Värmeböljan fortsätter.

I dag var det fortfarande riktig tropisk värme. På eftermiddagen tangerade det trettiogradersstrecket. Det är rätt svårt att hålla sig någorlunda sval. Jag duschade riktigt kallt under eftermiddagen och det kändes riktigt skönt. När kroppen därmed blev  avkyld kändes det väldigt behagligt en lång stund. Var ner till stranden för den sedvanliga torsdagsträffen. Eftersom det fläktade lite lämpligt kändes det ytterst behagligt. I skrivande stund är det lika varmt utomhus som inomhus, nämligen 29 grader. Ibland överväger jag att flytta ner i källaren för nattkvarter eftersom det är svalare där. Annars lider jag inte av värmen på nätterna i någon högre grad.

När det sedan blir vinter och kallt får vi minnas den värme som vi just nu får leva med. Jag tar det rätt lugnt nu under dagarna. Vattnar blommorna både inom och utomhus. Jordgubbslandet får också vatten för att gubbarna skall växa sig stora och mogna. Vissa har redan mognat och några är dessutom som normalstora tomater. Om alla kartar blir lika stora blir det en bamseskörd.

Tar en dag i taget och har det gott. Tillsammans med alla mina bloggdiggare lever jag i nuet.

Björna hembygdsförening.

Berättarkvällen i Björna gynnades av sol och vackert väder. Just av den anledningen hade många sökt sig dit i kväll. Även om nyfikenheten på vad berättaren hade att förtälja kanske också bidrog. En skildring av kvinnors ibland utsatta situation förr i tiden med mycket ansvar och mestadels ingen uppbackning triggade intresset. Samuel Erssons och hans hustrus unika sits att kunna erbjuda sina efterkommande jungfrulig mark att odla (eftersom Långnäset den tiden inte var exploaterat) var en tillgång i den snabba befolkningsökningen.

De två kvinnorna, Sara Greta Persdotter och Brita Stina Olsdotter,  gjorde en strong insats genom att sätta till världen många livskraftiga unga män och kvinnor vars olika familjebildningar bidrog till ett livskraftigt och homogent samhälle. Även om många därigenom var släkt med varandra verkade det som att det kunde tillföras tillräckligt nya genuppsättningar för att undvika de konsekvenser som utbredd inavel medför.

Dessutom verkar som om de fick både kulturell och mental stimulans genom att det stora flertalet var engagerade i Svenska kyrkan. Och senare i frikyrko- och nykterhetsrörelse. I något sammanhang har jag hört att Samuel Ersson själv var försångare i Björna kyrka tillsammans med Kristoffer Nilsson/Lundberg. Detta innan de fick orgel. En uppskattad kväll blev det med mycket "eftersnack".

Visst flyktar tiden.

Det rullar på. Och dagarnas jämna lunk visar oss ständigt vår förgänglighet. Att fylla dem med meningsfullt innehåll är en grannlaga uppgift. Vår stund på jorden är en mikroparentes i universum. Dock är den lik en glänsande pärla som i sin struktur återspeglar livet självt.

Tidens flykt.

Sällsam flykt, en del av livet, vi kan ej mäta tidens längd

Dess ringa mått ej blir oss givet, ty dunkel är dess dagars mängd.

Att söka nå dess hemlighet, kan ingen bland oss finna.

Det är blott fåfänglighet att söka sådan visdom vinna.

Så må vi leva helt och fullt och ta till vara våra dagar.

Som verkligt rent och oskuldsfullt oss himlens härlighet behagar.

Ty tidens längd vi ej råder över. Den är märklig till sin karaktär.

Så det enda vi behöver är att leva som vi lär.

Sol bara sol.

Det är nästan olidligt med värmen då man inte är van den. Just nu i skrivande stund är det 30 grader varmt utomhus. Men mina jordgubbar i mitt land växer så det knakar eftersom jag har möjlighet att vattna dem. Det verkar bli väldigt god skörd. Dagen har ägnats åt förberedelser inför berättarkvällen nu på onsdag. En spännande tillställning. Det verkar bli fint väder.

Med sommarsaft.

I dag satt jag i sommarvärmen tillsammans med mina kära goda grannar Sture o Mona Vikman på deras altan. Mona bjöd då på något som väckte många ljuvliga minnen till liv. Hon bjöd nämligen på "sommarsaft" med skorpor.Något som var mycket vanligt under sommaren förr i tiden. Sommarsaft gör man själv genom att koka en sockerlag och i den hälla en flaska med någon fruktsmak, så kallad essens. Den fanns alltid att köpa i affären. Nu är det så att Storsjöbygdens lanthandel, som är en välsorterad affär, har sådana flaskor i sitt lager att köpa. Att doppa "långskorpor" i sommarsaft är en annorlunda smakupplevelse.

Sommarsaften hörde sommaren till det var inget att ta fel på. Min mamma Signe såg alltid till att få till sådan saft. Tillsatserna i de små flaskorna bestod vad jag kan förstå av någon smaktillsats ( med allehanda olika frukt och bärsmaker) samt något lämpligt färgämne.

