Avsnitt 2.

Hans förälder Johan Johansson.

Sjuttonhundratalets sista decennier var en turbulent period i Sverige. Kungen, Gustav III, hade gjort sig impopulär hos adeln genom att på olika sätt tumma på deras privilegier. Av den anledningen bildades en sammansvärjning mot konungen som fick sin blodiga epilog vid kungamordet på Operan. Ankarström son höll i mordvapnet avrättades. Det går ett rykte om att Ankarströms änka skulle ha flytt och så småningom hamnat i Movattnet. Om det är någon sanning i historien vet jag inte.

När det nya seklet, artonhundratalet var i sin linda föddes ett gossebarn i Flärke i Grundsunda i den Johanssonska familjen som fick tillnamnet Johan. Hans liv tedde sig rätt brokigt även om det fick ett tragiskt och abrupt slut. När han var 21 år blev han med all sannolikhet dräng hos en änka i Kantsjö. Hon var vid den tiden 53 år. Sin höga ålder till trots gifte hon sig med den unge drängen. Det upprättades också ett inbördes testamente i äktenskapet så att den överlevande skulle ärva kvarlåtenskapen. Det var väl rätt naturligt att Johan troligen skulle överleva henne. Så skedde också då hon avled i oktober 1836.Det gick bara till midsommar 1837 då hade han hittat en ny kvinna att gifta sig med. Hon kom ifrån Lomviken i Trehörningsjö och hette Brita-Stina Olsdotter/Thoren. (Brita-Stina kommer att behandlas i ett särsilt avsnitt.) De bor troligen kvar i Kantsjö och där fick dom 5 barn från 1838 till 47 då just Nils-Erik föddes lite som sladdbarn.

1848 flyttar de till Långviken och bygger ett hus på det ställe där framtidens Lånviksmon kommer att finnas och begynte bryta ny mark i området. De hade säkert många framtidsplaner för den nya bosättningen. Dessa planer fick ett tragiskt slut för Johan Johansson. Under timmerhuggning i skogen i januari 1850 misslyckades han vid trädfällning och klämdes ihjäl. I dödsboken är det noterat " af träd ihjälfallen". Ett sorgligt och hårt slag för stackars Brita-Stina som med sina fem småbarn och ett tungarbetat jordbruk hade svårt att klara sig ensam. Av en händelse kan hon anställa en dräng som kommer ifrån Västergidsjö och heter Jonas Persson. Efter dåtidens seder gifter de sig rätt snart

vilket sker redan år 1851. I samband med giftermålet tar sig Jonas ett nytt efernamn och heter i fortsättningen Svedberg. Giftermålet innebär också att rätt snart är Brita-Stina gravid igen och föder 1853 ett gossebarn som får namnet Jonas som sin far. 1857 föder hon en flicka som får namnet Elisabet Johanna. Nils-Erik Johansson som vi följer i denna berättelse växer således upp på Långviksmon.

I kommande avsnitt kommer jag att skriva lite om Brita-Stina och hennes bakgrund och uppväxt.

Lomvägen. Centralt i samhället.

En av Långviksmons äldsta och största hus revs när Björn Lundberg lät bygga detta hus. Det var ett stort hus som byggdes av Jan-Olov Edlund, en av de tre som grundlade byn med sina torp.

Huset är i dag fortfarande bostad för en familj.

Ett nedslag på Hemsön.

Åter hemma på Tallbacken efter att ha varit "på rymmen" några dygn. Efter att ha kostat på Golfen en service på Nordemans bil åkte jag vidare ner till Hemsön och kunde ta färjan vid lunchtid över sundet. Under cirka ett dygn umgicks jag med min svåger och svägerska som har sitt fritidshus på ön. Det var ett mycket givande och trevligt umgänge då vi fick gå igenom det mesta av händelser som timat i Långviksmon. Många gemensamma bekanta nämndes  också.

Efter att åter ha tagit färjan till fastlandet körde jag till Nordingrå och Barsta. Hade vissa planer på att stanna där över någon dag men jag tyckte det syntes så nedstängt och tråkigt så jag avstod. Åkte i stället hem och såg MODO spela en träningsmatch mot Skellefteå- Resultatet var oavgjort 3-3 efter full tid och förlängning. Dessvärre förlorade  MODO straffläggningen så Skellefteå vann matchen med 4-3.

