Mellandagarnas barnfest.

Varje år under min barn och ungdomstid anordnades vid julen en stor festlighet för barnen och ungdomarna i Missionshuset. Många spännande arrangemang med inriktning på barnens trivsel anordnades. Det var olika lekar som man på den tiden hade vid jul. Det var fiskdamm med olika "fiskar" som  som bestod av små presenter.Det var till och med en tomte som delade ut julklappar i form av en påse innehållande någon frukt och andra godsaker.

Festen utgjorde en del av det traditionella julfirandet som missionsförsamlingen stod för. Men den var mycket uppskattad av ungdomarna och för min del är det ett av de vackra minnen jag har från den tiden. Jul och nyårshelgerna var en mycket aktiv tid för församlingen. Ända fram till Trettondedagen var det många möten och sammankomster av olika slag som löste av varandra.

Tiderna förändras och numera ligger församlingens verksamhet i stort sett nere under hel julhelgen. Det har man nu vant sig med och rättat sig därefter. Alla vill vara lediga och ägna sig åt julfirandet mera enskilt. Men visst skulle det vara unikt och roligt att anordna en fest av "trettiotalsmodell.

En fest står kvar i minnet som en gång fängslat barnasinnet.

Annan dag jul.

Dagen efter juldagen var det förr i tiden alltid en synnerligen festlig sammankomst i Missionshuset. Klockan 4 annandagens eftermiddag var det alltid Yttre missionens högtid. Vid det mötet insamlades de penningmedel som skulle räcka en god bit för att bedriva missionsarbete i främmande länder. Det var ett synnerligen viktigt tillfälle att aktualisera missionens stora betydelse för samfundet. Då var det inte bara den egna pastorn som agerade utan även någon mer eller mindre viktig person från annan ort var med. Jag minns att i senare delen av trettiotalet hade man inbjudit en svart man från Afrika som hette Josef Samba. Vilken ställning han hade i missionssammanhang minns jag inte. Vad jag minns var att när han kom till Långviksmon visades han upp som en ytterst märklig företeelse. Det var nästan lite cirkuskaraktär över det hela. På den tiden var det inte å vanligt att man råkade mörkhyade personer som i dag.

Som jag nämnde samlades det in pengar till missionen. Då tömdes också de sparbössor som funnits i hemmen och fyllts på då och då under året. Jag minns att det var av yttersta vikt att insamlingsresultatet skulle överträffa fjolårets och det med råge. Insamlingsförfarandet i dag till "arbete i andra länder" har i dessa digitaliserade tider ett hel annat tillvägagångssätt. Men är lika viktigt nu som då.

Passion för mission.

Att bedriva mission,

var en viktig funktion.

ja, som en vision

inom en organisation

vilken har som passion,

att i den sanna tron

sprida sin religion.

Med en klingande ton

fanns på Långviksmon

en och annan person,

ja, en hel konstellation

som hade en livssituation.

med kvalifikation,

kommunion,

motivation

och identifikation

till sådan information.

Traditionellt julfirande.

Tillsammans med familjen i Järved firade vi en så gott som traditionell jul. De hade dukat fram ett mycket väl komponerat julbord. Inget överdåd, men precis de läckra maträtter som frestar aptiten. Jag gillar att inte stressa igenom en måltid utan med en lugn takt äta del för del. Den läckra ugnsomeletten med svampstuvning var superb. Kanhända är jag orsak till att det fattades en rätt som alltid brukar var med. Jag brukar nämligen alltid bidra med stekt inlagd strömming. Men missade inköpet av strömmingen så det uteblev således. Men Alla hade dock god möjlighet att äta sig mätta vilket det inte är alla förunnat världen över.

Naturligtvis bestod julfirandet av visst TV-tittande, det vill säga de traditionella programmen som sänds varje jul. En liten förändring i år var att vi inte fick något besök av tomtarna i år. Men julklapparna, som var många, delades ut i lugn takt i familjekretsen. Sedan vi druckit aftonkaffe och tittat på Karl Bertil Jonsons jul var det dags för KäraHustrun och jag att åka tillbaka till Tallbacken.

En annorlunda jul

En jul med tradition

är en livssituation

som väcker en viss ovation.

En derivation

från relaxation,

utan motion

och luxation.

En komposition

av nutrition

födoämnesreduktion,

och matranson,

som en näringsreaktion.

Så till god ton

hör en viss ovation,

för en tomtefunktion

som fordrar viss improvisation.

Samt den verkliga tron

på en omformation

och permutation

av stelnad jultradition.

God jul.

Dan före dan är det rätt vanligt med uppesittarkväll. En sådan var det arrangerad i Missionskyrkan i kväll. Från 18,00-tiden till en bit in på natten var det fullt med olika aktiviteter med förtäring och annat smått och gott. Det var rätt många samlade.

När de flesta läser det här har julafton redan begynt. Därför koncentrerar jag mig på att önska er alla kära bloggdiggare en riktigt välsignelserik och skön julhelg. Lite julblommor vill jag också skänka er.    

Dan före dan.

