Kan betyda så mycket.

Kanske en tur till Gotland.

Jag pratade  kväll med Ulrika som bor och är verksam på Gotland. Genom sitt arbete har hon den senaste tiden varit involverad i kyrkovalet. Det har varit många administrativa uppgifter att lösa den senaste tiden.

Då nämnde vi också om en eventuell resa till Visby med syfte att hälsa på dem några dagar. Det kan vara möjligt att flyga ifrån Gideå över Arlanda till Visby. Återresan skulle jag kunna göra tillsammans med dem när de senare i höst åker upp till Långviksmon.

Jag har även haft planer på att spendera någon dag vid Höga kusten, en resa som jag tänkt på en tid, och som kanske kan bli av.

Med det vill jag som brukligt är kombinera mitt inlägg med några diktrader. Den heter:

En resa

En liten tripp nu och då,

kan ibland vara gott att få

Som gör att man gott kan må

Ja. Det är bara så.

Att därmed bryta tristessen,

med att odla många intressen.

Det år det som är själva finessen

och som gör att man inte blir lessen.

När vi sålunda trivs med varandra,

blir livsvägen lätt att vandra.

Ty gemenskap med några andra,

kan ingen människa klandra.

Att umgås med många flera,

kan man därmed rekommendera,

om man vill accentuera

att sinnesbalans stimulera.

Så, En lyckosam resa ibland,,

kanske till ett annat land,

med en solig strand

kan lossa tristessens band.

Men det kan även vara så,

att man inte så långt kan nå.

Kanhända måste man då,

dessa planer ur hågen slå

Kluriga måltavlor.

Vad betyder orden?

1.  Skvätt?

2.  Skvätten?

3.  Grommen?

4.  Sella?

5.  Härstroern?

6.  Rack pärninga?

7.  Ranglet?

8.  Langt?

9.  Trangt?

10. Lämplet?

11. Hampe säg?

12. Rattern?

13. Brannbera?

14. Dyngkasa?

15. Fesset?

16, Geschvint?

17. Bönninga?

18. Borningen?

19. Navarn?

20. Rubanken?

Med fin gemenskap.

För goda sinnesintryck.

Som brukligt är allt emellanåt var det samling i Korskyrkan idag. Eftersom vi just nu inte har någon pastor anställd var det vår ordförande Stig som skötte undervisningen och hans fru Gudrun var mötesledare.  Ett team med Torben, Nils-Erik och Hanna stod för sången.

Jag upplevde en mycket god gemenskap som var både uppfodrande och uppmuntrande. Den ledde också till många tankar och sinnesintryck. Bland annat gav det upphov till en dikt jag bifogar som fick namnet:

Vad fattas dig?

Ser du kornet i din broders öga,

men inte bjälken i ditt eget.

Då hjälper nådens ordning föga

du är fångad i fåfänglighet.

Då är det ett som återstår.

för full och hel besinning.

Det tarvas något som förmår,

se jämlikhetens full vinning.

Du är ej ensam här i världen,

din broder finns ju strax bredvid.

Din uppgift är att se de värden,

som ger dig livets bästa tid.

Att vara omtänksam och god

mot den du möter på din stig.

Kan åter ge den slagne mod,

ge tillförsikt så innerlig.

Då är du en broders like,

med idel kärlek varje dag.

De mörka orosmoln då vike,

för välsignat välbehag.

Ett teaterstycke.

Entrén var dramatiskt unik.

Med förunderlig charm din mimik.

Du gjorde succé direkt.

När du fällde din första replik,

fylldes salongen av ditt primalskrik.

Från livet en fläkt

Så begynte teatern en gång,

den som varade levnaden lång,

med första akten.

Ibland var repliken tämligen trång.

Ömsom den fylldes med sång.

Bra för att hålla takten.

Dagar och år på scenen du stod.

Du sökte klara var period,

med den rätta tekniken.

Du visade verkligt hjälttemod,

då du memorerade var episod,

som roade  envar i publliken

Långsammare kom så repliken.

Förstenad blev även mimiken.

Vid varje dramatisk minut.

Puts väck var all dramatiken.

Allt fler det var bland publiken,

som väntade dramats slut.

I sista akten ridån sänkes ner.

På livslångt drama slutet du ser.

Något märkligt försvunnit

Ett mäktikt crescendo sker.

Ty allt av verklighet finns inte mer.

Till teaterns final du hunnit

Fånga dagen.

Åter till ordningen.

Jag hade här förliden en ambition att skriva mitt dagliga inlägg på Bloggen lite tidigare på dagen. Mycket för att undvika att en viss tidsnöd skulle inställa sig om det blev allt för sent på kvällen. Men hur det nu är har det glidit tillbaka till den gamla ordningen. På sätt och vis är det också något naturligt eftersom jag oftast summerar de händelser som timat. En gud i behaglig gärning är om det inte blir alldeles för sent.

Kanske något bestående.

Jag har tagit för vana att någon gång under veckan gå in på Jollen och äta en lunch på Millas. De har nämligen permanent ett lägre pris för pensionärer. Då får man äta en stadig lunch för det facila priset att 55 kronor.

Den vanan praktiseras även av en del av mina vänner. Därför har vi kommit överens om att varje fredag klockan 12.30 träffas för att äta tillsammans. Då sätter vi oss i någon skyddad vrå av restaurangen som vi kallar "nostalgihörnan" och avhandlar många mer eller mindre viktiga spörsmål.

