Stor säkerhet

Skåne och Dag Hammarskölds Backåkra är föremål för alla världens blickar i dessa dagar. Det är tydligen en mycket unik företeelse att FN-s säkerhetsråd samlas utanför New York. Att de då valt att förlägga sitt möte just till Backåkra har en stor symbolisk betydelse. Det verkar också som om de kommer att ägna söndagens överläggningar åt syrienkrisen. Detta tycker jag är mycket glädjande eftersom det är ytterst angeläget att försöka få stopp på krigsförbrytelserna. Den humanitära situationen i landet är fruktansvärd. När krigsherrarna bestämmer sig för ett eldupphör med åtföljande fredsprocess lämnar de enbart ruiner efter sig. Det kommer att ta många år, ja kanske decennier, innan såren efter de grymma krigshandlingarna är läkta. Till yttermera visso har dessutom många oersättliga kulturskatter förstörts.

Vi får hoppas att den underbara våren i Skåne och den avstressande miljön kan medverka till att medlemmarna i säkerhetsrådet förmår att enas kring något beslut som gynnar Syriens framtid. I övrigt år jag övertygad om att vistelsen i Sverige kan vara hälsosam för samtliga delegater. Inte bara för de som ideligen utnyttjar sin vetorätt till men för en konstruktiv anda. Efter vad jag såg på något inslag i TV i kväll har de beskydd av stora säkerhetsstyrkor till säkerhet för säkerhetsrådet.  Själv sätter jag mig i säkerhet genom att för natten inta ett stärkande viloläge.

Gonatt och gomorron.

Turbulensen fortsätter.

Oron inom svenska akademien tycks numera bli permanent. Det verkar som om torsdagens sammanträde har hållits ”på hemlig ort”. Samtidigt som oenigheten kvarstår. Det är tydligt att den så kallade rapporten är en mycket känslig fråga. Den mer än tvåhundraåriga institutionen har svårt att anpassa sig till nutida förhållanden. Man måste också förstå det knepiga i att reformera stadgarna. Det gör man inte hur som helst. Hur angeläget det än är.

Gubbröran som är en motsvarighet till ovanstående institution har inte alls samma problem. För det första består ledamöterna endast av äldre ärbara män som inte på något sätt har något samröre med #me too. (av åldersskäl). För det andra har sammanslutningen inga stadgar som behöver ändras eftersom dessa lyser med sin frånvaro. För det tredje är det ingen utom den innersta kretsen som är intresserad av vad som avhandlas eftersom det mesta bara är gallimatias. I det sammanhanget måste jag tillfoga en brasklapp eftersom vi ibland avhandlar väldigt seriösa ämnen, typ Batteribacken i Björna. För det fjärde har vi våra sammankomster i en sakral miljö som inte på något vis är hemlig. Gör det femte har vi ingen ”ständig sekreterare” eftersom protokollen skrivs med hemligt bläck. För det sjätte har vi hekker ingen kunglig beskyddare men däremot en kvinnlig beskyddare lika osynlig som bläcket i våra protokoll. Därför lever Gubbröran i en harmonisk tillvaro långt från allmänhet och rampljus.

Det sket sig.

Landstinget (numera Region) Västernorrland är återigen i blåsväder. De har nämligen anställt en HR-chef. HR står för Human resources= Personalchef. En sådan skall således anställa och utveckla de personliga resurserna i ett företag eller organisation. För rekryteringen anlitade de för dyra pengar en konsultfirma som så småningom kom med ett förslag. En som förut varit anställd av Göteborgs stad. De blåögda röda politikerna tyckte att det verkade OK. Så de slöt att avtal om en anställning från maj i år.

Nu visade det sig att det var tjuv och rackarspel med i leken. Den de anställt hade nämligen blivit uppsagd från sitt jobb i Göteborg på grund av att ”det behövdes ett nytt ledarskap”. Vid tillfället slöts ett avtal om avgångsvederlag som innehöll vissa bindande klausuler. Bland annat en om reducering av summan vid andra anställningar. Men konsultuppdrag under mellantiden redovisades aldrig till förre arbetsgivaren. Något som betecknades som bedrägligt förfarande.

När dessa fakta blev kända valde rödingarna på inrådan av regiondirektör Hans Wiklund att frångå anställningen innan den ens börjat. Tillbaka på ruta ett således. Men så uppstår frågan om vad detta beslut får för följder vilket kan bli en rätt delikat fråga. Något som återigen kan komma att drabba regionens skattebetalare. Massor av frågetecken kan radas upp i den härvan. Kommer avtalet med Göteborg åter att träda i kraft? Kommer ett nytt vederlag att vara aktuellt? I så fall. Vad ska det grunda sig på? Kan regionen kräva ersättning med anledning av den uppkomna situationen. Från HR-direktören och rekryteringsfirman. Hur skall man finna en ny kandidat tör jobbet? Osv. Osv. Så småningom skall jag väl kunna leverera facit, men det kommer nog att dröja ett tag. Så därför:

Gonatt och gomorron.

Våren.

Det är väl ingen årstid vi följer med så stort intresse som Våren. Det torde bero på den förvandling som naturen genomgår den här tiden. En förvandling som väcker hopp och inger liv. Just det liv som just nu ligger infruset under drivor av iskall snö. Vi vet av erfarenhet att det finns där. Endast sol och värme kan forma det till fullbordan.

Ibland funderar vi om denna livsprocess någonsin skall fullbordas. Det syns som en omöjlig uppgift att solen skall kunna vända denna isiga natur till en grönskande oas. Men vi vet att det går. Långt söderut i vårt avlånga land är denna process redan på väg mot sin fullbordan och spirande grönska ger oss bud om en kommande sommar. Men ofta tryter vårt tålamod eftersom vi längtar efter den hägrande tid som heter sommar.

