Fastighet Orrvägen 9.

Byggdes som bostad av en anställd på Strängbetong. Fastigheten är väl underhållen och bebos i dag.

Orrvägen 7.

Fastigheten byggdes ursprungligen som bostad till en arbetare vid Nordbetong (numera Strängbetong). Är väl underhållen och bebodd.

Sågbadet Långviksmon.

Under juli månad anordnas det träffar varje torsdag nere vid stranden i Långviksmon. Vi samlas vid grillkåtan eldar en liten brasa och fikar tillsammans. Det är möten där det inte finns något i förväg uppgjort program utan allting sker spontant.

Träffarna är öppna för alla i samhället som vill komma och fikat är kostnadsfritt eftersom församlingen bjuder på detta. Det vore önskvärt om flera från bygden ville komma. Eftersom vi sitter under tak vid grillkåtan och vid en värmande eld är man heller inte så beroende av vädret. Det vore verkligen önskvärt om ännu flera kommer till nästa träff.

I övrigt går livet i välkända spår här på Tallbacken

Vägverkets etablering.

När vägverket etablerade sig i Långviksmon hade det, tillsammans med Nordbetongs tillblivelse, stor betydelse för samhällets utveckling. Det renderade till en formidabel byggboom när de flesta vägarbetarna flyttade hit och byggde sig bostäder. Det bidrog också till den stora framtidstro som präglade människorna den tiden.

I dag är det inte så stor verksamhet kvar i SVEVIAS regi. Eftersom det numera delvis som vilket entreprenadföretag som helst läggs mycket av verksamheten på underentreprenörer. Det har till exempel bidragit till att en stor del av anläggningen hyrs ut till Postnord som centrum för områdets lantbrevbäring. Inga ytor är således outnyttjade.

Fastigheter å Orrvägen.

Nu kommer jag att i möjligaste mån beskriva byggnader på Orrvägen som är belägen norrut i samhället. Den gata där SVEVIA har anläggning och lantbrevbäringen är inhyst.

Börjar med Orrvägen 3.

En gammal bryggstuga och bagarstuga som tidigare stått på Anders Kristofferssons fastighet. (Oscar Andersson).Byggnaden har flyttats till nuvarande läge. Tjänar i dag som fritidshus.

Sommarn 1944.

Det började närma sig slåttertider det året och för att bärga höskörden på det lilla torpet som med våra mjölkkor var en del av försörjningen.  Den areal som bar de grödor som skulle bli foder åt våra kossor var färdig att bärgas. När vi frågade grannen som hade häst och slåttermaskin om han kunde hjälpa oss blev det blankt nej eftersom han hade fullt upp med sitt eget.

Vi fann då ingen annan råd än att vara tvingad att ta till lien. Så pappa Esra var uppe vid fyratiden varje morgon och innan sju hade han mejad ned de lägdor som vi kunde ta reda på under kommande dag. Eftersom det var soligt och stabilt väder dagarna framöver upprepades samma procedur varje morgon under en veckas tid innan hela höskörden var tagen tillvara.

Det jag berättat är ytterligare ett bevis för den fantastiska arbetsförmåga det fanns hos min pappa. Med en osviklig kondition och muskelstyrka gick han slag efter slag med lien utan att behöva vila. Även om tekniken med lieslåtter kan förfinas är det ändå ett tungsamt arbete. Dessutom deltog han naturligtvis i arbetet med hässjningen under dagen.

Det kan också berättas att året därpå, således 1945 hade vi köpt vår första traktor som var utrustad med slåttermaskin varför vi även kunde använda den för vårt eget slåtterarbete. Då begynte det mekaniserade jordbruket.

Högsommar.

Sommar och sol, förväntningens tid.

Tid som eggar vårt sinne.

Mäktiga dagar med aftonens frid

Förankras djupt i vårt minne.

Men högsommar är också gråvädersdagar,

då regnet öser och vattnar vår jord.

Semesterfiraren då vädret beklagar,

men bonden jublar vid rikt dukat bord.

Hörsommar är även mognad och skörd,

ymnighet, rikdom och fägring.

Som gör oss i tanke och sinne berörd,

med hopp om en hisnande hägring.

Högsommar minner om det som var-

Det som timat i hänsovna dagar.

I våra hjärtan har vi minnena kvar

om sol över ängar och hagar.

Så skall vi vandra i minnenas dal,

hugsvalad till kropp och själ.

För att till sist i ängsblommors sal,

fullbordas vårt eviga väl.

Föremål för doktorsavhandling.

Språkets utveckling är en process som pågått under många århundraden. Likaså ord och uttryck som utvecklats och använts i lokala områden som varit isolerade från omvärlden i större eller mindre grad. Oftast är den lokala dialekten ett förenklat språk som ligger väl till för att användas i  det dagliga livet.

I mitten av 1800-talet var det en ung språkstuderande i Uppsala som visade ett särskilt intresse för det dialektala språket i vårt område Nolaskogs. Under tio somrar vistades han här för att uteslutande ägna sitt intresse åt de olika lokala dialekterna. Efter att så ingående studerat det folkliga språket samlade han sina erfarenheter i en doktorsavhandling som han försvarade för sin doktorsgrad. Jag är lycklig ägare av ett exemplar av denna avhandling.

En av slutsatserna han drar av sina studier är att dialekter utvecklats mera markant i områden med ytterst begränsad kontakt med omvärlden. Han konstaterar att i de inre delarna av Anundsjö och Björna socknar använde invånarna sig av dialektala ord och uttryck när de kommunicerade med varandra i större utsträckning än i kustsocknarna Grundsunda och Själevad. Han menar att de sistnämnda socknarnas omvärldskontakter genom sjöfart och annat hade inverkan på språkanvändningen. Ett exempel på en dialekt som nästan utvecklats till ett särskilt språk är i området som omfattar den värmländska finnmarken.

Det är mycket intressant att ta del av hans slutsatser i sin avhandling. Bland annat har han en diger  ordlista över ord från Anundsjömålet. De allra flesta ord finns kvar i Anundsjö och Björnamålet, ord som funnits under alla åren intill nutid. Men det finns även ord och uttryck som helt försvunnit eller som markant förändrats under årens lopp.

I vår tid med allt tätare globala kontakter lever dialekterna ett tynande liv. Det är väl heller inget som går att påverka i någon riktning. Språket är nämligen inget statiskt utan det utvecklas och förändras ständigt. Engelskan som världsspråk blir allt vanligt förekommande och efter en tid kommer de allra flesta vara tvåspråkiga. I det perspektivet är det mycket intressant hur det kommer att gå med ett så litet språk som svenskan i en avlägsen framtid. Härvid kan man hysa en förhoppning om att det inte kommer gå samma väg som med de enskilda dialekterna.

Nu gôbbar ta vä ti å dra ihop romsern.