Lite psykologi.

Idag medverkade jag tillsammans med Torben Johansson och Maja Lagerkvist med sång och musik i gudstjänsten. Hade då förmånen att iaktta gudstjänstbesökarna från lite annat perspektiv. Lade då märke till två inrotade egenskaper hos publiken. Egenskaper som är mycket intressanta psykologiskt sett. Den ena kategorin är "revirinmutare". Det är sådana som ofta besöker kyrkan i olika sammanhang och alltid sitter på samma plats. Jag drar mig till minnes två äldre tanter tillika församlingsmedlemmar som alltid parkerade på samma plats (andra bänken framifrån på höger sida). När någon av okunskap hade satt sig på dessa platser blev de tämligen mörka i blicken. En som hade blick för just detta fenomen var John Hedlund, en legendarisk riksevangelist från förr i tiden. Han började sitt framträdande i Baptistkyrkan i Örnsköldsvik med följande ord: "Det är nu nästan tio år sedan jag sist besökte er men jag ser att här är sig likt. Bagare Lundberg sitter där och Lundström sitter där och han sitter där och han och han sitter där". Ett psykologiskt fenomen som är rätt vanebildande men inte så ovanligt.

Ett annat psykologiskt fenomen kallar jag "kontrollbehovet". Besökarna med denna egenskap parkerar sig gärna på sista bänken. Kyrkornas mest eftertraktade. De mötesdeltagare som sitter på platserna längre fram har man då järnkoll på, medan  de som eventuellt sitter på första bänken har i stort sett nollkoll. Ofta är det samma personer som frekventerar dessa platser. Det kan betraktas som ett drömläge för de som själv inte vill vara kontrollerade. Det är raka motsatsen då det gäller en bussresa. Då är det de främsta platserna som man ibland slåss om. Det händer också att man vid beställningen ställer som villkor att man får sitta på främsta bänken. Då är det inte passagerarna man i första hand vill kontrollera utan vad som händer efter vägen och hur chauffören sköter sitt värv. Ofta är motivet att man inte tål att sitta längre bak i bussen.

Kontrollbehovet är rätt vanligt förekommande. Psykologiskt sett bottnar det troligen i en viss mindervärdeskänsla som  hanteras på detta sätt. I de flesta fall sker det helt omedvetet. Behovet yppar sig också i andra beteenden som benägenheten att verbalt penetrera medmänniskornas göranden med likasinnade. En företeelse som inte främjar goda relationer människor emellan. Det kan också vara kränkande för integriteten.

Tyvärr har tiden runnit iväg så det är dags att säga gonatt och gomorron.

De seka på å snöge.

Nu hare hall på å flister å snöge i flere daga.

Int kan e fäll nagernst illjars´n en bahaga.

för dä ä jussum liksöm n´aga

å nanting man tjvunget jett jaga,

ja bara kerrrerntå dellå beklaga.

Å int kan man ge säg dell klaga

eller skrive en töcken där inlaga.

Tôckena ä fäll mestadels för dam svaga

 å för tôcke ener söm lev på bidraga

dam söm allten vell tjeckel å gnaga

för en sak söm söns väre veklaga.

Reflektion.

Kommen till hög ålder närmar jag mig ofta vår utmätta tid. Jag hittade en gammal dikt på temat som får utgöra mitt blogginlägg på februaris första dag. Dikten heter:

Och sedan, frid.

Förgänglighet.Fåfänglighet

Ett liv, en tid, ett uns av strid

och sedan frid.

Ungdomstid och mandomstid.

Ett liv en tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

Fattigdom och rikedom.

Ett liv en tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

Jagande efter vind. Smekning på min kind.

Ett liv en tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

Dagar av möda. Kärleksstunder glöda.

Ett liv en tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

År av id. Verksam tid.

Ett liv en tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

Ett liv med glans. Segerkrans.

Ett liv en tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

Strävsamma år. Glesnat hår.

Ett liv en tid ett uns av strid

och sedan - frid.

Till sist ett slut. Du vilar ut.

Ett liv en tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

Mätt med mått. Gråtande grått.

Ett liv. En tid. Ett uns av strid

och sedan - frid.

Himmelska boning. Nåd och försoning.

Ett liv. En tid, Ett uns av strid

och sedan - frid.

år avid. Verksam tid.