I forna tiders jular  hade sista söndagen före julafton en speciell status. Den tiden var det mycket viktigt att man "helgade vilodagen" med att bara utföra de allra nödvändigaste sysslorna. Men med sista söndagen före julafton var det annorlunda. Då var det tillåtet att utföra alla sysslor som hörde julfirandet till. Av den anledningen kallades den för "slörsöndan". Många gånger hände det att någon av männen gick till skogs och såg ut en grann julgran som man tog med sig hem. Man fick också till exempel utföra den dagliga omsorgen om lutfisken. Det hände säkert också att man ute i snickarboden lade sista handen vid någon julklapp. Sådana göromål var således fullt tillåtet och legalt.

I år är morgondagen som är söndag "dan före dopparedan". Dagen hade en unik status i det gamla bondesamhället och "oppsittarkvälln" hade en ett visst skimmer av förväntan över sig.

Jag hittade i kväll en gammal dikt son får bilda ram till dagens inlägg. Den heter:

Det lackar mot jul.

Det lackar mot jul i mitt enslig tjäll,

jag känner det väl just i kväll.

Känner lugnet och friden

Stjärnor som lyser på himmelens päll,

gör att jag känner mig lycklig och sälll.

mitt i jäktet och striden.

Så ser jag fram mot den hägrande dag.

Den äger ett skimmer av renaste slag

som mig hugsvalelse bringar.

Än om jag känner mig bräcklig och svag,

jultiden skänker mig välbehag

som under änglavingar.

Men än skall det dröja en liten tid,'

tills vi får del av julens frid

och känna dess still ro.

Då får vi lämna vår strävsamma id,

se upp till stjärnan som klar och blid

belyser vårt snöhöljda bo.

I våra hjärtan skall vi budskapet gömma,

att i vår tid aldrig kärleken glömma.

Den som till julen hör.

Över var själ skall tankarna strömma,

för att om snöhöljda julfriden drömma,

och om allt som himlen berör.

Nu vänder det.

Nu har det gamla klotet bestämt sig för att vända den soliga sidan till. Även om det dröjer en stund till dess det börjar märkas är det ändå hoppfullt. Den här dagen är födelsedag för ett av våra barnbarn. Av den anledningen gjorde vi en bilfärd ner till Järved där vi dels gratulerade henne men hade också en dag med fin familjegemenskap.

Det blev rätt sent innan vi kom hem till Tallbacken igen. Till ett lite kyligt inomhusklimat. Därför var det angeläget att få fyr i den gamla trotjänaren. Detta är orsaken till att bloggskrivandet verkställs i sena midnattsstunden. Men håll till godo alla bloggdiggare.

Klappjakten.

Något som var rätt vanligt i min ungdom det var den så kallade klappjkten. Det gick så till att när man införskaffat någon enkel julklapp till en kompis skulle man kasta in den till honom så obemärkt som möjligt. Då gällde det för gåvomottagaren att om möjligt fånga in den som kastat. Lyckades man med det var naturligtvis inkastaren avslöjad. "Straffet" var dock att få komma in och bli bjuden på alla godsaker som hörde julen till. Det hände ibland att man stod och lurpassade för kunna springa ut så fort som möjligt.

Julklappar.

Julklappar förr i tiden var inte tillnärmelsevis i så stor omfattning som i dag. Det var i regel små enkla saker som kunde vara både till nytta och nöje. Någon gång kunde det också vara någon leksak. Jag minns till exempel att min äldre bror Gösta en jul fick en leksaksbil av märket Chucko. Den var tillverkad i Tyskland och med den egenskapen att den hade en anordning så att den alltid höll sig på banan. Annars kunde det vara små enkla träleksaker som pappa Esra själv tillverkat. Eftersom min mamma på sina stickmaskiner förfärdigade olika nyttiga plagg förekom sådana också som julklappar. Under barnaåren var dessa enkla ting en del av en rad minnesvärda jular som av och till firades hemma hos farfar och farmor i Mattarbodum.

Nu på ålderns höst  upplever man att julfirandet inte känns lika intensivt och attraktivt som fordom. Några dagar av stillhet och ro känns mera angeläget. Det kanske beror på att livselden falnat en aning och inte är lika sprudlande varm som förut. Det är väl också så att vid jul och nyår kommer tankarna om livets innerst mening så mycket närmare. Dock  är gemenskapen med barn och barnbarn något livsbejakande.

Som vanligt några tankar i samlade i poetisk skepnad.

JUL

Jul är fylld av gemenskap så varm,

som firas i stilla ro.

Efter vardagens strider, buller och larm

finns välfärd i tryggat bo.

Jul är också kärlekens bud.

som präglas av innerlig lycka

som även bär en hälsning från Gud,

som vill våra dagar smycka.

Jul kan också vara tankens tid

då vi besinnar vår levnad.

När betungande stress och arbetets strid,

förbyts i uppenbar trevnad.

Jul är vintervita nejder i Norden

men även den mörkaste natt.

då är det fint vid de dukade borden

ta del av gemenskapens skatt.