Nolaskogs skoterklubb.

Ett klipp från deras hemsida:

Europas största skoterklubb

OM NOLASKOGS SKOTERKLUBB!

Nolaskogs Skoterklubb bildades i februari 1973, tyvärr finns inga uppgifter på antalet medlemmar då. 1981 fanns totalt 829 medlemmar jämfört med 2016 då medlemsantalet är ca 2600. Skoterklubben har 6 sektioner som uppdelas geografiskt i kommunen. Alla sektioner har egen styrelse där ordförande i varje sektion ingår i huvudstyrelsen tillsammans med 3 förtroendevalda såsom ordförande, kassör och sekreterare. 

Klubben pistar och underhåller varje vinter ett ledsystem som omfattar hela Örnsköldsviks kommun. Jag har hört något om att mer än femtio mil leder står till skoteråkarnas förfogande.

Eftersom snötillgången den här vintern varit mer än riklig och ingen nämnvärd snösmältning har kommit igång är lederna fortfarande helt intakta. Detta betyder i sin tur att det kommer att vara livlig skotertrafik runt om i kommunen under påsken. Det verkar också bli stabilt och soligt väder de närmsta dagarna framöver vilket ytterligare lockar många till vistelse i naturen.

Jag skaffade min första skoter redan i början av 1960-talet. Det var en encylindrig blåmålad Snotrik på 12 hästkrafter. Inget fartfyllt fordon, men den tuggade sig ändå fram genom snön. Kan inte jämföras med de motorstarka fartvidunder som finns i dag. Jag gick med som medlem vid skoterklubbens bildande och har varit klubben trogen sedan dess. I år är det således 45 år sedan.

Klubben har genom åren utfört en gigantisk insats för att medverka till en vettig användning av snöskotern. Tack vare det har dess skadeverkningar kunnat hållas på en rimligt låg nivå. Genom enveten information har man i möjligaste mån kunnat stävja busåkandet i känslig terräng. Och erbjudit alla sin tusentals medlemmar och andra fina naturupplevelser.

Osams.

I kvällens rapportsändning behandlade de den djupa diplomatiska konflikt som seglat upp mellan Ryssland och i stort sett övriga världen. Detta på grund av det giftattentat som man anser att Ryska agenter har utfört i England. Det kan med fog betraktas som en sorts krigföring på en verbal nivå. Hur det går att finna en lösning i ett sådant läge vågar jag inte ha någon uppfattning om. Men knepigt är det.

Nu finns det små och stora konflikter som löses på olika sätt. I en bifogad dikt beskriver jag en sorts konflikt och dess slutgiltiga lösning. Håll till godo.

Osams

N´Signar å´n Valle hade vorte osams.

Dä va na söm kälingern hadde ralle

egentligen vare bara na trams

dä va visst nanting öm´en Valle.

Sä damm rök ihop däri köke

Sä hårtussa for åt alle hall

Damm ävles å gräfte  böke

Dä dompe å dönner å small

Fast´n Valle va rakt likevis

va ne dänn bråke va bra för

sä slogs´n ändå på na vis

sä skjorta blev rakt söm en slör

Då damm släjes en bra langen stann

Å försökt å ge på varann

Å göbba hadde tröttne lite grann

Då vara söm ilskan försvann.

Då sätte damm säg därvi borde

Å drack kaffe å glömde allt trams

Å sen, va tro je damm gjorde

Jo, ätter dä sä va damm rakt sams.

Sommartid.

I morse när vi vaknade hade vi förlorat en timme. Detta eftersom vi när det går mot sommar vi ställer fram kockan en timme. Men i detta bistra vinterklimat med metervis med snö och många minusgrader om nätternas känns sommaren långt borta. Det verkar heller inte som om det skall slå om till somrigare temperaturer så fort heller. Det är således till att gilla vintern ännu en tid. Jag således kanske kan ta en eller annan skotertur under påsken. Om jag dristar mig att sia något om framtiden kommer vi nog kunna nyttja skotern till långt fram i Maj.

