Rasande snö.

Vintern här på Tallbacken verkar vara en seg historia. I dag kom äntligen lite vårvärme efter ytterligare en kall natt. Temperaturen i dag tangerade 7 till 8 grader plus. Detta resulterade i att den snö som var kvar på vårt tak behagade rasa ner. Och lade sig i gången upp till entrén. Den jag mödosamt har hållit öppen i vinter. Det innebar att jag helt plötsligt hade mer ä tio kubikmeter blötsnö i gången. Det var bar till att sätta igång och skotta. Om man inte röjer bort den tämligen fort stelnar den nämligen till is och är nästan omöjlig att få loss. Efter att ha arbetat några timmar har jag skyfflat undan det mesta. Jag tänker försöka bifoga några bildbevis från bedrövelsen.

Tio kubikmeter blötsnö fyllde gången

Många skyfflar snö gav mig rik motion 

Rättsskandal.

Jag kollade på Uppdrag Granskning i kväll. Det handlade om rättsprocessen mot den så kallade ”Generalen” som anses vara huvudpersonen bakom det nätverk som smugglar flyktingar över Medelhavet. Han var också ansvarig för den oerhörda katastrofen då mer än tre hundra flyktingar omkom. Det har konstaterats att det med hundra procents säkerhet är fel person som gripits. Att ”Generalen” fortfarande är på fri fot. Men trots övertygande bevisning vägrar åklagaren att avbryta rättegången. Troligen därför att han vill undvika en gigantisk skandal.

Förfarandet tyder på att det existerar en utbredd rättsröta. Det är inget tvivel om domstolen har ett stort ansvar att väga in olika aspekter i sin bedömning. Eftersom om rättsprocessen kommer att fortgå till långt in på kommande höst blir det intressant att följa utgången. I domslutet måste naturligtvis bevisningen för att det är fel person som sitter åtalad vägas in. Sista ordet är således inte sagt i ärendet.

Det är egentligen mycket intressant hur åklagaren tacklar hela proceduren. Tydligen väljer han att ta risken att fel person döms än att möta den mediastorm, och skandal, som blir följden av att erkänna förväxlingen. En prestigeförlust hur det än löser sig.

Turbulens.

Svenska Akademien, den anrika institutionen, har hamnat i fokus i nästan alla medier. Detta på grund av den turbulens som just nu drabbat densamma. Det är egentligen rätt svårt för en vanlig medborgare att få någon riktig uppfattning om vad som har orsakat den djupa splittringen. Den så kallade ”Kulturpersonligheten” som tydligen är gift med en av ledamöterna har troligen medverkat i några skumma ”affärer”. Konflikten gället således om hur man skall handskas med denna kinkiga fråga. Det är ovanligt med konflikter av denna dignitet inom akademien varför man av det skälet står handfallen inför uppgiften.

Det finns dock en framkomlig väg ut ur denna knepiga situation. Det är nämligen i Björna en sammanslutning i dignitet med den nu krackelerande SA. Dess huvuduppgift att i samlingar varje torsdag vårda det svenska språket och då främst ”Björnamåle”, ligger i paritet med ”Röran” i Stockholm. Om man, i varje fall för en tid, skulle överlåta att sköta Svenska Akademiens uppgifter till denna vittra skara genier skulle de mycket smidigare och utan minsta väsen lösa alla knepiga ställningstaganden. Det skulle dessutom bli mycket billigare eftersom hela verksamheten finansieras från en fikakassa som dignar av småslantar vilket räcker till ett hisnande antal kanelbullar. Ledamöterna som även de är städslade på livstid, har en mannakraft som inte lämnar något i övrigt att önska. Därför kan de även tackla uppgiften att utse Nobelpristagare. Det skulle i framtiden kunna ske genom lottning. Ett förfaringsätt som skulle vålla färre frågetecken.

Fjärrstyrning.