Sommar i Augusti

Augusti har visat sig var en riktig sommarmånad. Genom den högtrycksbetonade vädertypen som härskat nu den senaste veckan har vi blivit kompenserade för den regniga julimånaden. Men det är bara att tacka och ta emot. Och tycka att livet ändå är ganska skönt. Men jag förbereder mig för de vintriga dagar som jag vet väntar om knuten. Detta genom att lagra upp massor med ved för min åldriga kompanjon på värmesidan.

Coronaläget.

Tvätta händerna när du skall stanna hemma. Är du sjuk så se till att hålla avstånd. Är du i riskgruppen så jobba digitalt hemifrån. Detta är tre av Anders Tegnells goda råd för en meningsfull karantänartad Coronatillvaro. Det föranleder mig att av och till vara på "rymmen". Detta kommer att ske de kommande dagarna så till vida att jag tänker göra ett nedslag på Hemsön för någon dag eller två. Om nu till äventyrs bloggen uteblir någon dag så beror det på just denna omständighet. Även en sketen pensionär har väl rätt att ta ut någon hemesterdag emellanåt.

Jordgubbar har vi allihopa, allihopa.

Mitt "gräsliga" jordgubbsland bara fortsätter att producera. Jag plockar några liter ungefär var tredje dag. Eftersom jag har bestämt mig för att inmundiga samtliga i färskt tillstånd blir de ofta representanter på menyn. Jag betraktar dessa stenfrukter som genuin hälsokost. I söndags när vi kalasade på surströmming i Hemsjön avslutade vi måltiden med färska gubbar vilket hade en god effekt på matsmältningen.

En superfin vistelse i dessa sensommardagar önskar ja er alla mina kära bloggdiggare.

Villa som bostad.

Byggdes som bostad för Gunnar Nordlund och hans familj. Han var anställd son linjearbetare vid Telegrafverket som administrerade dåtidens telefoner. Huset är i dag bebott och väl underhållet,

En bostadsfastighet.

Byggdes för Kalle Nordlunds räkning. Han var skogsarbetare åt Mo och Domsjö. Nu pensionärsboende  

En skildring mellan fakta och fantasi.

Del 1. Inledning.

Jag har en längre tid umgåtts med tanken att, så långt det är möjligt. teckna ner det jag kan och vet om Nils-Erik Johansson. Han var en av de tre syskon som i mitten av 1800-talet fick möjlighet att förvärva var sitt torp i Långviksmon.  De kallades i dagligt tal för "motorpara". Han var även min farmors far. Hans dotter Brita Maria var gift med min farfar Johan Lundberg, De var kusiner så till vida att Johan Lundbergs mor, som också hette Brita, var syster till Nils-Erik.

Skildringen bygger i viss mån på det som min mamma Signe berättade om honom  samt en del andata som fakta. Hon växte i stort sett upp i Långviksmon hos Nils-Erik. Mor Signe föddes i Långvattnet och var en tiondel av Janne Edins familj. Hennes mor Lisa Johanna var en halvsyster till Nils-Erik. Eftersom det drällde av ungar i den lilla torpstugan i Långvattnet fick Signe, som också hade en tvillingsyster, redan i tidig ålder hemvist hos sin morbror i Långviksmon. Men det var inte för att uppleva några sötebrödsdagar utan hon fick arbeta som "lillpiga" och på så vis göra rätt för sig. Hon berättade att hon redan i unga år av och till ensam fick mjölka gårdens kossor.

De tre syskonen med var sitt torp bidrog på ett markant sätt till att Långviksmon  blev till. De uppodlade marken väster om Storsjön. Fast mycket av den bestod av sandjord fick de ändå sin äring från den lättodlade jorden. Genom ständig jordförbättring med gödsel som var blandad med myra och torvströ blev det så småningom lättarbetad mylla som gav hyfsade skördar. Särskilt potatisen trivdes bra i den gynnsamma och lätta myllan. Genom gynnsamt klimat om höstarna fick de även bra kornskördar.

Fortsättning följer någon i kommande blogg

Lomvägen,

Huset byggdes för Albert Nylanders räkning i samband med att vägstationen inrättades. Han var anställd vid vägverket som chaufför.

Byggnaden är i dag bebodd av en ny ägare och väl underhållet.