Läget i MODO-lägret.

MODO har varit på en liten turné med tre stycken bortamatcher på raken. Först mot Pantern i Malmö, sedan mot Västervik och nu i kväll mot Tingsryd. Det blev totalt 5 poäng vilket inte var fullt godkänt. En vist och två förluster är för dåligt. Det fordras således en skärpning inför kommande drabbningar, särskilt eftersom de har hemmamatch mot topplaget Oskarshamn nu på tisdag.

Denna korta kommuniké får vara nog för i kväll

Det är det besked jag vill ge, i kväll från mitt torftiga tjäll.

I Morfei armar snarligt jag vilar med innerlig ro för min själ.

Till Insomnias rike jag ilar att få njuta mitt saliga väl.

Friherre och frimadonna.

Här i vårt så kallade välfärds Sverige är vi så lyckligt lottade att som pensionärer vet vi att det varje månad den artonde eller nittonde sätts in en viss summa pengar på vårt konto. Även om många tycker att summan är i klenaste laget vet vi ändå med bestämdhet att den anländer i rätt tid. Jag var för ett antal år sedan i Estland och mötte då pensionärer som inte hade fått någon pension det senaste halvåret. Och visste heller inte när det skulle komma någon. Detta på grund av landets usla ekonomi. Vårt svenska pensionssystem är således tämligen pålitligt även om det är behäftat med en del brister. Pensionens storlek varierar heller inte så alarmerande mycket eftersom sådana med låg grundpension nästan alltid kompenseras med rundligt tilltaget bostadstillägg. Många, särskilt äldre, har ofta en stabil ekonomi med en viss sparad slant i kombination med att de av hävd är vana vid att röra sig med lite pengar. Jag brukar ibland lite skämtsamt säga att det inte finns en så köpstark grupp i samhället som fattigpensionärerna.

Eftersom pensionssystemet i stort sett bygger på att företagens inbetalningar alltid skall vara i paritet med utbetalningarna är det en grannlaga uppgift för staten att alltid upprätthålla en vettig balans i systemet. Det var meningen att en viss fonduppbyggnad skulle medverka till den balansen men det har tydligen mer eller mindre krakelerat. Genom att många i dag kommer sent in i arbetslivet och betalar skatt, i kombination med att vi lever allt längre, blir förutsättningarna för systemets hållbarhet allt sämre. Av den anledningen har man talat om att om möjligt skapa ett annorlunda pensionssystem men hur det skall se ut är det väl ingen som i dagsläget riktigt har någon hum om.

Genom ett nyligen taget riksdagsbeslut är det väl meningen att vi skall få lite mer på kontot varje månad. Det är dock inte frågan om några stora summor i löneförhöjning. Förhoppningsvis blir det så pass att vi håller oss vid liv tills vi dör.

Som numera vanligt, en liten dikt som kompletterar budskapet.

En allmosa

Den allmosa som staten var månad oss ger

är ett välkommet stöd till vår kassa.

Och även om vi till numerären blir fler

skall statens kassa alltid oss passa.

Det är ett dilemma att de blir allt flera

de år vi bebor den här jorden.

Så det framdeles fordras allt mera

av tillskott från de dukade borden.

Men visst har vi ett härligt och meningsfullt liv

när vår dag var dag vi får njuta.

En innerlig önskan! Du vår Herre oss giv.

En tillvaro som aldrig i livet skall sluta.

Väderläget.

Av och till brukar jag i min Blogg kommentera väderläget här på Tallbacken. Detta för att för eventuellt framtida studier av detsamma. Låt mig då börja med att uttrycka min förnöjsamhet över att jag hittills inte har behövt ägna mig åt snöskottning. Förhållandet är nämligen den att efter att den första snön smält undan och åter lämnat barmark efter sig har det inte dalat en enda snöflinga. Enligt någon långtidsprognos skall det heller inte komma någon snö den närmsta tiden.

Eftersom nu en längre tid  högtrycksbetonat väder har dominerat har det varit en räcka av soliga dagar. Men det har också bidragit till att det varit rätt kallt, särskilt om nätterna. Men jag hälsar det med en viss glädje eftersom det då blir en tämligen stark kärnis på sjöarna. Jag var ner för några dagar sedan till Storsjön och då var det en dryg decimeter. Jag skulle förmoda att det vid det här laget är närmare 15 centimeter. Toppenbra! Det blir också en viss tjälbildning i marken som, när det sedan kommer snö, underlättar för skoteråkarna att åstadkomma fina leder. Men nog kommer snön så småningom. Därför har jag lite smått funderat på att skaffa mig en snöslunga för att det skall bli lättare med snöröjningen.

Jag vill också i min blogg omnämna att det i morgon är JULMARKNAD på vårt centrumhus Jollen. Secondhandbutiken Ankaret och Lanthandeln har många specialerbjudanden. Dessutom finns ett rätt stort antal försäljare på plats. Passa  således på att fynda. Ett litet ode får avsluta.

Växelvisväder.

Det är alltid svårt att om vädret spå och alla molnen förstå

Hur alla högtrycken komma och gå och alla lågtryck också.

Men man får ständigt det väder man får hur än spåmännen spår.

För hur illa och uselt man stundligen mår, är det alltid det väder som rår.

Många kloka de påstår si eller så, med meningar ettusentvå

De pladdrar i vädret och låter det gå fast de är ynka och små.

Så då lever man tämligen glad och förnöjd om man än under oket är böjd.

Och jublar åt vädret i himmelens höjd under ständig gamman och fröjd.

Regeringsbildningen än en gång.

Det verkar fortfarande väldigt komplicerat att få till stånd en arbetsduglig regering i Sverige. Annie Lööv, Centerpartiet, misslyckades också i sina sonderingar. Enligt min åsikt beror det på att de partier som högljutt ivrat för en blocköverskridande lösning har sagt nej till en blocköverskridande lösning när den enda möjliga lösningen är en blocköverskridande lösning. Således är det kört.