Vi lever ständigt i en föränderlig värld. Det har genom alla tider varit så att det gamla har fått ge vika för nya trender och nya idéer. Till exempel han man inom luftfarten utvecklat ett system där flygledarna inte behöver vara fysiskt närvarande för att övervaka ett flygplan som är på väg att landa. Piloterna i planet är helt utelämnade åt de tekniska hjälpmedel som skall garantera en säker avslutning på passagerarnas resa.

Det finns också otaliga andra verksamheter som på liknande sätt dirigeras av figurer som upplevs mer eller mindre diffusa. Ett sådant fenomen har man inrättat för specialistläkarna inom region Västernorrland. Där har man i praktiken flyttat all verksamhetsstyrning från utförarna till anförarna. Vilket i praktiken innebär näst intill total kollaps vid sjukhusen i Örnsköldsvik och Sollefteå. I dagens upplaga av husavisan har en läkare, som tillika är boss för skrået i Ångermanland, sågat systemet jäms med fotknölarna. Trots att upplägget prisats av en ”fristående” konsult har det stora brister.  Förhållanden som gör det hart när omöjligt att upprätthålla en fungerande verksamhet. Till båtnad för både patienterna och regionen. Läkaren menar att det måste tillskapas en styrenhet närmre utförarna som kan aktivt medverka till att skapa en attraktiv arbetsmiljö. Detta i första hand för att kunna locka till sig kompetent personal. Dessvärre verkar det som det inte kommer att ske någon förändring eftersom de styrande politikerna inte vill ändra ståndpunkt.

Detta är fjärrstyrning i sin prydno!

Björnamåle

har kommit lite i skymundan den senaste tiden mest på grund av underlåtenhet. I kväll bättrar jag på det med en kort glimt från levande livet. Törhända till någons förnöjelse.

Je jett hägde.

N´Ansten töckte kläppa hans åt föör myttje tönnbrö. ”Je kann int môrle kakkern på ne dänn vise” san. Je ha fell na magahov. Je jett hägde, annars räck int tönnbröe na langen stann. Dä kan blin langen vinter å de härlåt. Men kälinga hans töckte dam skull fo äta. ”Lätt båna fo äta smargåsa. Dä töfel dam trajes vä, fäll dam ska väx på säg. Sä onga var däri pikkkakkern rakt för jämnan. Å då sjönge dam en hänn versern:

Dä ä no en skellna på hägde å härlåt

Dä vell va nog ändå anvara

För härlåt dä ä dellå draåt

Å hägde dä ä dellå spara.

Men härlåt kan vara å spara

Å hägde ä väl dellå dra in

På nanting man vell int ska fara

Rakt ini himmelen in

Minnesdag för terrorattacken på Drottninggatan

Runt om i Sverige har under lördagen offren och deras anhöriga på årsdagen av terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm uppmärksammats och hedrats.

Ett helt år har gått sedan terrordådet på Drottninggatan. Såren är ännu inte läkta och många frågetecken kvarstår. För att hedra de som dog och skadades i lastbilsattacken, har Stockholm stad tillsammans med regeringen arrangerat en särskild minnesgudstjänst och en minneskonsert under lördagen.

Minnesgudstjänsten i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm leddes av kyrkoherden Annika Millde

– Jag var själv där i närheten av Drottninggatan när det hände och jag möttes av människor som sprang. På deras miner förstod jag ganska snabbt vad som hade hänt, säger Annika Millde, kyrkoherde på Adolf Fredriks kyrka som leder minnesgudstjänsten. 

Förtröstan och hoppfullhet

De inbjudna gästerna är anhöriga och särskilt drabbade. Också de som hjälpte till under dagen, som polis, ambulanspersonal och räddningstjänst var närvarande. Dessutom representanter för det officiella Sverige.

– Vi befinner oss nu i påskens och uppståndelsens tid och ett av budskapen där är att ljuset är starkare än mörkret. Att livet är starkare än döden, säger Annika Millde som hoppas att gudstjänsten gett förtröstan och hoppfullhet.

Eftermiddagens minneskonsert ägde rum på stora scenen i Kungsträdgården och var öppen för allmänheten. Utöver musikframträdanden av bland andra Malena Ernman, Stephen Simmonds och The Get Up Soul Choir var också statsminister Stefan Löfven närvarande och höll ett minnestal.

