Gaddskraparen.

I dag var det att åter att ta sig en tur till ”Gaddskraparen”. Trots mina frenetiska ansträngningar att hålla garnityret fritt från diverse föroreningar var det ändå alldeles ”plackat”. Den lilla bruttan gaddade sig samman och härjade vilt med mina stackars tuggorgan. Med diverse hemska vapen borrade hon sig djupt mer i det ålderdomliga kraniet. Jag är absolut säker på att om det påträffas vid någon utgrävning en gång i framtiden kommer man att hitta spår efter hennes ohyggliga framfart.

Under den hiskeliga hanteringen ställde hon med jämna mellanrum den erbarmligt fåniga frågan: Går de bra? Med gapet fullt av diverse salivsugar och andra onyttiga saker svarar man aaa fast man egentligen skulle svarat äää.  Det som hon uppfattade som ett positivt svar triggade henne till än värre verksamhet bland mina tillspillogivna molarer.

Vad jag kan förstå skall behandlingen leda till att garnityret ännu en tid kan fortsätta sitt malande. En uppgift de tillfredsställande uppehållit under en hiskelig lång tid. Men som en skräckinjagande ande väntar hon i bakgrunden för att åter ta ett skarapatag med mina försvarslösa gaddar.

Som plåster på såren blev det inte så dyrt idag eftersom jag på grund av min höga ålder får ”rotavdrag”.

Jag kände mig stenrik i gapet. Kaxig och stolt jag var.

Men efter det väldiga skarpet fanns där ingenting kvar.

Att dela på ord.

Att dela på ord tycks för många va kärt

Det märks nutilldags titt och tätt.

Det kan stundom vara en smula prekärt

Då meningen inte blir rätt.

”Rök fritt” på en skylt tolkar många helt klart

Som att det får bolmas hej vilt

men med ”Rökfritt” blir budskapet helt uppenbart

till innehållet helt väsensskilt.

En ”bardisk” är ofta belamrad med glas

och flaskor och drinkar och så

Ifrån en ”bar disk” kan väl ingenting tas

den finns ju ingenting på

Bekantskapsannonsen jag läste igår.

”Jag söker en brun hårig man”.

Besvaras nog av en som intet förstår.

För han är ju brunhårig han.

En ”sjukgymnast” knådar, sliter och drar

tar hand om de muskler som brast.

En sån kompetens tror jag inte den har

som endast benämns ”sjuk gymnast”.

Över en bred vid sjö kan man skåda

med en utsikt så len som katten

Men en sådan ordning bara kan råda

om man befinner sig bredvid detta vatten.

Antikhandlare sysslar med gamla ting

som människor haft fordomdags.

Men det också kan hända att efter ett pling

en antik handlare uppenbarar sig strax.

Mattpiskare dammar donar och slår

med finaste form och ferm frenesi

Men en matt piskare ytterst lite förmår

då han förlorat mest all energi

Ett kärt återseende.

Vid en konferens i Lycksele som jag bevistade i dag träffade jag en gammal bekant från förr i tiden. Det var ett mycket kärt återseende eftersom jag endast har angenäma minnen från personen ifråga. Jag mötte honom i hans ungdom då han var verksam inom dåvarande FPU. Han är också i dag verksam som politiker. I sin ungdom hade han förmågan att entusiasmera människor han träffade. Man kan med fog säga att den egenskapen har han även idag. På ett naturligt sätt kan han få åhörarna med sig. Under tid som förflutit har han också skaffat sig bred livserfarenhet. En källa att ösa ur.

Det är angenämt att möta personer som har en naturlig förmåga att göra intryck på människor i sin närhet. Det betyder att göra skillnad. En egenskap som troligen inte är så lätt att förvärva utan är en naturlig del av personligheten. Men alla är olika och har därmed olika egenskaper och färdigheter. Jag som hävdar alla människors lika värde söker alltid att finna små guldkorn hos de som jag möter. Den principen är gångbar i alla lägen.

Väder och oväder.

I dag har det regnat mest hela dagen. Inte några kraftiga skurar men det har ändå kommit cirka 20 mm. Enligt prognosen skall det komma mera regn de närmaste dagarna. För en del som är beroende av grundvattnet i brunnar är det välkommet. För vår del kommer nog den gamla isälven att förse oss med friskt vatten även i fortsättningen.

Lite mera bekymmersamt är det för befolkningen i Karibien och på Amerikas östkust där den ena orkanen efter den andradrar härjande fram. Det är inte några små vindhastigheter som det rör sig om. Stor förödelse åstadkommer den på sin väg fram. Oerhörda värden går förlorade. Stort mänskligt lidande har den också åstadkommit.

Utifrån detta fruktansvärda perspektiv är våra små regnväder som en stilla smekning i jämförelse. Det får vi således ta med en smula jämnmod. Dessutom väntar en ljuv stund i guden Insomnias armar. En gemenskap som i dessa orostider inte är alla förunnat.

