Dagligvaror förr och nu.

Under min barndom i Långviksmon fanss det alltid två dagligvarubutiker. Det var en privathandlare och så var det Kooperativa, i dagligt tal kallad Kopra. Av någon konstig anledning klarade de sig väl med det kundunderlag som bygden erbjöd. Lanthandlare förr i tiden hade ett varusortiment som bestod av det mesta som tillhörde livets nödtorft. Ja, mer än det. En affär på vår landsbygd skröt med att där kunde man köpa allt ifrån knappnålar till lokomotiv.

Situationen för dagligvaruhandeln i Långviksmon i dag är miserabel. I de alldeles utomordentliga lokaler som finns för butiken i Jollen blir utbudet av varor allt torftigare för varje dag. Det är en allt brantare nedåtgående trend som gör att kunderna tvingas göra sina inköp i andra butiker i närområdet eller i Örnsköldsvik. Det är givetvis frustrerande för kunder som i grund och botten vill vara lojala mot bygdens egen butik. Frustrerande i dubbel bemärkelse eftersom det inte finns en minsta möjlighet att få till stånd en bättre ordning. Butikens ägare har inte synts till under många år. Nägon möjlighet att nå dem med tillgänglig kommunikation finns heller inte. Att tala med den fåtaliga personalen är som att hälla vatten på en gås. De har nämligen inget mandat att varken uttala sig eller påverka butikens situation. De är marionetter under andras inflytande. Att kunna driva en butik under sådana förhållanden är för mig en gåta.

För att lätta upp det hela infogar jag en dikt om hur det var förr i tiden i Långviksmon. Dikten heter;

På Kopra.

På Kopra könne man köpe bå toket å visst

på varern av alla de slag vare alls ingen brist

De könne man frankt konstatera

Bå gröpe å käxa, äpplern å hästskosömmen

Att si ne denn varern va rena drömmen

Sortimente man kollationera

Butiksföreståndarn han hette Nilsson

De va en  trevli å reko person, liksom

Han dell å vä gedde kredit´n

Öm man va inönner vä pärninga, vell säg

Å han könne göra´n affär ”bara för däg”

Öm de verklit knep för   n´ lit´n

En gang hadden täje hem söm na saftiga bär

Dam kalles för tomatern, gösse kär

Hadde illrötte skal

Ne dänn bära dam va rakt intjvätt å ha

då va smaka dam, fy va nåk dam va

tjvivale va lura va varl.

Han va intressere att affärern göre

uta tarparkvinnfalke köfte´n smöre

öm dam hadde reke nä bra.

At kära han bjudde på snusn.

Ljunglövs ettan söm gorle sus´n

direkt bårle tönna feck dam ta.

Dam kalle Kopra för voran affär

men en del dam hadde besvär

att fo ne dell å gå ihop

En affär ä fäll  alltin  n´affär

än öm den ä lite enköm å sär

dä begrip fäll varenda glop