Ett livgivande regn.

Idag har vi fått ordentligt med regn över våra torra marker. Sammanlagt har vi fått 25 mm. Nu har vi relativt våta marker, vilket gör att det kan grönska igen och den akuta brandrisken är borta för stunden. Dessutom varslas det för ytterligare regn om någon dag. Regnet kan ju också ha en gynnsam inverkan på årets skörd av olika sorters bär. Men det återstår att se. Bönderna som år beroende av sina grödor är väl också nöjdare.

De semesterfirande gotlänningarna har nu återvänt och därmed har vi åter det hela och fulla ansvaret för varandet på Tallbacken. Det har varit rätt avslappnande att ha sådana som skött det mesta. De har också hjälpt till att ordna vissa ytterst nödvändiga göranden. Man kan med fog säga att vi blivit en del bortskämda den här tiden. Men samtidigt är det ju angeläget för oss att ordna det så fiffigt som möjligt alldeles på egen hand. Jag är övertygad om att det skall nog bli till det bästa.  

Snart har vi lagt juli bakom oss och går in i augusti. Det börjar märkas att det blir skymning tidigare. Det är redan rätt mörkt vid läggdags. Vi kan då se tillbaka på en rekordvarm sommar med många soltimmar. Nästan så att det vari påfrestande ibland. Så får vi väl hoppas på fin fortsättning på det som år kvar av den ljusa tiden. Även sensommaren kan bjuda på många fina dagar. Att leva i nuet och ta varje dag som den kommer är den visdom vi eftersträvar. Med det önskar jag alla bloggdiggare en

Lugn och fridsam natt och en god morgon!

Vad är en tid?

Jag var häromdagen med vid avskedet av en nära vän som hastigt avlidit. Ett avsked som var fint och fyllt av värdighet men också med många dunkla frågeställningar. Visserligen en person som nått pensionsåldern men ändå full av livskraft och energi. Och som kan tyckas än ha mycket kvar att uträtta i livet.

Av den anledningen har mina tankar de här dagarna kretsat omkring vårt varande här i tiden. Om det möjligen är föremål för en högre makts inflytande och att vi därmed har någon med en bättre insikt i våra liv som räknar våra dagar. Sådana spörsmål får vi inte något slutligt svar på här i tiden. Det är och förblir någonting gåtfullt. Men likafullt kan vi inte låta bli att undra.

Jag hittade en dikt jag skrivit vid något tillfälle och som i någon mån berör dessa frågor. Den heter:

Aska.

När livets våreld ned till aska brunnit

Vår arbetsdag till aftonen har hunnit

Då är det dags att saldot räkna ner.

När livets kraft med tiden har förrunnit

Vi frågar oss var våra dagar svunnit

Det är blott stoft och aska som vi ser.

Men i förgängelsen det finns en mening

En återfödelse som gror och bildar en förening

av livets milda verklighet.

Så finns i allt vårt varande en maning

som koncentreras i en skugglik aning

om tidsförgäten evighet.

Då gryr en vår som livets stålbad renar

En grodd, ett blomster, gröna grenar

Med liv och näring i

Det är det liv som ljusets makter lenar

med fullkomligheten oss förenar.

till slutlig frid och harmoni

En liten analys av bärtillgången

Åter ett gott blåbärsår i Norrland – men dålig bärtillgång väntas i söder

För tredje året i rad gör SLU en prognos för tillgången på blåbär i landets skogar. Uppgifterna bygger på observationer gjorda av den landsomfattande Riksskogstaxeringen och de skogliga försöksparkerna och avser skogar med förekomst av blåbärsris.

Tusentals utländska bärplockare men rekordfå blåbär i de svenska skogarna. Extremtorkan i Sverige utmanar bärbranschen som hoppats på guld och gröna skogar.

Ovanstående analyser är hämtade ut två olika nyhetsorgan som jag hittade på Googles. Men enligt egna observationer behövs det rätt mycket regnande om bären skall växa till sig. I nuläget är de väldigt små. Detta gäller främst blåbär och hallon.

