Lite nostalgi.

Låt mig så här på söndagskväll minnas tillbaka en smula och tillägna er en dikt som jag har i mina gömmor.

Håll till godo,

Det lider mot afton

När friden lägrar sig i gröna hagar

och solen sänker sig i silverglans

Då minns jag mina barndomsdagar

som gav en frid som kom från ingenstans.

Det var ständig omssorg om det nära

en fridens tanke uti hjärta och i håg

Tillgivenhet och hugnad om de kära.

en harmoni som inga gränser såg.

När helgdagskvällens  frid var inne

och arbetsveckans bråda tid var glömd

Förnams en ro och frid i  varje sinne

som i var enslig vrå var gömd.

De enkla stunderna som livet närde

som spred en ljuvlig  atmosfär

den om sann och verklig kärlek lärde.

en svunnen tid som var mig dyr och kär.

Så finns  en lycka ifrån svunna tider

som ger sällsam mening åt vår färd.

Befrielse från många bittra strider

och en mognad för en högre värld.