En vinterdag.

Den gamla fågelholken i vinterskrud med snö på taket är just nu inget tryggat bo. Dessutom har en sabotör varit framme och hackat sönder.

Den gamla rönnen i vinterskrud längtar väl även den efter vår och sommar.

En liten dikt får avsluta.

En bister vinterdag med kyla.snö och is

och många minusgrader.

Med förnöjelse då jag kan. Lägga fram bevis

med dessa enkla rader.

Att det nu ganska myggfritt är, ej heller knott är till besvär,

och ingen höres ina.

Så i denna stund det plär, bli en gynnsam atmosfär,

med många stunder fina.

Mitt i detta livets brus, känner jag då utan krus

att kinden kylan känner.

Så därför blir jag inomhus, och kanske tänder jag ett ljus,

för alla mina vänner.

Så har jag då en stilla ro. Ett tryggat liv i eget bo,

som riklig värme ger.

Därför kan jag anförtro mig till att ha en egen tro

på allt om här mig sker.

Utvecklingen i Långviksmon. Del 1.

Från en obetydlig torparby till modernt industrisamhälle.

I något av mina mer än tre tusen inlägg i bloggen har jag sannolikt berört det  ovan rubricerade spörsmålet. Men det tål säkert att upprepas. Den nyanlagda järnvägssträckan genom övre Norrland kom att genom sin dragning förbi Långviksmon ha en avgörande betydelse för ortens utveckling.Jag skall i detta inlägg behandla några omständigheter.

Under själva byggprocessen var tusentals arbetare engagerade på olika avsnitt av banan. Det innebar att "rallare" från stora delar av Sverige var tillstädes. Bland dessa var det inte bara sådana som söp och slogs utan även de som var präglade av den tidens frikyrkliga väckelse. Bland dessa fanns en man vid namn August Agaton Kjell. Från sin härkomst i Finnerödjatrakten hade han gripits av väckelsebudskapet och var brinnande av att föra det vidare.

Enär han stannade i trakten som banvakt i Torsbacken började han samla folk  till möten vilket hade till följd att många anammade den  nya läran. Det resulterade att två nya församlingar bildades: En i Leding och en i Mattarbodum/Långviksmon. Det var främst den senare som blev bestående och var redskap för ortens omdaning. Församlingen kom redan tidigt bli en naturlig del i bygden av främst två orsaker. Dels kom större delen, genom stora väckelser, att vara anslutna till gemenskapen. Dels anställdes från tidigt nittonhundratal en pastor vid namn Bror Backman. Han var en peson som inte bara var en bra förkunnare av ordet. Han hade även mycket goda egenskaper som samhällsbyggare. Han tog initiativ till många av de funktioner som borde finnas i samhället, till exempel post och telefon. Han inspirerade även till det väl utvecklade entreprenörskap som allt sedan dess har blivit ett signum för bygden. Något unikt i sammanhanget är att många beslut som stärkte samhället togs allra först i församlingen vilket i bygden sågs som något naturligt.

Forts.

Vintern så sakta framskrider.

Vintern så sakta framskrider.

Det går mot ljusare tider

Solen kommer åter.

Ej nå´t som hos oss svider

och ingen av det lider

eller det begråter. 

Men i dessa vinterdagar

dock härskar andra lagar

som vållar oss besvär.

Ty pandemin behagar

behärska våra dagar

både fjärran och när.

Att hålla i och hålla ut

är mångens bittra beslut

och måste följas strikt

Tills coronasmittan ebbat ut

vi måste följa utan prut

Denna grundläggande plikt.

Snart kommer än en vår en gång

Med sol och ljuvlig fågelsång.

som oss behag bereder.

Utan covidkarantän så trång,

som var en plåga dagen lång

Vi ständigt därom beder.

Lite om nuläget.

Vädret.

Den vädertyp som dominerat en längre tid tycks behålla sitt grepp även framdeles. Det betyder relativt kyligt men utan nämnvärd nederbörd. De senaste dagarna har den stränga kylan mattats något. Det har varit omkring fem till sex minusgrader dagtid och något kallare under natten. Jag tycker att kylan är lättare att förlika sig med än en massa snö. När vi kommer till slutet av februari har solen kommit tillbaka så att den kan värma de allt längre dagarna.

Pandemiläget.

Dessvärre har vi den senaste tiden drabbats av en hel del lokala utbrott av covid. Bland annat på Strängbetong. De håller fabriken igång, vad jag har hört, men under mycket sträng kontroll.

Jag ringde idag. på Ulrikas inrådan, till hälsocentralen i Husum för att kolla om jag snart kunde bli vaccinerad. Där meddelade de att de öppnar för vaccination i Björna inom kort och jag förväntas bli kallad dit inom några dagar. Det vore skönt att får det överstökat så att jag så småningom kan åla mig ur karantänen.

Ensamhetens Coronatider

innebär att kroppen lider

när dagarna så långsamt skrider

rastlöshet omkring sig sprider

bringar hopplöshet omsider.

På glises å kôkse.

Va äre för skellna mella glises å kôkse

De kan je fäll fögan begrip.

Öm man bå glises å kôkse kan man fäll hitte,

dä söm man tappe. Söm kan vålla beknip.

Damm söm glises kann ju vara nyfiken,

på bå ditt´n å datt´n.

