Tungomål från Björna.

Dessvärre är det inte så ofta jag har något inlägg på Björnamål numera. Vad det nu beror på? I kväll har jag skrivit en liten prosadikt som jag bilägger. Man kan beskriva den som en tidstypisk skildring av livsbetingelserna  hos många fattiga torpare som var hänvisade till att livnära sig på det som inte fanns. Men det var för det mesta en säregen tåga hos många torparungar som gjorde att det framgent kunde skapa sig en dräglig framtid.

Dikten heter;

Blånöa.

Dä va söm fattet däri Fingals.

Stoern bånhop, å tarpe va litet. Födde mest bara en ko.

Men en julgris hadde dam.

Pajka geck ômvart te skola. Dam gatt samses ôm kängern.

Iblann feck dam leva på kallpärern å sellakan. Å blåmjalka te grötväta.

Men pajka vax opp å blev herrkära. En å dam vorte professor.

Storsjöbygden.

I kväll var jag på en intressant träff i vårt centrumhus, Jollen. Det var en upföljning av den ortsvandring vi genomförde i septenber. Där var ju uppgiften att konstatera vad som var bra och mindre bra i vår boendemiljö. Det var 18 olika punkter som avhandlades, allt ifrån skrotbilar till undermåliga och illa underhållna hus. Vi smtalade om vad man eventuellt kan åsadkomma för att det skall bli bättre. En rad förslag presentrades, bäde realistiska och mindre genomförbara. Allt syftande till ett renare och trivsammare samhälle.

Sammanfattningsvis kom vi gemensamt fram till att vi bor i en bygd men många boendemässiga fördelar, Bygdens natur runt den fagra Storsjön, många fina och välhållna fastigheter och en befolkning där etniciteten och grannsämjan är en tillgång för vår livsföring. Om det till äventyrs finns en del skavanker är dessa inte så dominerande att de inte är hanterbara.

Det var också någon som menade att boendekostnaderna är så gynnsamma här ute på landsbygden att man har råd att pendla en bit till jobbet även om bensinpriset skulle stiga till det dubbla. Som en präktig bonus får man dessutom en livskvalité som är något utöver det vanliga.

Val i USA..

Resultatet i USA-s mellanårsval handlar i stort om ökad polarisering vilket, vad jag kan förstå, ökar klyftorna mellan olika befolkningslager. Ett mera splittrat politiskt landskap. Att demokraterna vunnit majoritet i representanthuset gör det i viss mån svårare för Donald Trump att fullt ut genomföra sin politik. Detta eftersom ekonomiskt betungande projekt, som till exempel byggande av muren, måste godkännas av representanthuset. Däremot kommer det inte att påverka den utrikespolitiska inriktningen som i huvudsak styrs av presidenten.

Globalt kommer det således att även framöver gå i samma krångliga hjulspår som presidentens tunga vagnar, t.ex i form av slopad frihandel, har grävt upp. Situationen för Sveriges del kommer således inte att nämnvärt förändras. Vår chans är att skickliga förhandlare kan i någon mån begränsa verkningarna. Sannolikt blir det en spännande tid framöver då många viktiga beslut ska fattas som avgör vår förmåga att även framöver verka som genuint exportland. Även om Kina har deklarerat att de vill stärka sin handel med länder utanför USA är det svårt att i en hast förändra och bygga nya handelsvägar.

Barmarksvinter.

Det relativt milda höstvädret som vi för närvarande lever med har resulterat i att all snö nu töat bort. Det bidrar till att de korta mörka dagarna nu känns ännu kortare. Så här en bit in i November brukar det normalt vara lite vinterlikt med ett litet snötäcke som lyser upp i vintermörkret. Samtidigt är ju snö och snöskottning ingenting  en åldrad pensionär trånar och längtar efter. Så om man rätt tänker efter är det rätt hyfsat läge. Det verkar också som att det skall råda milt väder en längre tid med ihållande regn av och till. Regnet gläder naturligtvis de som har sinande brunnar på grund av lågt grundvatten. Dagarna kommer som på en rad så rätt vad det är så närmar vi oss jultiden med allt vad det innebär. Bland annat att det vänder och dagarna blir längre och längre. Men det tillhör ju framtiden.

Kanske jag kan komplettera med någon kort strof som handlar om:

Barmarksvinter.

Nejden höljs av dis och dimma som breder ut sig likt ett flor

mörkt det är i tidig morgontimma så in i Norden där jag bor.

Ingen stjärna syns i molnigt land, inget månsken lyser i var vrå.

Bara kolsvart mörker efterhand som det domineras av det grå.

Kort är dagen dunkelgrått är ljuset, disig skymning dagen lång.

