Från vinter till sommar över en natt.

I natt miste vi helt plötsligt en timme. De berodde på den gamla förordningen med separata tider för vinter och sommar. Något som de lärde sedan länge surrat om att förändra men inte kommit till skott. Men det ger mig ändå anledning att lägga in den traditionella tidsdikten.

En timme att mista

En timme hit en timme dit vad spelar det för roll.

En timme hit en timme dit i livets barkaroll.

En timme hit en timme dit är något lätt besatt.

En timme hit en timme dit den miste vi i natt.

En timme hit en timme dit är som ett nätt spektakel

En timme hit en timme dit är inget stort mirakel.

En timme hit en timme dit gör ej att sommarn länder.

En timme hit en timme dit, en plump i min kalender.

En timme hit en timme dit, ej lönt att kverulera.

En timme hit en timme dit det får vi acceptera.

En timme hit en timme dit blir något åt oss givet.

En timme hit en timme dit förändrar inte livet

En timme hit en timme dit kan kännas överflödigt

En timme hit en timme dit, något helt onödigt.

I Tallbackenkarantän.

Det rådande läget med hotande pandemi har betytt att livet på Tallbacken är något annorlunda. Allt eftersom har myndigheterna skärpt levnadsvillkoren för oss alla som hör till riskgruppen. De har också av och till med skärpa inpräntat betydelsen av att strikt följa de regler som gäller. Även om man fortfarande har den känslan att man befinner sig i pandemins utkant. Men även om jag bedömer att det inte finns någon omedelbar risk att befinna sig i nosen på en presumtiv smittspridare bör man nog i möjligaste mån följa de direktiv som gäller.

För min egen del går livet i stort sett som vanligt här på Tallbacken. Jag har lyckats införskaffa alla de nödvändiga livsmedel som jag behöver så på den  fronten är det lugnt. Min mage arbetar lugnt och metodiskt vilket betyder inte särskilt täta toalettbesök. Detta betyder att jag kan minimera åtgången på toalettpapper. Jag har räknat ut att en rulle räcker nästan ett halvår och eftersom jag har ett antal rullar i lager har nog pandemin ebbat ut innan jag solkat ner sista rullen.

Det finns faktiskt en och annan ljusglimt i hela det här eländet. De nämnde i Rapport i dag att det var en man i Italien på 101 år som klarat sig igenom sin sjukdom. Det kan möjligen vara en viss tröst för en som snart är 91. En annan gynnsam faktor är också att bensinpriset sjunkit kraftigt. Det är bara ett aber att nu  har man  inte behov av att köra bil på grund av interneringen.

Alla enorma ansträngningar för inblandade aktörer kretsar hela tiden på att "plana ut puckeln". Det kan man säga är en Gudi behaglig gärning. Sedan kan man naturligtvis spekulera i hur länge det rådande krisläget kommer att fortgå. Det är väl alldeles uppenbart att tidsfaktorn har en avgörande betydelse. Blir krisen långvarig ökar naturligtvis möjligheterna att finna den uthållighet på alla fronter som erfordras. I Kina, där det började i slutet av förra året tycks pandemin ha ebbat ut. En lärdom man kan dra för kommande dagar är att vid eventuell kommande pandemiunge man skulle bromsa spridningen redan från början. Inte som nu mörka den till dess det är för sent.

Gästninga

Jeg va no bara en lit´n gvadd då jäg bev skicke ditti´Ekströms på Tämnäsodd´n. Dä va´n Viktor ån Arvid. Åsse varen Ivar sarn deres, men han va på ärbete. Jäg skull hör ätt vä´n Viktor öm han skul kön tå märra å hjalp ass i slatt´n n dag. Då jäg kömme in såt bägge göbba å rarlese, n Viktor däpå söffa ån Arvid dävva spissn.