Om den till åren komna bloggaren skall ge sig ut i bärskogen bör det nog vara relativt god tillgång på plockbara stora mogna bär.

Återkommer till en analys av lingobskörden

Förståndshandikappad.

Förr i tiden när någon var avvikande till sitt beteende blev de ofta idiotförklarade.  Endera blev de isolerade i hemmet eller också blev de intagna på någon sorts vårdinrättning. Ofta föste man ihop dem i så kallade ”tukthus”. Det var ingen nådig behandling de utsattes för. Ibland rena tortyren. Det förekom också att de steriliserades. Ibland sågs kroppsliga defekter som till exempel dövhet eller synsvårigheter som fel på förståndet. Om de av det skälet hade svårt att hänga med i lärandet blev de nästan alltid mer eller mindre idiotförklarade. Nästan alltid som en följd av lärarnas pedagogiska oförmåga.

I dag betecknar vi dem som förståndshandikappade. Eller en utvecklingsstörning. Då de i de allra flesta fall blir föremål för behandling. Man strävar efter att upptäcka eventuella störningar i ett barns utveckling så tidigt som möjligt för att kunna sätta in stödåtgärder. Men det är ingen lätt uppgift att komma till rätta med eftersom de underliggande orsakerna kan vara av mest skiftande karaktär. Ibland kan det vara svårt att ställa en fullvärdig diagnos. Men i förhållande till hur det var förr har det skett en omvälvande utveckling.

Bifogar en dikt på ”Björnamål” som i någon mån belyser det hela:

Axelina

Axelina hon va allten kviförsam

for ikring söm e slafat.

Öm hon än va allvarsam

blev e mest ba rat.

Hon velle jussum vara vä

te en å annen syssel.

Geck jämt å himpe breddavä

å va rakt bra dell pyssel

Hon va nalta sekasam

vä dä hon skulle göra

Hon velle allten hjalpe dam

söm hadd förfrösse öra.

Iblann sä vare pest å pina

Vä allt hon hadde för säg

Sä för na stackars Axelina

vare  in´t sä bra. Vell säg.Vell säg

hon va minnerförsäg

Legenden om sju sovare.

Sju sovare, sjusovardagen eller sju sovares dag infaller 27 juli. Fram till år 1901 var dagen en helgondag i Sverige. De sju sovarna var enligt en legend sju fromma män som insomnade omkring år 250 under den romerske kejsaren Decius förföljelser mot de kristna och som sedan sov i nästan 200 år. Folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt.

De sju sovarna var enligt en gammal martyrlegend sju kristna män som levde omkring år 250. Enligt en svensk version av legenden, nedtecknad på 1500-talet, levde Maximianus, Malchus, Marcianus, Dionysius, Johannes, Serapyon och Constantinus i Efesos under kejsar Decius tid. Kejsaren lät bygga ett avgudatempel i staden och hotade att döda alla som inte dyrkade i det. De sju männen delade då ut sina ägodelar till de fattiga i staden och gömde sig i en grotta i berget Celion. När kejsaren fick reda på detta murade han igen grottan för att de skulle dö av hunger och törst, men två män skrev ner männens liv och martyrium och lade in skriften mellan stenarna.

Under kejsar Theodosius II styre, efter 372 år (enligt legenden, det är dock knappt 200 år mellan kejsarna Dacius och Theodosius II), bröt murare upp stenarna för grottöppningen för att bygga ett stall, och de sju sovarna vaknade till liv igen. De trodde att de bara sovit en natt, och en av dem, Malchus, skickades ner till staden för att köpa bröd. När han försökte betala med sina hundraåriga mynt blev det stor uppståndelse eftersom männen han köpte brödet av trodde att han funnit en begravd skatt. Han fördes inför biskopen och borgmästaren, där han berättade att han dagen innan flytt för kejsar Decius. Biskopen och borgmästaren följde honom upp till grottan, där de fann brevet mellan stenarna som intygade männens historia. De sände bud efter kejsar Theodosius som reste till Efesos för att själv se miraklet. Efter att de sju sovarna talat med kejsaren lade de sig ner och dog, varefter Theodosius lät resa en förgylld marmorsten på stället och befallde att alla biskopar som inte erkände uppståndelsen skulle avrättas.

