Va äre för skellna?

Va äre för skellna mella glises å kôkse.

Glises å kôkse ä fäll de samma söm å titte

Dä kan ja fäll fögan begrip.

Öm man bå gliseså kôkse kn man fäll hitte.

dä söm man tappe. Söm kan vålla beknip.

Dam söm glises kan ju vara nyfiken

på ditt´n å datt´n

Somt kan ju göre en männisch besviken.

Ja. damm söm glises snett önner hatt´n.

Då man kôkse kan man fo si ett å anne

söm int man anners skull ha observere.

Dä ä fäll marnômt, sa´n Pelle ån Janne.

Öm man nan gang skul bli flere å flere.

Då fo man väl hall opp å vä å glises å kôkse.

Å vara söm falke ä mest.

Då fo man kjeses å môkse.

Nan gang då man ställ dell n´fest.

Det finns inget dåligt väder. Bara dåliga kläder.

Även för i dag hade det spåtts ymnigt regn. I TV-rutan visade de helt mörkblåa moln på himlen och ymniga skurar under dagen. Nu blev det inte så ymnigt som de beskrev det, varför jag stundtals kunde vara utomhus och kapa lite ved. Nu tycker jag vi har fått den mängd av nederbörd så att det räcker för en tid framöver. 

Bifogar också en dikt om det rådande läget.

Sommarregn.

Regn och rusk med disigt väder, är det som gäller för i dag.

Ett stilla regn naturen kläder. Det gör att vi med välbehag,

helst vill vistas inomhus.

Då kan vi vår välgång tillfredsställa, med varjehanda sysslor av och till.

Och sluta att om rusket gnälla, för att i stället lägga till

en röst för sommarns ljus.

Det är väl blott att acceptera, den typ av väderlek man får.

Man kan ej kaxigt ignorera, vad vädergudar föreslår,

i detta digra brus.

Så är det vädergudens lag som gäller för sommartidens alla dagar.

det som blott naturen tillfredsställer, men som även oss behagar.

Det får väl tålas utan krus.

Odlingsbar mark.

Efter 1809 års krig och följande fredsslut begynte en lång tid av fred i Sveriges historia. En fred som varar än i dag, Vid fredsslutet förlorade vi Finland som naturligtvis var en kännbar förlust. Men vid den tiden myntades det talesätt som proklamerade att vi skulle bygga ett Finland inom Sveriges gränser. Detta skulle ske genom att nya marker skulle uppodlas för befolkningens försörjning.

Nya marker tas till vara

Det visade sig med tiden att det i en del områden att det stötte på vissa svårigheter eftersom det samtidigt skedde en markant befolkningstillväxt. Det bidrog till att många svenskar sökte en ny tillvaro genom att emigrera till andra länder, främst Nordamerika och Kanada. Eftersom det i våra trakter fortfarande fanns stora områden som ännu inte var uppodlade drabbade emigrationen under artonhundratalet inte oss i någon större mening. Långnäset en udde som sträcker sig långt ut i Storsjön var föremål för uppodling vid den tiden. Familj efter familj, generation efter generation hade möjlighet att finna bärig försörjning genom nyodlingar.

Tre familjer dominerade Långviksmon

Vid den tiden förvärvade i första hand tre familjer torpställen på Mon och beredde ny åkermark genom nyodling samt utnyttjade befintliga myrar till grödor åt de kreatursbesättningar som kom att utgöra basen för deras försörjning.. Efterhand fick de benämningen "MOTORPARA" . De blev med tiden en betydande grupp med stort inflytande i dåtidens samhällsstruktur. Huvudmannen i en av dessa familjer som danade samhället hette Nils-Erik Johansson och var min farmors far. Hon gifte sig med sin kusin Johan Lundberg som var banvakt i Mattarbodum.

Nils-Erik Johansson story

Jag har vissa planer på att i min blogg beskriva honom och hans liv i den mån jag har berättelser och minnen från den tiden.Det kan också till en viss del bygga på vissa andata. Jag mötte honom aldrig personligen eftersom han dog två år innan jag föddes,men har hört många beskrivningar och händelser från hans från hans leverne. Dessa berättelser emanerar främst från min mamma Signe som från tioårsåldern  och allt framgent kom att växa upp i familjen. Nils-Erik var nämligen hennes morbror. Storyn kan samtidigt bli en liten dokumentär från Långviksmon förr i tiden. Väl bekomme.

och lär av henne.