Somt kan ju göra en männisch besviken.

Söm glises snett önner hatt´n

Då man kôkse kan man si ett å anne,

söm man annars int skull ha observere.

"Då å fäll marnômt": sa´n Pelle å´n Janne.

Öm man nan gang bli flere å flere.

Då vä å glises å kôkse fo man väl hallopp,

å vara söm falke ä mest.

Då kan man kjeses å môkse,

säg dell en sjudundrande festr..

I Sverige och världen.

Politisk turbulens.

Jag har för vana att i möjligaste mån undvika att kommentera det politiska läget. När jag berör ämnet blir det mera av översiktlig karaktär.

Jag har nämligen lagt märke till att det den senaste tiden har det pågått ett mer eller mindre intensivt arbete bland de flesta partier att inta en vinnande position inför det kommande valet. Som exempel kan tas att Miljöpartiet har valt nytt språkrör efter Isabella Lövin som avgått.

Jag kan bara säga att för ett flertal partier kan det innebära en del svåra beslut. Beslut så svåra att det riskerar att orsaka turbulens bland partimedlemmarna. Utan att gå in alltför  detaljrikt på frågeställningen måste jag ändå poängtera att det för de allra flesta partier, från vänster till höger, är absolut nödvändigt att i god tid innan valet 2022 staka ut sin politiska färdriktning.

Nöden i världen

Den globala pandemin till trots måste jag ändå konstatera att den humanitära situationen i många flyktingläger är en humanitär katastrof av stora mått. Aktuellt hade i kväll ett reportage fån ett flyktingläger utanför Syrien. De allra flesta har bott i lägret mer än tio år under oerhört miserabla förhållanden. Detta  utan att hysa förhoppningar om en förändring. Experten som medverkade i programmet menade att den långa tid som flyktingarna bott i lägret gör det omöjligt att upplösa lägret. De har nämligen ingenting att återvända till. Misären blir således någonting permanent

Vinterkylan håller i sig.

Det högtrycksbetonade och kyliga vädret verkar bli rätt långvarigt. Kanhända blir det kvar hela månaden. På sätt och vis är det bra att det ligger så pass mycket snö i markerna vilket kan förhindra att tjälen tränger allt för djupt ner. Som jag nog skrivit många gånger förut är kylan inte lika bitande här uppe på höjden. Så vid vindstilla och soligt väder (som det var idag) kan solen faktiskt dämpa den värsta kylan mitt över dagen.

I sådana tider av karantän blir dagarna rätt händelsefattiga. Jag har röjt en väg till vedförrådet jag har där ute varför jag kan sysselsätta mig med med lite vedhantering emellanåt. Men ibland känns det lite gruvsamt att ta på sig och gå ut i den stränga kylan. Men har man väl kommit sig ut går det rätt bra. Det blir inte så långa stunder jag är ute. Inomhus har jag det varmt och skönt.

Jag var ner till affären häromdagen och inhandlade lite förnödenheter. Då konstaterade jag att det var verkligen dött på samhället. Eftersom Strängbetong fortfarande håller fabriken stängd syntes det få matgäster i restaurangen. De allra flesta håller sig också inomhus i kylan. Min tanke var, när jag åkte hem med varukassen, att när skall det här sluta så att vi kan gå till baka till en ordnad tillvaro. Den frågan kan ingen besvara i dagsläget. Det verkar också ha gått i stå med vaccinationsprogrammet. Här har vi behandlat lite drygt 300.000 till dags dato när andra länder har hunnit med flera miljoner. Det verkar inte heller att det är någon som kan svara på när det kommer igång. Närmast en flopp.

Åter till kylan! Jag letade fram en lite dikt som heter just:

Kyla.

När frostig vinter griper in i varje vrå

och kylan räcker oss sin kalla hand.

Då solens värme inte kan förmå,

att bringa värme över hav och land.

Då är det åter vinter över Norden.

Den mörka tiden naturen vila ger.

En väntan ren till båtnad vorden,

innan knoppningstid i vår vi ser.

Det är en årstid som också har behag,

fast frost och kyla är så intensiv.

Men ger en aning om en vacker dag

då solens värme åter väcker allt till liv.

Uti vårt sinne finns en vårlig aning,

då solens sprängkraft kommer åter.

Den ger en listigt komponerad maning:

"Det som varit ingen människa begråter".

Breve frårn n´Fingal.

Kära Adolfina

Jäg jett skrive dell däg fast jäg ä ingen brevskrivar. Å dä ä bara för å tala öm hörr mytje jäg tyck ôm däg. Jäg måst tala ôm att du ä den goeste jänta häppå n´hänn jorla. Dä va en gôrnstenen da då ve råkes å dessutöm blev kär i varann.

Jäg vet int va jäg ska skrive ôm. Härn i timmerskogen gå dagarn sôm varnlett. Dä ä bara dellå gneke på å ärbet.  Haggarkompis´n min n´Signar ha vöre opasslen na daga. Dä va no na härskenfläsk han int törde. Sä han ha lege hemme däri köja. Dä ä int sä lätt å ta säg fram tii djupsnön. Å opplegan äre å. Va tord fell int träffes förn påsktin då före sla å. Du ska tro hörr jäg längte.

Din Fingal.

Timmerkörarn ta vä säg breve ne dell bögda.