Därmed närmar vi oss mer och mer ett extraval. Något som skulle kosta mycket pengar och dessutom inte medverka till en öppning i det låsta läget. Det skulle förmodligen betyda att SD tar någon ynka procent till på andra partiers bekostnad medan det i övrigt fortfarande är tämligen jämnt mellan blocken. Lösningen är således att ett eller flera partier måste lägga sig på Schavotten och få sitt huvud avkapat i något förfarande som skulle kallas blocköverskridande. En sådan manöver kommer att tarva massor av förhandlingar för att komma överens i politiska sakfrågor. Detta för att ens komma till en vettig regeringsförklaring.

Sverige behöver en handlingsduglig regering eftersom flera politiskt tunga beslut ligger och väntar. Inom både vård, skola och omsorg behövs kraftfulla tag för att komma till rätta med de ibland svåra missförhållanden som råder. Även inom en rad andra sektorer är det nödvändigt med åtgärder som inte kan vänta. Dessvärre finns det risk att den katt och råtta lek som för närvarande bedrivs är till men för denna så angelägna politiska process. En dikt får avsluta:

Löven dalar

De gröna löven dalar.

i riksdagens salar

då argumenten skvalar

medan kvarnarna malar

och partibossen talar.

De processen förhalar

när ständigt de käbblar

om det som helar

och om det som delar

och om den som felar.

Svenska staten betalar

alla dessa tjurskallar

som alls inte pallar

för sådana hemska knallar

när talmannen kallar

Städning.

Det var väl inte så välstädat i hemmen förr i tiden. Man gick ofta in med arbetsskorna på även om man ibland kom direkt från ladugården. Det hände också under vinterhalvåret att husbonden tog in snickarbänken in i köket för att tillverka något nödvändigt för gårdens behov. Sådana tider fick man inte vara så noga med renhållningen. Ofta gjorde man en så kallad "Storstädning" fram på våren eller tidig sommar. En nyskriven dikt får illustrera, Givetvis på mål.

Att göra vesta.

Att göra vesta då de ovôlet bôrket är

Ja. Då dä ä bôssa ne sä eländit.

Då môe legg å skräpa bå här å där

gett fäll vararätt sä növändit.

Då jett man använn börst´n å kasta

för dellå sope rernt.

Å iblann gett man ta te kvasta.

Å ärbet bå bitti å sernt.

Rotbörst´n å såpa å vattne kan vara

rakt bra å använn iblann.

Å int på na möda å ärbete spara

för å gni å gno litegrann.

Ja, man fo gno på uta bara håken

sä man kan svettenen bli.

För för å fo vesta ti kåken

fo man då legge i.

Sä blire en  hiskelens himmelens fröjd

då dä äntlegen vesta blett.

Man kan känne säg kärrerntå glad å förnöjd

efter all möda å svett.

Motorspark.

På fyrtiotalet konstruerade vi en motordriven spark som väckte en viss uppmärksamhet. Den var försedd med en encylindrig bensinmotor som förut suttit på en dressin på järnvägen. Den var även omskriven i ortstidningen      

Minnesträning.

Det är värdefullt att ha minnet kvar långt upp i åldern. Särskilt närminnet. Tyvärr är det inte alla som vid "mogen ålder" kan skryta med att minnet fungerar som det ska. Man kan till exempel tappa bort namn. Oftast dyker det dock upp så småningom. Dessutom sägs det att proffessorer är ibland tankspridda och med minnesförlust av och till. Det kanske följande anekdot kan ge ett exempel på.

Professorn kom hem till middag och höll triumferande upp ett paraply i luften.

"Här ser du sade han glatt till sin hustru". "Den här gången har jag inte glömt det".

Ja, sade hustrun, det är nog bra. Men i dag hade du inget paraply med dig.

En dikt får illustrera.

Att minnas.

Ibland så glömmer vi saker och ting som kan vara spårlöst borta.

Det är så dumt att vi minns ingenting och nesligen kommer till korta.

Vi kan kanske möta en känd person då vi totalt har glömt vad han heter.

Vi språkas vid i förtrolig ton, men namnet vållar besvärligheter.

Och inte vill man ej heller våga för det känns lite skumt.

Att ställa en närgången fråga. Ja. Det är nog lite dumt.

När man sen,efter någon timma, när namnet har kommt igen.

Kan man tydligt förnimma att man minnes som bara den.

Då är man benägen att skryta med det fina minne man har.

Även om det börjar tryta så där lite på ålderns dar.

Bloggtorka.

Någon gång emellanåt tryter uppslagen. Då är det hart när omöjligt att finna något vettigt att ägna sin skrivarmöda åt. Ibland kan det dyka upp så kallade "reservidéer" som man kan ta till i nödfall och nedanstående verser kan möjligen klassas som en sådan. Och då blev det:

En räcka av ord.

Ibland kan man skriva om alls ingenting, helt utan den minsta mening.

endast staplade ord som runt omkring, bildar en konstig förening.

Ett verk som är helt utan mening och mål kan man med möda författa.

Men frågan är om det verkligen tål att uppnå de mål som är satta.

Således är det en räcka av ord som i sig inte har något värde.

Som kan tyckas vara ett uppenbart mord på en idé från de lärde.

Då kommer osökt den frågan, hur kan det då vara fatt?

har man ej den rätta förmågan att nå det mål man har satt?

Om man således har ambition att skriva en vettig vers

Kan det lätt bli en konstruktion av en nog så svettig pers.

Så till slut blir sannolikt kontentan av denna ordkonstruktion

att avsäga sig all förväntan på en mening med full perfektion.