Grillkväll.

Fredagskvällen ägnades åt en lite mer otvungen samvaro. Då blev det även tillfälle till att grilla sin medhavda grillrätt. Kvällen ägnades mest år otvungen gemenskap då man bara umgicks. Ett litet bildsollage får illustrera.

Varia.

Väderläget.

Gentemot juli har augusti varit den egentliga sommarmånaden. Solen och värmen har dominerat mer under den nu snart gångna månaden mer än under juli som var ganska regnig allt emellanåt. Men nu infinner sig snart den första höstmånaden som vi naturligtvis hoppas skall vara lika varm och solig som den snart avslutade. Det har faktiskt varit så pass varmt och soligt att den ved som jag har lagrad på "veabacken" har haft möjlighet att torka trots att det egentligen är fel årstid. Jag har arbetat lite sporadiskt med att kapa och klyva vilket resulterat i att jag nu har ett lager som jag uppskattar skall räcka för den kommande bränslesäsongen. 

Läget vad det gäller pandemin.

Vad det gäller den så kallade coronatillvaron tycker jag det har övergått till en fas där man vant sig vid vissa livsrestriktioner. Detta gör att det inte griper in i tillvaron lika drastiskt som i början. Jag är  numera ofta "på rymmen". Det vill säg att om jag känner för det kan jag ta bilen och åka iväg nu och då. Detta eftersom jag alltid tillämpar ett visst avståndstagande. Numera övergår mer och mer riskgruppen att betraktas som friskgruppen. Jag vill inte se det som någon överdödlighet när det dör en eller två personer per dag på tio miljoner invånare.

Ishockey.

Vad gäller den allsvenska ishockeyn verkar det som serien inte kommer att starta förrän i oktober. Till dess har AT och compani aviserat lättnader vad det gäller att kunna spela för publik. Det verkar som att MODO har lyckats få till ett relativt bra lag med många duktiga ishockeyspelare som kompletterar varandra. Vid de två träningsmatcher de avverkat mot Luleå och Skellefteå har de visat ett bra spel. i morgon är det dags igen för en träningsmatch mot länsrivalen Timrå. Det kan bli ytterligare en värdemätare på MODOs spelförmåga den kommande säsongen.

Gamla snickeriet.  

Bilden visar gyggnaden där Laur Andersson under många år bedrev kommesiellt snickeri. Det som senare utvecklades till Långviksprodukter. Byggnaden används i dag som förråd.

Avsnitt 4. Familjeförhållandet

Jag spånar lite fritt

Olyckan i skogen i januari 1850 var naturligtvis ett hårt slag för Brita Stina. Av allt att döma bidrog dock äktenskapet med Jonas Svedberg till att läka de sår som uppstått. Framför allt kunde de fortsätta sin odlargärning på mon som gjorde det allt lättare med en stabil försörjning. När sista dottern, Elisabet Johanna föds är Katarina Kristina (Kajsa) femton år och snart i färd med att lämna hemmet. I övrigt är det vad man kan tänka sig ett gott förhållande i den numera Svedbergska familjen.

Nils-Erik visar sig redan tidigt vara en bångstyrig grabb med en uppsjö av upptåg och idéer. Om somrarna badar grabbarna i Storsjön som ligger glittrande och inbjudande nedanför gården. Redan i tidiga år får barnen lära sig delta i gårdens olika sysslor. Vid slåtter och höbärgning är det värdefullt att ha ung stark arbetskraft som kan bidra till gårdens fortbestånd. När det är tid för relativt korta skolgången får de gå den dryga kilometern till skolan i Långviken. En harmonisk barn och ungdomstid förflyter och snart är det dags för ungdomarna att bege sig ut i förvärvslivet med de förutsättningar om fanns på dem tiden. 

Forts. i nästa avsnitt,

Byggnad i centrum.

Fastigheten är ursprungligen byggd för Valter Nilsson som en tid hade taxirörelse i samhället. Han bedrev också under en tid kioskförsäljning i en mindre byggnad på tomten. I fastigheten har även distriktssköterskemottagningen varit inrymd under ett antal år. Byggnaden inrymmer i dag hyreslägenheter i privat regi.

Avsnitt 3 Nils-Eriks mor.

Efter att Johan Johanssons första fru dött 1836 dröjde det bara till midsommar året därpå då det åter var dags  för giftermål. Då var han redo att gå i hjonelag med en kvinna från Karlsviken Trehörningsjö som är tolv är yngre än han.

Det är Brita Stina Olsdotter/Thoren. Hennes mor var Katarina Perdotter/Thoren bördig från Torsböle. Brita Stina hade en bror som var första nybyggaren i Häggsjöbäcken där även hans måg den mycket omtalade StorKalle huserade.

De första åren av äktenskapet bodde de troligen på hans ärvda gård i Djuptjärn fram till 1848 då han förvärvar Långviken nummer 1 (Långviksmon). Som jag beskrev i förra avsnittet hade de då fem barn i åldrarna 3 till 10 år.

Den tragiska olyckshändelsen i skogen  då hennes make omkom betydde att hon inte möjlighet att klara av jordbruket ensam varför hon anställer en dräng, Jonas Persson från Västergidsjötrakten. Eftersom det vid den tiden ansågs oanständigt att en änka bodde samman med en ogift karl gifter de sig året därpå. Vid giftermålet tar han sig namnet Svedberg. I det äktenskapet får Brita Stina två barn nämligen en pojke som får namnet Jonas som fadern och en flicka Elisabeth Johanna. Hennes sju barn skänker Brita Stina så småningom inte mindre än 44 barnbarn. de flesta kommer att så småningom bosätta sig i närområdet.

Forts.

Avsnitt 3 Nils-Eriks mor.

Efter att Johan Johanssons första fru dött 1836 dörjde det bara till midsommar året därpå då hn åter var redo för giftermål. Då var han redo att gå i hjonelag med en kvinna från Karlsviken Trehörningsjö som är tolv är yngre än han.

Det är Brita 

Som lågprioriterad kund.

Jag har´låtit utför en service på min Golf. Jag ansåg att det skulle vara perfekt att anlita en märkesverkstad så jag vände mig till Nordemans bil för utförandet. Den tisdagsmorgon klockan sju som avtalats om var jag nere i god tid. Då visade det sig att den mekaniker som skulle utföra arbetet var sjuk den dagen och någon annan tekniker hade de inte till förfogande. Det var bara till att vända om och komma igen nästkommande tisdag som den nya avtalade tiden gällde.

Följande tisdag utfördes servicen som tog cirka två timmar. Enligt medföljande protokoll var det två anmärkningar varav den ena anmärkningen gällde ett av skyltbelysningarna vars lamphållare hade lossnat från sin infästning och hängde i bara trådarna. Jag tycker det var slött av mekanikern som gjorde arbetet att han inte tryckte tillbaka lampan i sitt fäste eftersom det var bara att trycka dit den i sitt snäppfäste. Att det dessutom var en trasig lampa i sammanhanget var det naturlig upp till mig att åtgärda.

Vid uppgörelsen nämndes inget om någon eventuell kompensation för att jag fått köra tio mil i onödan. Vid min fråga om de var villiga att åtgärda felen fick jag inget rakt besked. "Vi får väl se hur det blir" Du kan väl fundera. I den stunden kände jag en viss besvikelse och upplevde mig behandlad som en kund som inte var så viktig för företaget. Typ: En till åren kommen pensionär med en till åren kommen Wolksvagen Golf är inte en kund med hög prioritet. Det triggar mig till att i framtiden i möjligaste mån undvika en sådan nesa.