Nu har den riktiga vårvärmen även kommit till oss. Det är varmt även om nätterna varför solen har lättare att angripa de isiga snödrivorna. Det verkar också som att vi skall få lite regn vilken ytterligare kan driva på snösmältningen. Det gäller att ha lite tålamod eftersom årstiden måste få ha sin gång.

Jag botaniserade i kväll lite i mina vårdikter och valde ut en som jag bifogar:

Våren

Om våren än är kall dock man ändå skall

över jorden all klämma i en trall

För våren har sin gång med liv och fågelsång

Om än den blir rätt lång är inget till förfång

Så hyllar vi den vår den vår vi kallar vår

son bakom knuten står som småningom vi får

Men om jag rätt förstår så blir det nu en vår

som sätter sina spår i buskar, sly och snår

Så därför käre vän vi gnäller inte än

men satsar tusen spänn på att det blir vår igen.

Vi har dock inget val i denna jämrens dal

vi därför lider kval för denna pekoral

Begränsad rörlighet.

Jag har berört detta ämne ett otal gånger. Hur man med stigande ålder blir mer och mer begränsad i sin tillvaro. Det känns dock skönt att någon större begränsning inte omfattar min intellektuella värld. Genom min blogg kan jag i princip nå till klotets alla vinklar och vrår (om det nu finns några vinklar och vrår på ett klot). Att finna tillfredsställelse i berättandet blir den balansvikt som uppväger andra fysiska begränsningar.

Jag har i dag ägnat nästan all tid åt att skriva ett antal artiklar för kommande BLTG-blad Det kommer ut i början av juni och blir ett specialnummer. Då slås nämligen alla lokala blad i kommunen samman till en utgåva. Tidningen blir också i dubbelt format, det vill säga samma format som tidningen 7. Det skall minsann bli intressant att uppleva vilken ”röra” det kommer att bli.

En del människor har begåvats med ”fri rörlighet” som nedanstående anekdot förmedlar. Håll till godo;

90-åriga Tekla och hennes 70-åriga dotter går den nära en mil långa vägen till stan. Halvvägs vill dottern sätta sig vid vägkanten och vila en stund, vilket föranleder Tekla att utbrista: ”Det var ett evinnerligt elände att jag skulle ha ungen med mig”.

Mellan stolarna.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har en längre tid kritiserats för att inte skapa den trygghet för utsatta människor som är målet för deras verksamhet. Man har tolkat de skärpta regler som kommit från regeringen på ett synnerligen strikt sätt, ja till och med belönat anställda för deras sätt att neka lidande personer deras försäkringsrätt. Detta har resulterat i att försäkringstagare kastats ut i personlig misär.

Frågan var uppe till debatt med försäkringsminister Annika Strandhäll i kvällens Agenda. Samtidigt som hon ansåg situationen oacceptabel försökte hon vältra över skuldfrågan på den borgerliga regeringen. Detta utan att nämna hur frågan har hanterats under de senaste nästan fyra åren. Samtidigt var det mycket prat om att människor hamnat mellan stolarna. Det är givetvis ett känt faktum att om det står uppställt två stolar och man råkar sätta sig i mellanrummet emellan dessa så är det inte så lyckat. I sämsta fall kan ändalykten fara väldigt illa med en befarad invaliditet som följd. Något som troligen inte kommer att omfattas av något försäkringsskydd. Det var tydligen det som Annika Strandhäll avsåg då hon förskräcktes över dessa miserabla förhållanden. Nu på onsdag skall de ansvariga dessutom tvingas avge en missförhållanderapport, men någon förändring eller bättring omgärdade hon med en talande tystnad, hur det nu kan gå till.

Det inbakade budskapet till Sveriges försäkringstagare är, vad jag kan förstå, att i möjligaste mån hålla sig långt bort från försäkringskassa och arbetsförmedling. Risken är nämligen att vid konfrontation med dessa absurda institutioner hamna mellan stolarna med ty åtföljande skräckfyllda erfarenheter. Hu oacceptabla dessa än är.

Krig och fred.

I dag hade vi på fredliga Tallbacken kära gäster från Uppsala. Det var svåger och svägerska som gjorde en blixtvisit i dag på sin ”Norrlandsturné”. De var imponerade av den myckna snön som vi har begåvats med och som vi fortfarande så här mitt i April har mycket kvar av. De tog sig en tur med sparken i den ”canyon” vi har upp till entrén.

Men det är inte lika fredligt överallt i världen som här på Tallbacken. Jag lider med människorna i Syrien som klämda mellan två sköldar lever i ett veritabelt infärno av lidande. I de yttersta av dess dagar har konflikten dessutom urartat till en kraftmätning mellan stormakterna. Det är tydligen också så att man skyr heller inte för att använda otillåtna stridsåtgärder som ökar befolkningens lidanden. Något som har sin grund i egoistiskt maktbegär. Allt detta bidrar till att försvåra, ja, förhindra, en fredlig upplösning på konflikten.

Något som i grunden är mycket otillfredsställande, ja näst intill fruktansvärt, är det faktum att så länge Syrienkonflikten pågår med oförminskad styrka kommer vi att leva i en högkonjunktur. Så länge kommer hjulen att snurra på högvarv. Det är något av ”den enes bröd den andres död”. Ändå längtar vi intensivt efter fred i Mellanöstern.

Än så ärdet långt till vår.

Tre bilder tagna vid husvagnsförrådet. Det här taket har skottats tre gånger för att undvika haveri. Nu har snön glidit ner och ligger som en barriör framför portarna,