Då´n Ragnar skull dräpe katta.

Kattgöbben, n´Sebulon, hadde vorte gammal å skröpplen sä´n Ragnar tänkte; dä ä bäst å ”ta bort n”. Sä han tog na dönamitgöbba å bann fast kring katta ä tänte på. Då stubin börje frese sä vort katta rädd å for i väg sömm en raket. Han sprange å gömte säg önner utedasse.

Då dönamitgöbben krevere ån Sebulon segla iväg direkt in i katternas himmel sä tog en utedasse vä säg på färd´n.  Nu bare säg inte bätter än att morfarn i samma veva såt på dasse å jorl sine behov. Ömmen bra langaen stann sä börje nä röes ti restern bårti dynghuse å morfarn reste på säg. Å då sa´n: ”Vecken jämarns tur att jäg int släffte nä hänne ini köke”.

Mitt hemlands tungomål.

Det är som om att ”Bjönamåle” har kommit lite i skymundan på senare tid. Sedan min trogne vapendragare i nämnda gebit lämnade är det inte många som håller det levande och aktuellt. I avsaknad av en ständig inspiratör känns det inte lika intressant längre. Jag hoppas att kunna mana fram den energi som tarvas för att fullfölja projektet. I kvällens blogg har jag i alla fall tagit fram en dikt på mål som heter:

Dä ä härmlet å fråge

Dä ä härmlet å fråge, men bra å vetta, sa´n Halvard en da,

dä va ten Fingal han ställde spörsmåle.

Ha du samma storlek på böxern söm ja

ä dam sä vi sä dam ba fär å gårle?

Ja, damm är gjort för n´strörre å fetare stut än min.

sä jäg jett dra åt na pinnhôl ti remma.

Sa´n Fingal, å sätte opp en´ amper min,

dä ä nä obarmkuslet dilemma.

Dä ä dumt då böxern häng ne på röva

å ä nästan färdi å rammele ne

Dä finns inten endaste metod te å pröva

dä ä söm kört, sä vare me de.

Vä kanske kan vräka ti ass mer mat

sä magan kan rônnare bli.

Vä kan ju skrapa varevige fat

än öm dä ä ett väldans besmi.

Arktiskt kyla.

Det är inte nog med att det kommit rikligt med snö. Nu kompletteras fimbulvintern med en ordentlig köldknäpp. Här på Tallbacken har vi just nu 15 minusgrader. Eftersom det i rådande väderläge är mindre kallt uppe på höjden är det nog närmare 25 minus nere vid sjön. (och kanske 30 nere vid Kallån). Det verkar av väderprognosen att döma som om kylan kommer att stå sig en bra bit in på kommande vecka. Sedan kan det komma in mildare luft varför det åter kan tangera 0-strecket. Här på Tallbacken har vi det varmt och skönt inomhus med god tillgång på bränsle i form av ved.

Det är inte ovanligt att vi under februari har perioder med rätt sträng kyla, även om det inte varit så frekvent de senaste vintrarna. Men förhoppningsvis går vi mot ljusare och varmare tider så vi får väl stå ut. För varje vecka blir dagarna längre och längre och solen blir allt verksammare.

Jag drar mig till minnes att på 1940-talet hade vi några vintrar då det var ordentliga köldperioder, Ända ner mot minus 35 grader. Då var det verkligen riktigt kärvt skall jag säga. Den strängaste kyla jag personligen upplevt var ett årsskifte i Hemavan på 1960-talet i samband med min fjälledarutbildning. Då var det närmare 55 minus nere i dalen. Men eftersom det var soligt och vindstilla var det ”bara” 25 minus uppe på fjället då vi ändå var ute på en av de dagliga övningarna.

Men hur det än är med vintern längtar man ändå till sommar och sol. En riktigt skön sommar med många soliga dagar är en önskan man gömmer inom sig. Men det är många bloggar dit med många mer eller mindre intressanta ämnen att behandla. Så vi får väl ha tålamod.

Därför önskar jag er Gonatt och gomorron!

Karamello.

Så är SVT-s största satsning för året i gång. Som brukligt är varje år satsar man i sort sett hela sin budget för att kunna sända detta ibland ifrågasatta projekt. När man sen förbrukat alla medel blir det att sända idel danska bondeprogram eller norska fjordvyer. Detta eftersom man kan köpa dem för en billig penning.