Minnet av de sju sovarna högtidlighölls i olika sammanhang genom att det 27 juli var tillåtet för alla att sova länge, men den som sov längst fick en mindre populär arbetsuppgift som straff. Andra folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Det sägs också att regn på sjusovaredagen betyder regn i sju veckor framåt.^[4]

Sju sovares dag, den 27 juli, infördes i svenska almanackan 1680.

En dag vid Hemsjön.

I dag var vi uppe vid fritidshuset i Hemsjön. Det var en underbart fin dag med lämplig temperatur både i luften och vattnet. Jag satt mest och latade mig på altanen. Men i övrigt var det olika aktiviteter med bland annat kanottur och bad. Det är en förunderlig skön och vilsam atmosfär där vid stugan. Något regn fanns inte i sikte. Vi åkte hem till Tallbacken och fixade middag.

Jag bifogar några arkivbilder.

Fruntimmersveckan.

I dag är det Emma som har namnsdag och därmed är vi mitt i fruntimmersveckan. Hon orkade faktiskt åstadkomma lite regn. Men det blev inte mycket. Men markerna tar även emot det lilla. Det syns att gräsmattan redan börjar bli grönare. Det kan nog vara läge att gå över den med gräsklipparen.

För att uppmärksamma alla kvinnorna har jag skrivit et dikt som jag bifogar och som heter just:

Fruntimmersvecka.

Nu äntligt en fruntimmersvecka vi fått den Sara firar med regn så smått

Margareta sedan uppträder i grått även hon strilar på något vått.

Sedan Johanna har fått på sin lott att genast spä på med väta så brått

Och Magdalena, vad jag förstått har gett lite regn i något mått.

När sen Emmadagen har gått, ej regnet som spön i backen har stått

Kristina avslutar veckan så flott av livande väta, med allt hon förmått

En givande dag.

En lyckad familjeträff blev det på Tallbacken. En bordets gemenskap som mättade oss alla. De rödingar som Ulrika och jag ”fiskade” i Hemling i går anrättade vi så att de smakade alldeles förträffligt. Vi kombinerade också gemenskapen med att fira en del födelsedagar som timat den närmaste tiden. Det är angeläget att då och då kunna mötas i familjen till speciella högtider. Det förstärker på ett naturligt sätt gemenskapen och sammanhållningen.

Ytterligare en skön och efterlängtad händelse var att vi i dag fick ett för de torra markerna livgivande regn. Det kom i samband med ett åskväder. Men det regnade ändå inte så häftigt som det ibland kan förekomma vid sådana tillfällen. 21 m.m nederbörd är inte fy skam. Särskilt när det kommer under en längre tidsperiod. Det var nog mer än behövligt Jag har låtit gräset på gräsmattan växa vilt under den torra perioden för att den inte skulle bli alltför brunbränd. Nu törs jag nog klippa det till jämn och fin längd. Värmen som vi haft nu en längre tid verkar hålla i sig ännu några dagar. De som är beroende av åkerns gröda har fått en liten respit i sina svårigheter. Kanhända grönskar det åter på deras åkrar.

Vi har nog upplevt en av de torraste och varmaste somrarna på rätt många år. Jag tycker att det verkar rätt konstigt men hur det än är så anpassar sig kroppen i viss mån till värmen. Blir det alltför varmt och svettigt kan en tempererad dusch vara bra. Jag hoppas att ni alla mina bloggdiggare trivs i sommarvärmen och att ni dessutom har ett visst utbyte av mina skriverier.

Gonatt och gomorron!