Redan kung Salomo på sin tid studerade myrornas arbetsamma liv. Han kunde inte undgå att fascineras av deras energi och arbetsförmåga. Från tidig morgon till sen kväll gör de tjänst som arbetsmyror.

Där jag har min vedhantering var det förut en väldigt stor myrstack som varit etablerad under många år. Men tydligen har också myrstackar sin livslängd för den är i dag helt övergiven. I stället har de nu börjat bygga upp en helt ny. Det betyder att under dagens timmar vimlar det av idoga krabater som till synes irrar omkring utan mening och mål. Men det är nog ändå en viss arbetsordning trots virrvarret.

Ett myrsamhälle är, likaväl som ett bisamhälle, utomordentligt väl organiserat så att varje individ  har sin funktion klar för sig. Det är drottningen (visen) som allt kretsar omkring. Hela samhällets funktion är programmerat för att tillfredsställa hennes välbefinnande. Samtidigt är hon stackens "motor" som genom att lägga nya ägg ser till att det fungerar. Vad jag inte tänkt på förut är att de verkar vara upplagt för en rejäl nattvila. Från att det under dagen idag det bara vimlade av arbetsvilliga krabater, var det i kväll när jag var ut och fotograferade stacken, helt tomt. Tydligen söker de sig hem till stacken under natten. Visar hur det kan se ut.

Ingen aktivitet under natten.

Trots att de sannolikt inte har några problem med någon Coronapandemi verkar de ändå hålla avstånd till varandra. Det är ytterst sällan som de "krockar". Men det verkar inte som de har någon begränsning för hur många som tillåts vara samlade på ett ställe.

Coronatider.

Officiellt gäller fortfarande bestämmelserna om karantän för vi som tillhör den så kallade riskgruppen. Så för att vara hundra procent säker bör man kanske vara ännu mera försiktig med sociala kontakter. Men allt eftersom tiden går och man upplever sig som fjärran från covid 19 anpassar man sin dag efter det förhållande som råder. Om man kan hålla en god distans från dem man möter litar man på att det skall vara tillräckligt för att tygla smittorisken. Det är väl snarare så att det har blivit en naturlig del av tillvaron..

Strandpartyn.

Det var bestämt att träffarna nere vid Storsjöbadet skulle arrangeras endast under juli månad så nu i går (torsdag) var det sista arrangemanget. Det var fint och soligt väder och nästan vindstilla å det var riktigt angenämt. Det var ett femtontal som mötte upp.

Jordgubbar.

Nu mognar jordgubbarna i min odling som är av lite säregen art. Här uppe vid Tallbacken mognar gubbarna väldigt sent. När det år finito vid andra odlingar blommar det för fullt hos mig. Nu har ju också det svala och regniga vädret bidragit till att mognaden fördröjts. Jag visar en bild på de gubbar jag plockade i dag. Bilden visar den skörd som är kvar efter att jag ätit en stor portion.

Vadhantering.

Av och till  tar jag mig ut på "vedbacken" och processar veden till lämpliga vedträn som passar min gamla trotjänare. Nu eldar jag bara för att få lite varmvatten så jag eldar bara en liten rasa på morgonen.

Aktivitet.

Mitt aktiva liv med diverse sysselsättningar om dagarna gör att min ålderdomliga lekamen får den träning den behöver för att hållas i trim. Mina benmuskler blir allt starkare för varje dag som går även om jag tycker ibland att det går långsamt.

Med sikte på normaltillvaro.

Naturligtvis önskar man att den den här Coronasituationen skall ha någon ände så att tillvaron återgår till det normala. Det är i viss mån tärande med denna ovisshet.

Enfamiljsbostad.

Huset längst upp på Orrvägen byggdes ursprungligen med Sven (Pelle) Andersson som ägare. Nuvarande boende är den andra i ordningen på fastigheten. Kan i en inte allt för avlägsen framtid vara till försäljning.

Orrvägen 14.

Villa byggd på sextiotalet. Familjebostad som är väl underhållen.

4  

Dokumentation.

Orrvägen 10 byggdes av Björna kommun i slutat av 1960-talet, innan kommunsammanläggning 1970. Har senare förvärvats av en privat person som fortfarande bor i huset. Byggnaden anses väl underhållen.