Jäg hadde väl int mer än kômm innaför döra förn Arvid fråg öm jäg inte velle ha kaffe. Ja va skull jäg säge, de va ju int dellå nek. Jäg feck sätt mäg däva borle ån Arvid tog n köpp båårl diskbalja å törken vä nä kalsångbern söm hängte ten spik på väggen å sätte fram. Sen såg jäg hörr de geck dell då han roste dell kaffe. Han hadde en åkokepanne, en jämarns stoern kaffekittel söm han hedde gamkaffe vä grommen ti. Åsse feck en dän panna stå på spissn hele dan å smopötter. Sen togen harta bårli åkokepanna å hart bårti springen ställde panna på spissn. Sen hedd n n lit´n grut kaffe ditti panna å kokke opp, Jäg må säge att de va int rakt nån gästning int. Dä va söm en plåge inna jäg hadde fott ti mäg e dänne.Stoern köpp å hett vare.

Jäg feck i alle fall beske frårn en Viktor  att han sku ta märra å hjalp ass.

Då Gunnar och jag blev flygare.

Det var troligen i skarven av 40 och 50-talet. Vi arbetade den sommaren med att slå tegel åt Bröderna Lundberg. Vi hade att tillverka ett visst antal tegelstenar varje dag. Det kanske är svårt att förklara för n oinsatt. Men teglet framställdes på en mall av trä varför tillverkningen begränsades av antalet sådana. Vi var noga med att varje dag uppfylla kvoten.

Men en sommardag blev det inte många tegelstenar tillverkade. Det var nämligen så att den dan, en vanlig vardag, skulle lilla Långviksmon få besök av Albin Ahrenberg som hade "uppstigningar" med sitt flygplan på Storsjön. Det var nämligen så att han for omkring med sitt enmotoriga flygplan och erbjöd hugade "flygsugna" att göra en tur för att se bygden ovanifrån. Frestelsen blev oss övermäktig så vi övergav vårt viktiga värv och tog oss ner till stranden där Albin stod med sitt flygplan.

Trots att det var en vanlig arbetsdag hade det samlats en hop med  lystna människor. En del var bara där för att beundra det konstiga vidundret till flygmaskin. Men det var också många som bestämt sig för en flygtur. Bland dessa var även min bror Gunnar och jag. Tjugo kronor kostade det för en flygtur på cirka tjugo minuter. Vi tyckte det var väl dyrt men eftersom vi hade pengar så fick det vara okej

Vår första flygtur var från början till slut en underbar upplevelse. Det var fullsatt i kabinen (6 personer) så han hade vissa svårigheter att få sin maskin att lyfta från vattnet. Det behövdes en lång startsträcka innan planet äntligen lyfte från vattenytan. Jag minns att jag tyckte allting blev så smått där uppifrån luften. På den lilla stunden hann han visa oss en stor del av samhället och terrängen vida omkring. Det blev i alla fall ett minne för livet Vad det gäller tegeltillverkningen jobbade vi extra dagen efter för att kompensera för bortfallet "flygardagen".

Vad jag inte kunde ana då var att nästan tiugo år senare skulle jag fullborda min egen pilotutbildning genom att utföra mitt examensprov just över Storsjön.Det kan också tilläggas att Albin Ahrenberg med sitt företag Aerotransport blev en legendar inom flyget och som bidrog verksamt til dess utveckling

En räcka av ord.

Ibland kan man skriva om alls ingenting, helt utan den minsta mening,

Endast staplade ord runt omkring, som bildar en konstig förening.

Ett verk som är helt utan mening och mål, kan man med möda författa.

Men frågan är om det verkligen tål att uppnå de mål som är satta.

Således blir det en räcka av ord som i sig inte har något värde.

Som kan tyckas vara ett meningslöst mord på en bra idé från de lärde.

Då kommer man osökt till den frågan, hur kan det då vara fatt?

Har man inte en rätta förmågan att nå de mål man har satt.

Om man således har en god ambition att skriva en vettig vers.

Kan det lätt bli en konstruktion av en nog så svettig pers.

Så till slut blir det nog sannolikt av denna kufiska ordkonstruktion.

Att avsäga sig all förväntan på en mening med full perfektion.

Ty om man fortsätter att skriva någonting helt osannolikt.

