Målinriktat.

I skrivande stund pågår fotbollskvalmatchen mellan Italien och Sverige. Eftersom Sverige vann hemmamatchen med ett mål har de en liten favör. Efter en halvlek har ingen av lagen gjort något mål varför det fortfarande är fördel Sverige. Matchen har ett förlopp där Sverige i stort sett får försvara sig vilket de har gjort framgångsrikt så här långt.

Jag måste erkänna att mitt fotbollsintresse är ”si så där”. Men nu gäller det om laget skall få delta i VM-slutspelet. Det är en bedrift att en så liten nation kan göra sig kvalificerad. Oavsett utgången av kvällens drabbning går livet ändå i invanda spår. Precis som mitt bloggskrivande.

Gonatt och gomorron!

Bedårande dårvers

En vers som skall väcka en viss ovation

bör ge oss en tämligen lämplig portion

av meningar fyllda av litterattion

som medger en viss penetration

ja, till och med fullvärdig information

och även vädra en del sensation.

Tillika ge läsarn en del frustration

över drapans kufiska konstruktion

som delvis kan skapa en situation

som blir till en genial reaktion

med förnuftets naturliga interaktion

så denne kan släppa sin adaption

till ordens konstnärligt fina funktion.

Uppbyggnad sker då med koncentration

på helt meningslös språkproduktion

vilket endast ger en viss injektion

för sammanhangets generalprevention,

som styrs av meningars nyttofunktion

och förintar hjärnans idéproduktion

så den slutligen hamnar på en sopstation

där den ältas och mals till total destruktion.

Det kontantlösa samhället.

Det kontantlösa samhället är inget man ”skiter” i. Inför min stockholmsresa hade jag laddat upp med lite kontanter, vilket visade sig vara en överflödig gärning. Inte på något ställe hanterade man vanliga svenska pengar i form av sedlar och mynt. Vart jag än kom för att göra någon nödvändig transaktion var det bara att hiva upp betalkortet.

Inte ens när jag av trängande skäl var nödgad att uppsöka centralstationens toalett. Där stod nämligen en svartmuskig person som på obegriplig svenska mumlade något outtydbart och pekade på kortdragaren. Efter mig kon en vänlig person i samma nödläge som jag. Han var tydligen mer hemma på avfallsanläggningen rutiner så han stoppade in sitt kort och sade ”jag betalar för den där också”. Detta innebar i klartext att jag med glatt hjärta kunde avlämna mina fekalier på hans bekostnad. Jag kan försäkra er att det kändes alldeles som vanligt fast det var ”kortsiktigt”.

Som oinformerad norrlänning i storstadens virrvarr av tunnelbanor och pendeltåg och rulltrappor upp och rulltrappor ned, var jag ibland nödgad att fråga mig fram. Varje gång jag ställde någon fråga skedde i stort sett samma procedur. Först tog de ut öronsnäckorna ur öronen så att de hörde vad jag frågade om. Sedan var de alla lika vänliga att besvara mina frågor och visa mig till rätta. Den erfarenhet jag gjorde var således att stockholmarna i allmänhet är vänliga människor, men är genomgående beroende av att inhämta information i sina hörsnäckor.

Tacka vet jag friden på Tallbacken. Där går livet med sina vanliga rutiner. Inget jäkt och stress här inte. Vill man ta sig en lur så är det fritt fram. Naturligtvis en tunnbrölur!

Gonatt och gomorron!

Åter till Tallbacken.

Efter min korta sejour i huvudstaden är jag nu tillbaka i min invanda miljö. Hela resan har gått bra även om det var lita ovant. De har byggt om rätt mycket sedan jag sist var på Centralen. Ibland fick jag fråga mig fram och mötte då idel vänliga människor. Fick också tillfälle at umgås med min svägerska Anna Carin vilket var bara angenämt.

Således kommer jag att fortsätt med mitt skrivande till alla mina bloggdiggares stora förtjusning. Det är ibland en utmaning att hitta på något att skriva om, men det brukar lösa sig till sist. Ni kan därför se fram emot ytterligare ett antal bloggar att läggas till de tusental jag förut har skrivit. Därför önskar jag er alla

Gonatt och gomorron!

Underrättelser

Det verkar som om MODO är tillbaka på vinnarspåret. Med ett mycket reservbetonat lag lyckade de vinna över Karlskoga. Det innebär att laget avancerar i tabellen. MODO har många unga spelare som är uttagna i olika ungdomslag varför de använder andra unga förmågor. Det verkar som att det fungerar någorlunda.