Det är frostigt och förfruset, långt till kvittrig fågelsång.

Men ändå vill vi hylla livet, som vi lever varje dag

det som ändå blir oss givet med ett skimrande behag.

En omöjlig soppa.

Man kan likna turerna omkring regeringsbildningen som en soppa som alltid ogillas av någon. Man har krasst konstaterat att oavsett vilken som håller i sleven är förutsättningarna lika usla. Nog är det alltid någon som har svårt att acceptera sammansättningen. Den senaste tiden är det rätt många som åtagit sig uppdraget som mästerkock men nesligen misslyckats. Nu senast är det moderatledaren som ämnar göra ett försök. Men eftersom han vid det försöket tvingas ta med en icke önskvärd smaksättare kommer han sannolikt också att misslyckas. Sammanfattningsvis kan man misstänka att det förmodligen till slut kommer att bli "soppatorsk". 

De gamla godingarna.

Rubriken för kvällens samling i Missionskyrkan var "Minns du sången". Ett rikt program av gamla sånger, som önskats, presenterades för en intresserad publik. Det är ändå rätt förvånande hur populära och kära många av de sånger som lanserades under första hälften av det förra seklet är. De tycks ligga djupt nere i folksjälen.

Vi konstaterade att sångerna förr var mera av berättande karaktär, i regel med enkla arrangemang. Numera tycks texten fått stå tillbaka för melodin och arrangemanget. Detta gör det mer krävande för nutidens sångare att perfekt behärska de olika stämmorna och turerna kring dessa. De gamla sångerna hade i regel tre ackord och gick ofta i en enkel valstakt. Men samtidigt var det lätt att de fick rakt insteg bland åhörarna som anammade det enkla budskapet.

Det är ju också så att musik och sångproduktionen inte är statiskt utan utvecklas ständigt. Detta är egentligen en sund och riktig trend. Eftersom samhället och människorna också förändras och anammar förändrade stilarter. Men visst är det nyttigt att ibland gå tillbaka till de gamla sångerna, som ju är många, för att emellanåt lyssna till deras enkla och okomplicerade budskap.

Allhelgonahelg.

Det har blivit en tradition i min blogg att berätta händelsen från Allhelgonahelgen 2011. Då var jag vid vårt hus i Hemsjön och om aftonen stod jag ute på altanen i en fridfull stämning. Plötsligt hörde jag klockringningen från Björna kyrka. Trots att det var nära en mil bort bar vinden klockornas klang till den plats där jag stod och lyssnade. Det gav upphov till många tankar som jag sedan formerade i den dikt som naturligtvis heter:

Tankar vid klockornas klang.

Långt i fjärran hörde jag klockornas ljud,

genom hädangångnas ande, en hälshing från Gud.

De ville höja sin röst i allhelgonatid,

för att ge oss ett budskap om stillhet och frid.

Så minns vi de alla som gått före oss.

Bland myller av mänskor de var blott ett bloss.

Men vår Herre och Mästare ger oss ett bud,

alla som svunnit var älskade av Gud.

Så var de blott flarn uppå tidens hav.

Vid en evig sekund blev de bäddad i grav.

Men de lever bland oss med de minnen de gett.

Till tröst uti saknaden, har Gud så berett.

Så lever vi blott med den styrka Gud ger,

ty han med sin omsorg till den sörjande ser.

Han ger oss förtröstan, tro och hopp.

till dess också vi fullbordat vårt lopp.

Låt mig få tända ett ljus.

Allhelgonatid i mörk November. I kväll är det riktigt ruggigt och mörkt. Det faller otaliga regndroppar över den höstvåta marken. Av tradition har vi tänt ljus på våra anhörigas gravar. Detta för att minnas deras idoghet här i jordelivet. En liten dikt jag hittade i mina papper idag får fullkomna och fullborda mina tankar.

Den heter.

Ett ljus

Ett ljus över stoft som förgängelse tär, bär en hälsning från en hängången värld.

Det minner oss om hur de verkade här, hur de hinsides redde sin färd.

Fast stoftet i graven förgängelse ser, förintas och åter blir mull.

Finns det ett hopp som himlen oss ger, ett hopp för frälsningens skull.

Så är det ett ljus över graven tänt, ett förhoppningens ljus för livet.

Det budskapet blir tröst i förgängelse sänt, det son blir i evighet givet.

Sä låt oss det tämligen väl besinna, den sanning som över livet står,

om vi någonsin räddning skall finna. Vår himmelska väg över nåden går.

Då kanske ett ljus med flämtande låga, kan skänka båd läkdom och tröst.

Dess svaga sken har måhända förmåga, att bringa värne i mörknad allhelgonahöst.