Efter att ha sett det första programmet som sändes från Karlstad är jag faktiskt glatt överraskad. Det var ett program med bra kvalitet och många bra inslag. Även om jag inte själv röstade tycker jag att det var rätt låtar som gick vidare, direkt och till andra chansen. Min förhoppning är att man även fortsättningsvis kan hålla samma höga kvalitet på programmen.

Om sanningen skall fram är jag ingen fanatisk diggare av melodifestivalen eftersom jag tycker den är krånglig och ostrukturerad. Ett stort ansvar ligger naturligtvis hos programledare David Lindgren som har all möda i världen att hålla ihop det hela. Givetvis lyckönskar vi honom till en framgångsrik fortsättning.

Skottår.

Vi har lämnat 2018 års första månad bakom oss och ser fram emot ljusare tider. Januari har varit ett evigt snöskottande på olika ställen. Förutom att jag hållit rent omkring villa Tallbacken har jag medverkat med en del takskottning. Men sådana fysiska aktiviteter har inte bara varit till men utan också medverkat till att hålla den åldriga kroppen i trim. Jag har insett at det gäller att ta det väldigt lugnt och inte stressa upp sig. Därför tar jag ofta vilopauser. Det får ta den tid det tar. Av väderprognosen att döma kommer det nu bli uppehåll i snöandet ett antal dagar.

Naturligtvis vill jag som alltid beskriva förhållandet med en dikt. Så håll till godo:

I kung Bores rike.

När Kung Bore ymnigt strör över nejden flingor ner

Då vet jag att det mig berör ty rik motion det ger.

Den vita snö som i drivor höjes kan bli ett hinder för min levnad.

Om nederbörden inte undanröjes samt verka menligt för min trevnad.

För varje liten yta som jag röjer så den blir ansad, ren och fin

Min kondition jag därvid höjer och kroppens krämpor lider pin.

Så det är inte bara till mitt men med vinterns vita flingors mängd.

Ty när jag skottar planen ren blir pest och pina undanträngd.

Men någon måtta får det vara tycker jag som åldrig man.

Så av denna vita vara kan det räcka nu minsann.

Tystnaden.

Ända från morgonen hade vi strävat oavbrutet. Stigningen upp mot Stourhierta. Övernattningen i den gamla kåtan vid Snuftjuttisjokka långt in i Sarek hade varit en upplevelse i sig. Väl uppe vid toppen fick vi en vidunderlig utsikt över fjällen. Eftersom det var alldeles vindstilla var det fullständig tystnad omkring oss. Den medhavda lilla transistorradion förmedlade i tystnaden ett speciellt budskap. ”Nu spelar Ernie Englund på sin trumpet: Silentio. Tystnaden”. Den tysta och stilla fjällmiljön bröts av hans underbara musik. En mäktig stund i den milsvida fjällvärlden.

Därför bifogar jag den dikt jag skrivit som heter just:

Silentio

Tystnaden, en evig arvedel kommer mig oändligt nära 

Kryper in i minsta del. för att livets tysta lek mig lära

Bortom tidens stress och larm förs jag av en mäktig hand.

Till en existens så rik och varm hän till soluppgångens land.

Vid oändlig tystnad vill jag lyss till sorlet av en stillsam älv

Ta del av ivern, den som nyss blev en del utav mig själv.

Ofta ger oss omvärldsbruset oro, ångestfyllda kval

Hindrar mången att i gruset finna ro i stilla högtidssal

När jag lever helt i fullhet nynnar tystnaden sin sång

För att sist i ro och stillhet stå vid livets port en gång.

Snöoväder.

Ett riktigt busväder härjar over oss. Snö och blåst i salig blandning. Dessvärre kommer det att vra över oss ytterligare någon dag. Mitt i detta kaos har MODO spelat en match på Fjällräven center mot Oskarshamn. Att de lyckades vinna med 4 – 1 var inte bara ett lyckokast, det var frukten av ett effektivt lirande.

För att mina lära bloggdiggare inte alldeles skall förgäta mitt hemlands tungomål bifogar jag en dikt som nog i vissa delar varit aktuell förut, nämligen:

Dä ä söm.

