

PelPersPell.

Dagens blogg får utgöras av en liten dikt som, samtidigt som den beskriver ett livsöde, också får bli ett prov på det eminenta ”björnamåle”. Håll till godo:

N´ PellPersPell.

N´PellPersPell va nalta pellret

Han va bara lite minnerförsäg.

Int sä mytje sä dä gjort na,

sä dam lät´n bara vara.

Men han va falen på ärbet.

Han könne jussum halle ti¨n spada.

Stor å kraften varn å,

sä lasta gruse dä können,

värre än tri kära.

Han va gammpajk hele live

För han vort i¨nt gift.

Dä va fäll ingen söm velle ha´n

Sä han bodde ensammen ti stuga si¨n

Nätt opp söm¨en eremit.

Han levde å allrese han å

Va strax önner nitti då ha dödde.

Dam söm skull ärven. Va tro ji dam hitte?

Jo, minst hönnere spadana däri boa.

Dä va fäll de enda han begrep säg på.

Egen produktion.

Vid söndagens gudstjänst i Trehörningsjö Filadelfia kommer Torben Johansson Anette ”Maja” Lagerkvist och jag att medverka med sång. Det är väl inte så märkvärdigt. Det som eventuellt är unikt är att vi kommer enbart att använda oss av text och musik si i stort sett egenproducerad. Det består mest av nyskrivna texter och melodier. Har du eventuellt möjlighet att närvara så blir det ett mycket spännande tillfälle. Vår förre pastor Sven Örman predikar. Församlingen i Trehörningsjö bjuder på kyrkkaffe.

Jag bifogar texten till en av sångerna där jag gjort både text och melodi. Den heter:

Det finns någon du kan gå till.

Det finns någon du kan gå till, uti livets alla dar

som förstår din glädje och din sorg.

Någon som för dig kan bli som en trogen vän, en far

och som hela livet blir din säkra borg.

Det finns någon du kan gå till när din pilgrimsvandring här

fylls av sorger och bekymmer mången gång.

Då det finns en nåd och sanning som under alla dagar bär

och som räcker genom evigheten lång.

Det är Gud som genom Jesus ger oss frälsningsfröjd och tro

Ty han vunnit seger över ondskans här

I hans omsorg får du leva, i hans trygghet kan du bo

Ty hans kärlek ända hem till himlen bär

Det finns någon du kan gå till när du i främlingslandet går

och du saknar harmoni uti du själ.

Genom Jesu stora kärlek alla frid och glädje får

han är den vän som alltid vill ditt väl.

Det finns någon du kan gå till när ditt liv en gång tar slut

och du vandringsstaven lägger ner för gott.

Då vid Jesu brustna hjärta du i ro får vila ut

ty i himlen evig härlighet du fått.

Det är Gud som genom Jesus ger oss frälsningsfröjd och tro

ty han vunnit seger över ondskans här

I hans omsorg får du leva, i hans trygghet kan du bo

Ty hans kärlek ända hem till himlen bär

Väderkommentar.

Vädret kan sammanfattas relativt kort: Evinnerligt snöande! I natt skall vi åter få ett antal centimeter som skall läggas till den övriga snömängden. Det börjar nu vara dryga meterdjupt. Det verkar av prognosen att döma som om det skall bli lite lättnad i snöandet efter i natt. Det tackar vi för. Vi har tillräckligt av den vita varan nu.

En annan omständighet jag tackar så mycket för var att MODO vann över Tingsryd i kväll.

Gonatt och gomorron!

En trogen kompis.

Jag har en pålitlig tonårig kompis. När vi träffades var han cirka tio år. Då var han lite krasslig och ville ha speciell omvårdnad. Att återställa honom i prima skick kostade ett antal tusenlappar, men det var det värt. I gengäld fyllde han sin funktion fuller väl. Man kan säga att han inte vållade mig särskilt stora bekymmer. Han ställde villigt upp i alla lägen, oavsett vilken tid på dygnet det var. Min älskade hustru var han också lika angelägen om. Hon hade en särskild plats i hans inre. Det enda jag egentligen har emot honom det är att han är rätt så törstig. Att tillfredsställa den törsten kostar schaber. Men det är sånt som man får ta. Man vill ju inte vara ogin mot en kompis.

En gång per år utsätts han för särskild prövning. Och jag måste erkänna att han inte alltid varit felfri. Men hur är det? Alla har vi ju lite brister som vi dras med ibland. Det är bara att lägga allt till rätta och gå vidare i tillvaron. I dag var det så dags igen. Att göra ett besök hos Svensk bilprovning. Jag måste tillstå att jag var lite nervös inför besöket. Men hör och häpna! Min Volvo S 60 T av 2001 års modell visade sig var helt felfri trots att den nu har skubbat så där en 25.000 mil.

Halleluja. Gud ske lov!

Kosthållning förr i tiden.

För länge sen, i det gamla bondesamhället var kosthållningen i stort sett beroende av den så kallade naturahushållningen. Ma levde i hög grad av vad den egna gården kunde producera. Jordbrukare som höll egen boskap hade därmed tillgång till nära nog allt i matväg. Från mjölk- och spannmålsprodukter kunde man framställa det som tarvades för mathållningen. Några få varor, som salt och socker och en del annat kompletterades. På den tiden var man ytterst noga med att ta tillvara allt. Ingenting fick gå till spillo vid matlagningen. Därför blev det sällan några rester som ratades. Om det någon gång hände blev det använt i djurhållningen.

I dagens kosthållning är det mycket som kasseras. När sopbilarna passerar tömmer de också de gula kärlen som ibland är överfulla med hushållsavfall. I dag är vi fjärran från det kosthåll som hade devisen ”Ingenting fo förfares”.

Med det bifogar jag en dikt som heter just så

Ingenting fo förfares

Skrapa tallriken då man ha äte, dä ä vektet

Ingenting få förfares.

Stek opp kallpärern ti sella dä ä rektet

Ingenting få förfares.

Spara höbösse ti blöta at kräka dä gör man

Ingenting fo förfares

Spara på maaln önner kalva dä bör man

Ingenting fo farfares.

Åkokepanna vä gamgrommen dä ska man ha,

Ingenting fo förfares.

Tömme pôtta diti pärlanne dä ä bra

Ingenting fo förfares.

Kodynga däri gösselhuven dä ä skitbra.

Ingenting fo förfares.

Men torvströ däri ränna de skare va

Ingenting fo förfares

Lägg ut gambröe att fögla töfel man jetta

Ingenting fo förfares.

Man spara på saker å ting ska ni vetta

Ingenting fo förfares.

Gammslattmaskin bli ´n vandring kan je förstå

Ingenting fo förfares

Man sammel gammskruva å bulta likaså

Ingenting fo förfares

Tå vara sparsam tö man va noga

Ingenting fo förfares

Sä öm man allten ärbet å knoga

Ingenting alls då förfares.