I morgon (läs i dag) reser jag till Stockholm och kommer åter fredag kväll. Av den anledningen kommer det sannolikt inte att bli någon blogg i morgon. Jag skall närvara vid en begravning i Huddinge efter min syster Margit.

Vi ses således om någon dag.

Dubb eller inte dubb.

Det ät frågan. Den här årstiden är man ständigt i valet och kvalet om man skall byta till vinterdäck eller inte. På senare år har det blivit ett klimat som tenderar att förmena oss någon riktig vinter innan jul. Det blir lite snöglopp och sedan töar det bort igen. Ännu har det inte blivit någon tjäle i marken att tala om eftersom plusgraderna har dominerat ännu så länge. Samtidigt är det en chansning eftersom blixthalkan kan slå till når som helst.  Jag tycker det känns inte bra att  köra med dubbdäcken på när det är barmark eftersom de slits mer och dessutom går så mycket tyngre. För att ytterligare uppmärksamma problemet bifogar jag en ikt jag sjrivit vid nåågot tillfälle:

En dubb

En dubb är en dubb men på barmarksväg

då blir den rätt sargad, så säg,

den av skavning och slit bliver tärd?

Den gummibeklädnad som håller den fast

kan då destrueras och förgå i en hast

riskfylld vår vanskliga färd.

Men en dubb är en dubb i alla fall

och förväntas alltid stå pall

för var knepig situation

om vinglig blir färden den ändå skall

för ishala gator alltid va kall

och därtill ha bra kondition.

Så frågan man ställer sig är elementär

skall däcken bita sig fast här och där

i vägens skiftande yta.

Eller blir det snarast ett hopplöst besvär

när fästet bara är sisådär

och greppet hotar att tryta.

Dubb eller inte dubb är frågan man har

kung Bore kan ej ge nåt slutgiltigt svar

om vad som för stunden är bäst

så en chansning det blir för en och var

vilken däcktyp man då på bilen har

och vad som på däcken är fäst.

Arbetsskada?

Såg ett inslag på TV i kväll där de skulle göra en vetenskaplig undersökning om man möjligen kunde råka bli arbetsskadad när man spelade fiol. Det gällde förstås de som hade musiken som yrke. Och det kan förstås ligga någonting i det. Man håller till exempel armarna i ställningar som inte är naturligt för dem. Men samtidigt blir de ju tränade för just det uppdraget.

Jag spelar ju fiol i OLD-fejs, även om det inte är så frekvent just nu. Jag har snarare lagt märke till att om man inte övar på en längre tid känner armarna av den uteblivna träningen. Det är nästan så att de domnar ibland. Därför känns det bättre om man spelar någorlunda regelbundet.

Det kan förstås hända ibland att man inte förmår klämma med fingrarna på rätt ställe över strängarna så att tonerna blir falska. Då blir det snarare en skada i öronen. Men om det också hör till yrkesskadan det är den vetenskapliga utredningen inte inne på. Sen blir det även en komplikation om medlemmarna i orkestern inte spelar samma låt. Men det händer inte så ofta som tur är.

Jag har ju alltid hävdat, och skriver det ännu en gång, att musiken har en viktig funktion för att stimulera de mentala sinnena hos åhörarna. Eggande rytmer är lätta att ta till sig. Detta har återverkan även rent kroppsligt. Så fram för mera musik. Aven den som ibland inte låter så perfekt.

Gonatt och gomorron

En dag att minnas

Jag dröjer mig kvar vid allhegonatiden då var kyrkogård visade en hänförande anblick med alla tända ljus. De som gått före oss är inte bortglömda utan lever kvar i våra hjärtan. Ytterligare en dikt på samma tama får förstärka de intryck som anblicken gav.

Ett ljus.

Ett ljus över stoft som förgängelse tär

bär ett bud från en himmelsk värld

Det minner oss om hur de verkade här

hur de härstädes redde sin färd.

Fast stoftet i graven förgängelse ser

Förintas och åter blir mull

Finns det ett hopp som himlen oss ger

Ett hopp för frälsningens skull.

Så är ett ljus över stoftet tänt

ett hoppets ljus för livet.

Ett budskap som blir i förgängelsen sänt

det blir oss i evighet givet.

Vårt liv är ett stoftkorn i rymdernas hav

som vittnar om livet och döden.

Det påminner oss om den frid som gav

hugsvalande ro över timliga öden

Så låt oss då tämligen väl besinna

den sanning som över stoftet står,

om frid och förlossning vi slutligt skall finna

vår himmelska väg över nåden går

Så lyser ett ljus för det som är och som varit

det som blir tänt i allhelgonatid.

Vittnar om de som före oss farit

som slutligen funnit en himmelsk frid.