Som traditionen bjuder bifogar jag en aktuell dikt som heter:

En timme att mista.

En timme hit, en timme dit vad spelar det för roll

En timme hit, en timme dit I livets barkaroll.

En timme hit, en timme dit är något lätt besatt.

En timme hit, en timme dit den miste vi i natt.

En timme hit, en timme dit är som ett lätt spektakel. 

En timme hit, en timme dit är inget stort mirakel.

En timme hit, en timme dit gör ej att sommarn länder.

En timme hit, en timme dit en plump i min kalender.

En timme hit, en tinne dit ej lönt att kverulera.

En timma hit, en timme dit det får vi acceptera

En timme hit, en timme blir något till oss givet.

En timme hit, en timme dit förändrar inte livet.

En timme hit, en timme dit den ökar virrigheten.

En timme hit, en timme dit en del av verksamheten.

Väderrapport.

Denna vinter kommer att gå till historien som en av de snörikare. Även om snötäcket den senaste tiden sjunkit lite är det ändå nära en meter djupt. Föregående natt fick vi dessutom ytterligare påspädning så det blev lite snöskottning i dag. Meteorologerna har aviserat ännu några centimeter under morgondagen. Det innebär med största sannolikhet att snödjupet blir oförändrat i varje fall över påskdagarna. Detta till alla skoteråkares stora förnöjelse.

Det är märkligt men sedan påskdagarna är över då vill man att det skall bli vår. Men i år kan snödjupet vara oförändrat ända in i Maj månad. Långtidsprognosen har fortfarande många minusgrader, speciellt om nätterna. Det kan också bli rätt häftig snösmältning om det blir en sen vår. Här på Tallbacken känner man sig tämligen trygg eftersom vi befinner oss på sandåsen som utgör vattendelare mellan två olika avvattningssystem. Men det är stora vattenmängder som skall rinna iväg genom diken och vattendrag, så peppar peppar. Det kan på vissa ställen ställa till besvär.

Den som lever får väl se!

Poesi

Bland ordens myriader jag skriver några rader

med ynklig poesi.

Erbarmligt små tirader och främmande ballader

utan mening i.

Mot stjärnorna jag siktar och min båge riktar

mot aftonhimlen klara.

Men fantasin mig sviktar, jag bara floskler diktar

ett lappri blir det bara.

Så till slut det bliver, det lilla som jag skriver

blott bara stumma ord.

Ty det som jag bedriver, är endast sånt som driver

förnuftet från vår jord.

Poetens sanna mening är ord som bildar mening

ty framgång spås däri.

Processens sanna rening är meningars förening

till ljuvlig poesi.

Med ordens krumelurer och många fina turer

kan det bli poesi

Ty stramande strukturer och finfina figurer

till sist det skrivs däri.

Så har jag fabricerat, något fabulerat

Av ringa innehåll

Det diktverk jag presterat, har redan eroderat

Från hundra ned till noll.

Man kan väl bli pervers, av meningar på tvärs

Så hjärnan börjar storma

Ty för varje vers, det blir en svettig pers

Att ordens mening forma.

Visst kan man galen bli, på detta skriveri

Som ingen mening finner.

När inget finns däri, blott futtig anarki

Som ingen framgång vinner.

Att blott floskler rapa och inget vettigt skapa.

Är inget att servera.

Så denna sorgens drapa, ingen vill begapa.

Endast negligera.

 Man anar argan list när man sin fantasi har mist

Och all ens geist är borta.

Så en gång till sist, man sitter där så trist.

Och kommit blott till korta.

Tågtrafik.

