Får jag be om största möjliga tyyssstnad.

Under hela vårt vakna liv är vi i stort sett ständigt omgivna av ljud. Ibland är det ljud som vi upplever som njutbara medan andra ljud kan vara störande. Ofta ser vi själva till så att vi har ljud omkring oss. Vi kan ha an radio igång med en kanal vi gillar att lyssna på. Det kan också vara så att vi har ett radiopårogram  igång och bara slölyssnar medan vi kan föra ett ett samtal med någon i vår närhet eller syssla med något helt annat. Vi kan också tänka oss att lyssna till någon sång eller musik som  har gynnsam inverkan på vårt psyke.

Jag känner inte till någon forskning som har analyserat och utrett hur vi påverkas av det ständiga brus vi har omkring oss.. Men vår hjärna har en förunderlig förmåga att sortera bort de ljud vi inte mår så bra av. Ett förhållande som jag har reagerat på när vi vanligtvis lyssnar på P4 Västernorland är det ensidiga musikval som ständigt utgör inslag i olika program. Jag kallar det dunkadunkamusik. Låtarna som spelas domineras endast av två inslag. Det är en oharmonisk skrikande sångröst som exekverar ord som är ytterst svåra att uppfatta. Detta ohörbara sånginslag dränks dessutom av en energisk dunkande trummis som gör sitt bästa för att definitivt slå sönder det hela. Timme efter timme levererar de sådana destruktiva skivinspelningar. Av vilken orsak och till vilken nytta har jag hittills aldrig begripit. Men man ska ju inte förstå allt här i livet.

Det finns faktiskt sång och musik som dokumenterat har en positiv inverkan på nänniskors välbefinnande. Det är den kombination av ljud som finner genklang hos lyssnaren som gör att känslan av harmoni inställer sig. I varje människas liv finns det säkert minnen av vissa ljud som väckt positiva känslor hos den som lyssnat. Om ni noggrant tänker efter kan  ni säkert erinra er sådana positiva ljudminnen.

Låt mig ge ett litet annorlunda exempel på detta.  Vid en skidtur någonstans långt in i fjällvärlden äkte jag ensam ifrån det sällskap jag var en del av. När jag stannade till i terrängen upplevde jag något som jag minns än idag. Det var fullständigt TYST omkring mig. Inte ett ljud. Inte en vindil, Inte fågelsång. Inte människoröster. Ingenting. Jag minns att jag stod en lång stund och bara upplevde TYSTNADEN. Det var i sig en märklig situation när det brusande ljudet omkring mig helt plötsligt inte fanns.

Jag önskar att ni kära bloggdiggare alltid har ljud omkring er som berikar er sinnasvärld. Till båtnad för er alla. Hejdå.