Allt har sin tid.

Jag råkade häromdagen några bekanta som jag kom i samspråk med. Vi kom spontant att samtala om hur begränsade vi blir när vi kommit till hög ålder. Jag berättade att jag bestigit Kebnekajse ett antal gånger men att jag numera troligen inte skulle ens en liten bit på väg. Allt jag kunde åstadkomma under mannakraftens dagar kan jag numera inte utföra vilket man måste betrakta som en naturlig del av livet. Det är ändock många människor som trots ett gravt handikapp och en annorlunda livssituation kan finna en meningsfull tillvaro i livet. I ett sådant skede betyder livsviljan oerhört mycket. Det är frågan om att inte tappa livsgnistan.

Redan konung Salomo hade många funderingar omkring spörsmålet. I många bibliska skriftställen som han författat återkommer ofta dessa frågor. Även som när jag nyss stod vid en dödsbädd och tog ett sista avsked går tankarna osökt till livets förgänglighet. Samtidigt som man förnimmer inombords att man ändå vill bejaka livet.

För att ytterligare belysa frågan bifogar jag en dikt jag skrivit vid något tillfälle Den heter;

Allting har sin tid.

Födas och gödas har sin tid.  Livet som blev givet har sin tid.

Amma sin mamma har sin tid. Lära sig stå å gå har sin tid.

Leka och smeka har sin tid. Hjärta och smärta har sin tid

Skola och sola har sin tid. Ungdom och mandom har sin tid

Stärka och verka har sin tid. Arbeta och streta har sin tid

Förstå och förmå har sin tid. Soltid och skoltid har sin tid

Lära sig bära har sin tid. Glappa och slappa har sin tid

Med nära och kära har sin tid. Knoppas och hoppas har sin tid

Vaska och traska har sin tid. Anvara och spara har sin tid.

Glamour och amour har sin tid. Stöpplet och skröpplet har sin tid

Calllibrator och rullator har sin tid. Fattig och spattig har sin tid

Bida och lida har sin tid. Sida vid sida har sin tid

Strida och skrida har sin tid. Vara mossig och tossig har sin tid

Vara slaggig och gaggig har sin tid. Vara hemme på hemme har sin tid

Vara slö och dö har sin tid. Fullbordas och jordas har sin tid

Att finnas och minnas har sin tid. Att gömmas och glömmas har sin tid.

Ty allt har sin tid, i sin tid.

Tiggeri.

I dag har olika medier uppmärksammat frågan om tiggeriet i Sverige. Olika politiska partier har på ett eller annat sätt presenterat sin syn på fenomenet. Samtidigt har frågan om ett eventuellt förbud varit aktuell i så gott som samtliga politiska riktningar. Grundorsaken till att det förekommer är missförhållande i tiggarnas hemländer. I många fall etniskt betingat. I en del fall även socialt betingat. Det har antytts att det skulle vara mera lönsamt att tigga i Sverige (eller annorstädes) än att ha ett dåligt avlönat arbete i hemlandet. Jag menar att man i första hand skall angripa problemet genom att förändra dessa betingelser. Även om det utmynnar i en komplicerad process som kan ta mycket lång tid kan man inte rygga tillbaka för svårigheterna.

Personligen är jag inte benägen att införa generellt förbud för tiggeri. Jag menar att även om det kan tyckas diskriminerande finns det i nuläget inget fullvärdigt alternativ för dessa utsatta grupper. Detta eftersom deras möjligheter till en försörjning i hemlandet är ytterst begränsade. Jag vill i stället föreslå att det blir en angelägen uppgift för EU att genom olika åtgärder förmå respektive hemland förändra utkomstmöjligheterna för dessa.

Jag tycker samtidigt att tiggerifenomenet numera har blivit ett så vanligt inslag i samhällsbilden att det inte stör i någon större utsträckning. Samtidigt som jag måste erkänna att jag sponsrar deras verksamhet i ytterst ringa grad.