I mer än 150 år har tågtrafiken varit en viktig del av den infrastruktur som byggt upp vårt land. Både för gods och persontransporter har järnvägarna varit en betydande partner. Den har också bidragit till att kolonisera landområden och göra det möjligt att exploatera våra naturtillgångar. Redan i järnvägens barndom satsade man på lok och vagnar som anpassats för vårt hårda klimat. Robusta don som klarade både snö och kyla. Dessvärre har det under senare tid införskaffats järnvägsmateriel som inte utvecklats för att klara de kärva miljöer som dominerar i vårt land. Troligen har man av kostnadsskäl tubbat på kravspecifikationen. Med den senaste tidens tågstrul som följd.

För tågtrafiken i syd- och mellansverige anger man bristande och eftersatt underhåll av järnvägsnätet som en av huvudorsakerna. Något som i vissa fall är helt relevant. Detta kan dock inte gälla för Botniabanan som är relativt nybyggd. Trots detta har det varit de största störningarna på just den delen. Huvudorsaken är brister och fel i det rullande materialet. De är helt enkelt inte konstruerade för att klara vintern i Norrland. Dessutom påstår man att olyckor med vilt orsakat många störningar i trafiken. Orsaken till detta vill jag mena återigen är en felkonstruktion. De är inte byggda för att klara krockar med vilt.

I dagens avisa fanns det en förteckning över många av de förseningar som förekommit i vinter. Det är ingen uppbygglig läsning. Och för alla pendlare som nyttjar Botniabanan har det varit en kuslig realitet. En optimistisk inställning har dock underhållschefen vid trafikverket som myntade följande påstående: Det har i alla fall varit en snäll vinter på så sätt att det varit uppehåll när det inte snöat.

Gonatt och gomorron.

Föreningar viktiga för bygden.

Det är årsmötestider och i kväll har det varit årsmöten i i två för bygden viktiga sammanslutningar. Först var det årsmöte med LIIF, Långvikmens idrotts- och intresseförening. LIIF bedriver en för bygden mycket betydelsefull verksamhet, där de är med i det mesta som sker till fromma för Storsjöbygden. Tillsammans med FUAB (Företagsutveckling AB) driver de Storsjöbygdens Handel och Service som har restaurangen och affären i Jollenhuset.  Företaget driver två affärsverksamheter vilka genom att komplettera varandra kan finna lönsamhet i ett kärvt företagsklimat. LIIF är också verksam inom andra samhällsfunktioner, bland annat genom fritidsanläggningen Mopärlan och badplatsen som de ansvarar för.

Det var också årsstämma för Storsjöbygdens fiberförening. Den bildades i samband med att man som en av de första i kommunen, för ett antal år sedan, anlade optofibernät till alla fastigheter i området. Det var ett beundransvärt initiativ som på olika sätt stöttades av de allra flesta. Genom att själv äga och driva verksamheten kan man minimera driftskostnaderna till ett minimum. Efterhand har nya användare anslutits varför nätet fungerar nära nog till 100 %. Föreningen har en stabil ekonomi med ett fibernät som de flesta tycker fungerar tillfredsställande. Eventuella störningar, som till exempel genom fiber som grävts av, har kunnat hanteras med skyndsamhet.

Det är ett vida känt faktum att verksamheter i glesbygd vanligtvis inte stöttas särdeles frekvent av stat och kommun. Trots yviga löften försvinner olika stödinsatser för varje år. Till exempel hr LIIF förlorat ett årligt driftsbidrag för vissa samhällsfunktioner de bedrivit. Visserligen var det futtiga 5.000 kronor men visar samtidigt den gnetiga inställning samhället har till kämpande människor i glesbygd.

I skuggan av Metoo.

Anita hade fått sitt första jobb. Det var på ett kontor. När hon kom hem efter första dagen frågade hennes ängsliga mamma hur det hade gått. Hur är chefen undrade hon. ”Han har väl inte gett dig några skamliga förslag” undrade hon?

”Det är just vad han har gjort det” sade Anita.

”Men hu så hemskt, vad sade han”

”Jag föreslår att fröken försöker arbeta lit fortare”