John Newton föddes i England 1725 och började sin bana som sjökapten. Med sitt fartyg var han en del av den så kallade "triangeltrafiken". I England lastade  han sitt fartyg med glaspärlor, billiga färggranna tyger och annat krafs. I Afrika bytte han till sig negerslavar för sin last. Dessa fraktade han över till Amerika där han för dessa bytte till sig bomull, linnetyger och annan värdefull last som han fraktade över till England och sålde för dyra pengar. En lönande verksamhet som pågick under en lång tid.

Så kom John i kontakt med kristna människor som förmådde honom att ta emot Kristus vilket radikalt förvandlade hans liv. Han sadllade om och blev präst. I ett förunderligt ögonblick fick han inspiration att skriva psalmen nr. 231. "Oändlig nåd, "Amasing grace". En av de vackraste sånger som finns i vår psalmbok.

Just den psalmen sjöng vi när vi begynte vår serie möten, i veckan som gick och som var gemensamma för alla församlinngar i bygden. Under 4 dagar predikade Magnus Aasa med grund i Romarbrevet om denna förunderliga nåd. Med sitt målande uttryckssätt om hur nåden styrker oss i olika livssituationer.

Det är en händelse som ser ut som en tanke men vid avslutningsgudstjänsten i Trehörningsjö kyrka sjöng vi som sista psalm: "Oändlig nåd"

Oändlig nåd mig Herren gav, och än i dag mig ger.

Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind men nu jag ser.

Guds nåd, jag skälvde inför den, men sedan gav den ro,

och aldrig var den större än, den dag jag kom till tro.

Jag kom ur tvivel, mörka djup, ur vanmakt och ur skam.

Den nåd som bar mig intill nu, skall bä'ra ända fram.

Guds löften ger vår längtan svar, som klippan är hans ord.

Ej bättre sköld och skydd jag har i himmel och på jord.

En värdig avslutning på  en fin serie möten.

Kom till ro, i ditt eget bo och med en bergfast tro på att det kan bero på en pärstampa som ä "go".

Hejdå. Jöran.