Gonatt och gomorron.

Kan det löna sig?

Den senaste tiden har jag mött ett flertal äldre personer som i kontakt med sjukvården känt sig diskriminerade på grund av sin ålder. En person har till exempel ifrån sin allmänläkare fått en remiss utskriven till behandling av en specialist. Trots att det var ett relativt enkelt ingrepp har remissen kommit i retur med hänvisning till att patienten skulle vara för gammal. Andra har också nekats vidare behandling eftersom läkarna ansett de vara för gamla.

Eftersom jag själv är kommen till rätt hög ålder börjar jag oroas för den dag jag eventuellt skulle vara i behov av vård av något slag. Kan det möjligen vara så att man har något ”bäst före datum” som när det är passerat är man utom all räddning. Det måste ju också vara ett problem som ökar i takt att vi lever längre. Om det dessutom är fråga om krass lönsamhet är det än mer illavarslande.

Kan det möjligen vara som i nedanstående dikt:

Ska den skrotas.

Karossen är från tjugotalet bränslepumpen likaså

Att det därvid kan gå galet kan man mycket väl förstå.

Ty det är många små detaljer som ska fungera varje dag

Och den utstått brakbataljer av mångahanda slag.

Läkarvetenskapen har ett spörsmål som nästan inte har nåt svar

kan detta usla föremål med ålderdomen vara kvar

är det lönt att reparera denna rostiga kaross

eller får man acceptera att den bortsopas som ett boss.

Ja, detta är en nogsam fråga? Rent om simpel lönsamhet

Är det rätt att ingrepp våga, om man denna sanning vet

Att min lekamen är en plåga för läkarkårens verksamhet

Som genast vill den krasst avsåga, för dess usla kvalitet.

Så därför jag en önskan har att jag får leva frisk och sund

I alla dagar jag har kvar. Och till en livsens sena stund

Jag på min sista resa far på en fast och stadig grund

men en gnista jag dock spar till min allra sista blund.

Politik.

Det är synnerligen lätt att halka in på politiska spörsmål eftersom det är ett fenomen som är tätt omkring oss. På ett eller annat sätt griper det in i vår vanliga vardag vare sig vi vill eller inte. Även om det är fastslaget att fenomenet vanligtvis inte intresserad gemene man. Inte annat än möjligen i valtider. Eller om någonting är alldeles bortitok.

Detta faktum belyses väl av denna sedelärande berättelse, som får kröna min blogg ikväll:

Det var fyra män som satt vid sitt stambord i restaurangen och under en lång stund säger ingen ett ord. Slutligen yttrar ändå en av dem:

-ÅH.

-OJOJ, säger en av de andra i lika klagande läte!

-Usch och fy säger en tredje med eftertryck.

-Nä, hörni, säger den fjärde mannen vid bordet och reser sig med irriterad min. ”Om ni inte slutar prata politik så går jag min väg”.

En gåta.

Allt jag slukar, fågel, fä. Blomma, buske, mossa, trä.

Gnager järn med sylvass tand, mal den hårdaste sten till sand.

Kungar lägger jag i mull, stad och berg jag slår omkull.

Svaret på ovanstående gåta har jag behandlat vid många tillfällen. Jag har skaldat om den. Jag har förfärdigat en del tankebyggnader omkring den, ändå är den lika gåtfull dag efter dag. Ingen kan fånga tiden som är gåtans svar. Även om också detta är ofullständigt. Kanhända nedanstående dikt fångar en del av perspektivet.

På tidens staffli.

Att måla en helt vanlig dag den dag som mitt nu illustrerar

Kan vara ett svårt företag då nyanser mitt liv karikerar

Det kan möjligen vara en grund i grått med någonting lätt violett

Måhända kanske en strimma av blått som livet och tiden har mätt

Ibland är det färgat i rosenskimmer somliga dar i gråaste grått

men de nyanser vi ändå förnimmer är de vi av lyckan har fått

Kanhända dagen idag är melerad, en blandning av svart och vitt

måhända är den koncentrerad till någonting mindre solitt

Helheten blir ändå bara kroki krumelurer av små och banala mått

En skiss med många plumpar uti som verkets begränsning förrått

Men om det dock bara plumpar blev den målning jag gjorde i går

som i skilda nyanser mitt liv beskrev en chans till bättring i dag jag får

Gammal vy över Långviksmon

Fick i dag ett gammalt vykort över Långviksmon som är taget någon gång i mitten av 1950-talet. Skall försöka att lägga in det i bloggen.

Flygfotot är taget efter den stora smällen 1952. Den nya konsumbyggnaden som byggdes upp nåtot år efter 1952 skymtar i vänstra bildkanten. Av bilden kan man se att myckt förändrats i samhället sedan bilden togs.