Kan du vissla Johanna?

Jag har ju alltid hävdat att sång och musik har en stimulerande inverkan på den mentala förmågan. Den frigör substanser i hjärnan som verkar uppiggande. Sång och musik kan i varje fall tillfälligt, färändra livssituationen till det bättre. Negativ tankeberksamhet ställs i bakgrunden för det positiva i tillvaron.

I kväll var det någon i ett TV-program som hävdade att om man ägnade sig åt vissling skulle det ha samma positiva effekt. Om man visslade påstod man att en äverhettad hjärna skulle svalna betydligt. Om det till äventyrs ligger någon sanning i det låter jag härmed vara osagt. Jag skall nog vid något tillfälle verkställa experimentet. Om jag nu någon gång går omkring och visslar så vet ni att det är i syfte att coola ner en överhettade hjärna. Det är bara den haken att jag är en urursel visslare. De ynka toner jag frambringar medelst den tekniken kan knappast vara till gagn för någon stackers medmänniska. Men ändamåplet helgar medlen har det skrivits någonstans, så det blir nog att prova ändå någon gång.

Den här bloggen skriver jag så det bara visslar om det. Om det nu skall vara någon vits med det.

I morgon r det söndag och en härlig fridag för en lycklig pensionär. Kanhänd skall jag ägna lite tid åt att fotografera våren. Apropå ordet vår, hörde jag i radion i dag hur våren uttalas på olika språk och dialekter. Då kom jag att tänka på att om man uttalar det på ”björnamåle” så blir det vorn. Då kom jag att tänka på att William Jakobsson har skrivit en dikt som heter ”Då äre vorn”
Så här lyder den

Då vintern ha vöre länge, å snön börj å lägg ihop

Å sola gå opp på maran, å bärsvä ä oppe na tag

DÅ ÄRE VORN

Då dagarn räck nalta länger, å de bli mararn nan gang

Sä dä bli lättare å ha säg opp då man är mararnstrött

DÅ ÄRE VORN.

Då de börj å forsa däri bäcken å björklrise ha sleje ut

Då timmerhaggara ha slut på skifte, å slutavräkningen köm

DÅ ÄRE VORN

Då man ha kört hem årsven, dä bara gnall på grusfläcka.

Då man hör räven ule på natta å då dä ä skaran tidit på maran

DÅ ÄRE VORN.

Då man dra fram dyngsläan å då mära lägg säg å tomm

Då man känn dyngtäven bårta åkern å skidspöre ä söm en grisrögg

DÅ ÄRE VORN.

Då båna dra ihop dell majbrasa å då gamlern gå ut å gå

Då äntligen majbrasa brenn, å smällara smäll sä man höpp rätt opp

Ja då. DÅ ÄRE VORN.