Idag kom vi att behandla ämnet logistik. En av mina vänner är f.d officer och han menar att vid krigföring är det viktig med en väl fungerande sådan. Då berättade jag om vad som hände vid 1809 års krig med ryssarna. Med en helt överlägsen armé drev de svenskarna allt längre söderut. Men då de hade kommit i höjd med Öreälven var de tvingade att retirera. De drog sig således tillbaka till Finland som de hade helt herravälde över. Inte för att de hade manskap nog utan därför att de höll på att svälta ihjäl på grund av matbrist. Detta är ett exempel då logistiken inte fungerar. All verksamhet är väldigt beroende av att den fungerar.

Från Morkullevägen.

Vädret.

Vädret har varit rätt stabilt nu ett antal dagar. Men det märks allt mer att det lider mot en svalare årstid även om vi ännu inte haft någon frost av betydelse. Det har bidragit till att jag haft möjlighet att vara ute på träningsrundor med Bisse. Till den verkan det hava kan. När snön kommer blir det helt andra förhållanden.

Pandemiläget.

Det är  ett väldigt gny på FHM och i andra instanser om den så kallade vaccinationstäckningen. Det är fortfarande en rätt hög andel, speciellt i vissa åldersgrupper, som inte är vaccinerade. Med oansvarigt beteende hos dessa kan de utgöra stor risk för för att nya mutationer åstadkommer en ökad smittspridning. Ansvariga myndigheter är också en aning villrådiga hur de skall hantera en sådan situation. De är ytterst tveksamma till att införa tvångsåtgärder för dessa.

Beslutet att erbjuda barn från 12 år vaccin kan vara motiverat. Det bidrar även till att allt större procent av befolkningen har ett visst skydd. I slutet av denna månad tas de kvarvarande restriktionerna bort till gagn för ett mera öppet samhälle. Men kravet på att hålla avstånd blir kvar. Jag tycker att det nu blivit lite av ett levnadsmönster.

Gubbröran

Institutionen gjorde idag en tur upp till skvaltkvarnen vid Lockstatorp för att åtgärda den läckande dammen. Dammens ägare, som vi sammanträffade med, lovade att åtgärda läckaget, Det utgör nämligen en förutsättning för at vi skall ha kvarnen i dugligt skick till en kvarndag nästa sommar.

Ishockey.

MODO spelade i kväll sin sista träningsmatch innan seriestarten. De vann borta mot Björklöven med 2-3. Enligt referatet från matchen gjorde MODO en mycket genuin insats, Den f.d coronasjuke Tex Williams stod i målet och visade genom många bra räddningar att han är på väg tillbaka.

Funderingar.

Jag fick idag ytterligare ett dödsbud. En man i samhället som kommit till den aktningsvärda åldern av 97 år. Han bara avsomnade lugnt och stilla i sitt hem. Han var näst äldst i Långviksmon. Därmed är jag den tredje äldsta i bygden. En nog så ovanlig position.

Visst kan det förhållandet vara anledning till vissa funderingar, men samridigt blir vi ju alla äldre. Något som vi är tvingade att acceptera. Med anledning av detta har jag snickrat ihop en beskrivning av mitt levnadsförhållandet som lyder:

Kroppen och knoppen är toppen

Men bena är klena och sena.

När man nås av ett sådant bud blir det ändå en tankeställare. Något som beskrivs i följande dikt:

Något bortom

Söker efter högre ting

som hägrande för ögat står.

Kanske blir det ingenting

när tiden till fullbordan går.

Jag står där ändå spanande,

mot skyn som ingen ljusning ger.

En märklig stjärna, så förmanande

faller ifrån himlavalvet ner.

Det är ett himmelskt fenomen som visas,

för min inre syn så underbar.

Den syn som utav änglar prisas,

som evig är ooch emot höjden far.

Så fogas samman livets r´trådar,

till en väv vars inslag blir till slut.

Något stort som anden förebådar,

en ros, färgänglig, som då blommat ut.

Det är fullbordat, ingen aning mer

av den tid som blev mitt mått.

Fullkomligheten då jag ser,

när fullkomlig harmoni jag nått.

Funderingar.

Jag fick idag ytterligare ett dödsbud. En man i samhället som kommit till den aktningsvärda åldern av 97 år. Han bara avsomnade lugnt och stilla i sitt hem. Han var näst äldst i Långviksmon. Därmed är jag den tredje äldsta i bygden. En nog så ovanlig position.

Visst kan det förhållandet vara anledning till vissa funderingar, men samridigt blir vi ju alla äldre. Något som vi är tvingade att acceptera. Med anledning av detta har jag snickrat ihop en beskrivning av mitt levnadsförhållandet som lyder:

Kroppen och knoppen är toppen

Men bena är klena och sena.

När man nås av ett sådant bud blir det ändå en tankeställare. Något som beskrivs i följande dikt:

Något bortom

Söker efter högre ting

som hägrande för ögat står.

Kanske blir det ingenting

när tiden till fullbordan går.

Jag står där ändå spanande,

mot skyn som ingen ljusning ger.

En märklig stjärna, så förmanande

faller ifrån himlavalvet ner.

Det är ett himmelskt fenomen som visas,

för min inre syn så underbar.

Den syn som utav änglar prisas,

som evig är ooch emot höjden far.

Så fogas samman livets r´trådar,

till en väv vars inslag blir till slut.

Något stort som anden förebådar,

en ros, färgänglig, som då blommat ut.

Det är fullbordat, ingen aning mer

av den tid som blev mitt mått.

Fullkomligheten då jag ser,

när fullkomlig harmoni jag nått.