Varje år mitt i högsommaren med sol och värme blev vi bjudna hela familjen till Anna Nordström på saftkalas i deras Rönnberså. Deras hus låg längst norr i byn och nedanför järnvägen. Det är nu rivet. För "Esras smopajka" var det ett kalas utan like. Att få doppa skorpor så mycket man ville var en upplevelse utan like. Anna och Edvard Nordström var kända för att ha det lite knapert, men på gästfriheten var det inget att klaga på.  Jag vet inte vad man i dag skall bjuda ungarna på för att åstadkomma en smakupplevelse jämfört med denna. Det är nog hart när omöjligt.

Få se, va vare du hette?

Ibland möter jag personer som kommer fram och pratar som om vi alltid har varit bekanta. De pratar om de mest närgångna ting och triggar mig med i konversationen med all den glöd som kan åstadkommas. Men namnet? Namnet är helt borta. Kan heller inte komma på var vi träffats och i vilket sammanhang.

Ibland händer det också att jag långt efteråt erinrar mig allt som jag vid tillfället totalt glömt bort. Det bringas till full klarhet. Som ibland har jag vandrat Storgatan fram genom Örnsköldsvik och mött personer som jag med säkerhet vet att jag umgåtts med i något sammanhang men kan inte komma på vad de heter. Penibelt. Jag hittade en liten vers som understryker det hela.

Att minnas.

Ibland så glömmer vi saker och ting som tycks vara spårlöst borta.

Det är så dumt att vi minns ingenting, vi nesligen kommer till korta.

Vi kan kanske möta en känd person då vi totalt glömt vad han heter.

Vi språkas vid i förtrolig ton, men namnet vållar besvärligheter,

Och inte vill man ej heller våga, för det känns lite skumt.

Att ställa en närgången fråga. Ja. Det är nog lite dumt.

När man efter någon timma, när namnet kommit igen.

Kan man tydligt förnimma att man minns som bara den.

Då är man benägen att skryta med det fina  minne man har.

Även om det börjar tryta, så där lite på ålderns dar.

Kanske är det bara naturligt att minnet sviker ibland.

Men visst är det oturligt, att tampas med sådana band.

Utrotningshotad.

Det finns en mängd olika anledningar till att människor har bosatt sig på orter som vi i dagligt tal betecknar som tillhörande en genuin landsbygd. För vissa är det kanske så att ens släkt har bott i bygden sedan generationer tillbaka. Född och uppvuxen i en rotfast familj är det tämligen svårt att bryta mönstret och lämna orten. Andra kan ha fastnat för en jordnära boendeform och funnit sig tillrätta med livet på landet. Arbets- och familjeförhållande kan även påverka ens val av vistelseort. Det finns säkert en lång rad orsaker till att människor valt att bo och verka på landsbygden.

Dessvärre blir det allt svårare att bo och leva i vistelseorter en bit utanför stadskärnan. Med långa pendlingsavstånd och allt dyrare kostnader tornar svårigheterna upp sig. Med allt glesare mellan gårdarna försvinner också det allra mesta av kommersiell service. Ofta på grund av dålig lönsamhet eller andra problem.

Av den anledningen menar jag att det nu har gått så långt att landsbygdsbon är en utrotningshotad art. Genom ständig minskad samhällsservice med minskad skoltäthet och indragen vård för åldringarna, långt till läkare mm. blir det allt svårare att hantera sin livssituation. Landsbygdens befolkning är således rödlistad som utrotningshotad.

Normalt vid en sådana förhållanden brukar man sätta till extraordinära åtgärder för att motverka att arten kollapsar. Jag menar att det nu skall från både stat, kommun och näringsliv sättas in åtgärder som förhindrar att arten försvinner helt. Precis som man gör för att rädda den bengaliska tigern, vissa antiloparter, växter, exotiska miljöer och andra angelägna projekt. Då måste det få kosta en del pengar.

Tyvärr är det så att, trots fina löften inskrivna i samhällets arbetsordning, fortsätter nedrustningen. Genom att totalt strunta i givna sådan löften och många så kallade räddningsprojekt går det allt fortare till total utrotning. Ett förhållande som gör att allt flera fina hus och boenden i landsorten kommer framdeles att vara tomma och övergivna. Dessutom finns det stor risk att denna "pandemi" kommer att spridas även till centralorten.

Alf Henriksson

Avstånd

Till månen har människor farit och med Mars kan de snart ta i tu.

Men aldrig har Himlen varit mer fjärran för oss än nu.

Vi har vandrat på månens skära i en sandöken av och an.

Till planeterna har vi fått nära men himmelriket det bara försvann.

Enkelriktat.

Dagarna rusar, åren går men tiden saknar dubbelspår.

Farten på vägen är sagolik i brist på mötande trafik.

Dagen i dag.

Dagen i dag är en märkvärdig sak.

Tänk, evighet fram och evighet bak.

Blommande ängar.

Betrakta,begrunda, betänk och bemärk

att naturens ordning är människoverk!

Det vimlar av arter och varieteter,

men inte vet växterna vad de hater.