Schalja dä ä samma söm tön Kvärnå dä ä samma söm dön.

Hetvattne samma söm koksön Hôcker de samma söm störn.

Sevlet de samma söm trôckasam Storbjudd söm farbersam.

Arnsörns nästan söm bakåfram. Ovôlen söm slasasam.

Gå å brättes ä söm å vräkä säg Allihop dä ä bå jäg å däg

Ônners  nästan söm å fräg Kotoe  nästan söm en väg.

Skry dä ä nässahôle Jalmes ä  söm å jôle

Vebärarn söm en bôle Åslappe söm  åsjôle.

Tjyves dä  ä söm å ta  Dä söm å skryft å int na ha

N´sôgabit å go å bra Men en tönnbrökak na anne sla.

Lete dä ä söm å sök Rales dä ä söm å böke

Prov ä söm försöke Stannsänga ä däri köke

Gösseln dä ä söm brukta Hustäven ä söm lukta

Tråes ä söm å sukta Vattne ä söm å fukta.

Jalmes dä ä söm å klaga Rost dell ä söm å laga

Stöa opp ä söm å staga Skoge dä ä söm å jaga

Kängern dä ä söm skorn Gråfes´n dä ä ikorn

Settplass´n dä ä söm storn Tjekes dä ä söm å lorn.

Schaljes ä söm å lip Bryrn ti nästan söm å slip

Ta ti söm å grip Å härl åt söm å knip.

Bara vanligt vatten.

För en tid sedan stötte jag på en fråga som i viss mån väckte mitt intresse. Det var någon som i ett sammanhang nämde att mängden vatten på vårt klot är konstant. Det vatten som dunstar upp ur hav och sjöar och bildar moln kommer åter till jordytan i form av nederbörd.  Det är ju så att förekosmten av vatten är en av förutsättningarna för att det skall finnas liv. Utan detta skulle betingelserna för liv av vad slag det vara må inte finnas. Vattnet och syret är de två komponenter som ger livet möjligheter.

Det vore därför katastrofalt om vattnet med tiden skulle minska och så småningom försvinna helt. Därför är det en fascinerande tanke att förekomsten av vatten alltid är densamma och således en garanti för livets existens. Ett förhållande som kompliscerar det hela är att förekomsten av vatten inte är jämt fördelat över hela jordklotet. Vi i Sverige lever i ett område där det finns riklig tillgång på rent friskt vatten. Vattnet i vårt land som distribueras till hushållen klassas som födoämne varför det är kringgärdat med många olika bestämmeser. Ändå har vi så god tillgång på den varan att vi kan använda det till att spola ner våra fekalier med. I vissa omräden på vårt klot är det däremot sådan brist på rent vatten att man måste ägna en hel dags ansträngning för en kruka. Många lider också svårt av törst. Många äe det som mister livet i brist på vatten

 Når Thor-Leif med familj för ett anta år sedan år sedan färdades genom Sinaiöknen blev de inbjudna som gäster till en beduinfamilj. Den dagen hade familjen fått rent friskt vatten från bergen. Det var en högtidsstund när man samlades omkring vattenkruset. Allra först fick familjens överhuvud läppja på vattnet. Därefter gick det från den ena till den andra som fick smaka den livgivande drycken. En högtidsstund i det enkla beduintältet, men också en tänkvärd upplevelse.

Avsaknaden av rent vatten är till exempel i Colombia anledningen till att människor, främst barn och unga, dör i tusental varje år. Man förfasar sig över de dödsoffer som Ebolaviruset förorsakat men de är i antal bara någon promille av de dödsfall som orsakas av förorenat vatten. En svensk biståndsorganisation har konstruerat en enkel vattenreningsanläggning som för endast några hundralappar i kostnad skulle garantera överlevnaden för tusen och åter tusentals barn i Colombia. Men denna bistra verklighet är inte föremål för någon massmedial upmärksamhet.

När jag i kväll avslutar dagen med att långsamt dricka ett glas friskt källvatten som kommer till oss från en mångtusenårig isälv ägnar jag en tanke åt alla de som är i avsaknad av en sådan förmån.