Nationaldagsfirandet.

Det har varit en mycket fin nationaldag vad vädret beträffar. Strålande sol ,lämpligt med moln och lite svalkande vind. Firandet av nationaldagen vid hembygdsgården i Björna blev också en fin tillställning. Mycket god uppslutning med deltagare. Björna kyrkokör sjöng många vackra sånger som harmonierade så skönt med den sommarfagra miljön. Jag satt riktigt och njöt av livet. Min insats var väl så där med en kombination av humor och allvar, precis som livet.

Vi såg också på nationaldagsfirandet på skansen. Ett mycket fint program.

Jag medverkade också med an dikt vid andakten på Björnaborg efteråt, en dikt som jag tänker förära er här nedan.

God fortsättning på sommaren önskar jag er alla bloggdiggare.

Guds under.

När jag ser din himmel och din sköna jord

Allt  du skapat med din starka hand

Där  du o Herre dukar livets  bord.

Och ljuset vänligt smeker hav och land

Markens grönska jordens fägring det skönaste vi sett

fåglars sång i trädens gröna sal.

Känslan av att vara med naturen ett

Åkerns gröda, solens strålar över berg och dal.

Gudsgemenskap  ett liv så rikt oss ger

I blommans fägring syns hans klara bild

Livets under ett mirakel är det som vi ser

När Faderns omsorg tonar fram så mild

Så får vi leva mitt i detta  under

Med våra sinnen kan vi njuta livets märg

Vi  förnimmer livets högtidsstunder

Då Gud bereder verklig fest och färg.

Inför nationaldagen

Det verkar som om det kommer att bli någorlunda bra väder under firandet. Bara detta faktum gör livet så mycket lättare.

Här på Tallbacken fortsätter jag min odlargärning genom att idogt bekämpa ogräset i mitt jordgubbsland. Det ger mig omedelbart belöning genom att redan slå ut i full blom. Jag har sällan upplevt att det blommat så tidigt. Jag försöker att gengälda generositeten genom att ge landet vatten i rätt riklig mängd, för det är väldigt torrt nu.

Återkommer i morgon med ytterligare kommentarer

Hejdå.

I Landstingets våld.

I morgon skall jag återigen till min vän Åsa på Folktandvården. Hon skall kontrollera mina ålderstigna tuggverktyg. De som suttit i mitt kranium under många herrans år och genom idoga käkrörelser malt ner de mest konstifika födoämnen. Ibland funderar jag om det verkligen finns något skäl att kosta pengar på dessa krossplattor. Men i den mån man tror på en framtid kan man kanske inte låta dem förfalla. Dels är det ju en praktisk anordning men det kan också finnas estetiska aspekter som gör att de måste få bli kvar ett tag till. Dessutom kommers jag sannolikt också att få en riktig skrapa som innebär tandstenens förgängelse. Numera är tandborstningen motordriven och det känns som en vibratorvält i käken varför jag hoppas att min plack skall vara i schack.

Med detta för en ambitiös bloggdiggare helt ointressant inlägg besvärar jag ändå er med en god natt.

Nationaldagen.

Kommande torsdag är det 6  juni som blivit upphöjd till nationaldag. Den firas för att minnas då Gustav Vasa valdes till kung 1523 och Sverige blev ett självständigt land. Även 1809 års regeringsform fastställdes den 6 juni. Den  har dock ersatts av 1974 års regeringsform. Jag anser att Gustav Vasas regering inte var helt okontroversiell. En hel del av hans regeringsbeslut har senare ifrågasatts. För att inte tala om all den oppinion han skapade genom att konfiskera egendomar från kyrkor och enskilda.

Vår nationaldag har inte samma genomslagskraft som till exempel den i Norge. Syttende maj är för norrmännen en närmast helig dag. I varje fall skall denna dag uppmärksammas lokalt genom en samling vid hembygdsgården i Björna kl. 12. Som traditionen bjuder medverkar präst och kyrkokör med ett snitsigt program. Ett nytt inslag för i år är medverkan av en snubbe vid namn Jöran Lundberg från Långviksmon som skall läsa egna dikter och berättelser. Om jag känner den mannen rätt blir det nog ingen stormande  succé. Han lär uppträda under måttot ”Gammal man gör så gott han kan”. Ibland brukar han sjunga ”Balladen om gamle Carl Nilsson”. Då lär publiken gråta med honom.

Efter detta bär det iväg till Spanien. Tillsammans med framiljen Lundberg hemmahörande i Järved skall vi tillbringa en vecka på landets solkust. Från solkust till solkust alltså. Vår förhoppning är att vistelsen där skall bidra till att förbättra landets usla ekonomi. En förhoppning som inte är så stark eftersom bidraget från två sketna pensionärer troligen gör varken från eller till. För en lägenhet för två en vecka spenderar vi lite drygt 200 euro. Det tycker jag är överkomligt. Jag tänker försöka komma över en fungerande dator med internetupkoppling för ett hålla er kära bloggdiggare underrättade om ärandet och varandet.

Med detta säger jag gonatt och önskar er en rogivande vistelse i ”snarkofagen”

Hur härligt är inte livet.

Tänk att få uppleva än en sommarns grönska.

få njuta av den rikedom den ger.

Ta varje dag som något stort att önska.

förnimma lusten som i skymningsljuset ler

Den sidensmjuka dagern i en mytisk sommarkväll.

Så får vi tacksamt svara ja till livet

och leva i dess ljuva atmosfär

Se att allt det goda blir oss givet

Som en rikedom ibland oss här.

Att leva uti detta under gör mig säll.

Andra konstigheter.

Eftersom jag tappade hakan när jag skulle se över axeln så stod jag helt plötsligt där med min tvättade hals. Men det gäller att ha is i magen och inte tappa koncepten utan hålla sig i skinnet och genom att ha nerver av stål ta saken i egna händer för att med rynkad panna kunna ge järnet i en tårdrypande nagelbitare och genom en huvudlös  fingervisning stå där med skägget i brevlådan som en högbröstad buktalare. Kan man sedan inte se genom fingrarna bör man tygla detta genom att inte låta gräset gro under fötterna, i stället vara på tårna för att låta haren ha sin gång i en tumregel som gör att skinnet knottrar sig på ryggen och att man inte får ändan ur vagnen utan snarare  tycks ha huvudet under armen.

Då jag heller inte kan skära pipor i vassen slutar jag genom att bara rycka på axlarna åt allt navelskådande man kan ta på rak arm.