Kan man anklagas för att bedriva en diktning som inget är likt.

Då har dikten i sig inget värde, blott något larv som snart glöms bort.

Det blir förkastat helt av de lärde och försvinner i rök inom kort.

Men om man  är så dum och envis att man bedriver sin diktning ändå.

Kan man som ett kraftigt bevis på en galenskap svår att förstå.

å bör man nog sluta att skriva, Då en meningslös ordkonstruktion,

och svindlande svängar bedriva med denna sorgliga komposition.

Ett antivirus.

Även om det numera sker med en viss motvila har jag inte kunnat undgå att även i kväll ta del av det informationsflöde som finns kring rådande Coronaläge i Sverige. Grundorsaken är väl att det städse kommer nya uppgifter kopplad till information om nya förhållningsregler.Vid en sådan information var det någon expert som gav, som jag tyckte ett väldigt gott råd. Han uppmanade nämligen svenska folket att använda sitt sunda förnuft. Sunt förnuft var det antivirus som vi alla behöver i dessa tider. Det betyder att varje individ skall bedöma sin situation den själv befinner sig i.

Sverige har ändå, tycker jag, under praktiskt taget hela krisen, bevarat ett viss lugn tillförsikt och bevarat just sunt förnuft. Även om vissa inskränkningar för en del verkat oförnuftiga har de i de allra flesta fall varit väl motiverade. 

Ta till exempel inskränkningarna för alla över 70 år. Det har inte varit så lätt för alla äldre att riktigt ta till sig allvaret i en sådan propå. Det kan faktiskt vara knepigt för en del att få det att gå ihop. Detta av en mängd olika anledningar. Det är då och där som det är så nödvändigt att använda sitt sunda förnuft.

Våren på Tallbacken

Vi lever i ett underbart land, vårt Sverige. Det visar skiftande naturupplevelser beroende på var någonstans i  Sverige vi bor. Långt uppe i norr är det fortfarande vinter med minusgrader ibland ner mot minus tjugo. Detta medan i de sydligaste delarna man förbereder trädgårdarna för att plantera vår och sommarblommorna, Vi i Norrland väntar fortfarande på de första vårtecknen och med rådande temperaturläge mad många minusgrader på nätterna är snötäcket så gott som helt intakt, Skotersäsongen pågår och lederna är fullt körbara. Jag pratade i dag med min granne som har fiskedon ute på Långvattssjöns is. Han berättade att istäcket ännu är drygt en meter tjockt

I samband med väderleksrapporten i dag varnade de för gräsbränder i landets södra delar. Jag tänkte då att sådana farligheter är vi ännu förskonade ifrån Dessutom är det fortfarande absolut myggfritt. Men solen gör sitt bäst för att förändra och försköna. Skall försöka lägga in några bilder från Tallbacken som visar att risken för gräsbränder är obefintlig-

I Coronavirusets grepp.

Just nu är närmare två miljoner sjuttiplussare mer eller mindre internerade i sin bostad, Det är bara en av alla de konsekvenser som följer i den rådande pandemins fotspår. Om man tänker efter innebär detta en mångfald olika situationer för människor runt om i Sverige. För min egen del tar jag min karantän med en god nypa tillförsikt. Den är för närvarande inte alldeles total. Jag var till exempel ner till Missionskyrkan i dag och bevistade en gudstjänst där barn och ungdomar medverkade. Om det är oansvarigt eller ej har jag egentligen ingen djupare kunskap om.

Lyssnade i kväll till statsministerns tal till nationen. Där upprepade han allvaret i den uppkomna situationen och vädjade till svenskarna att visa sin solidaritet. Vilket i korthet betyder att solidariskt ställa upp för och ta till sig de åtgärder som regeringen i samråd med andra parter har infört. Många menar dock att vidtagna åtgärder har fått en sådan effekt och nått en nivå som bringat pandemin till en hanterbar nivå. Man kanske därför bör töva lite grann med att vidta ytterligare inskränkningar. De närmsta dagarna kommer att kanske ge svar på detta.