Hemlings lägre allmänna lärosäte.

Vid sju års ålder, således hösten 1938. begynte mitt nedslag vid lärosätet i Hemling. Dit blev vi skjutsade med skolbussen som Johan Lindström rattade. Han var en mycket snäll person men han tolererade inte att vi busade under bussfärden. Då kunde man som bestraffning bli avslängd och tvingades att gå sista kilometern.

Det var ont om skollokaler i Hemling på den tiden, så för att inrymma alla de stora årskullarna hyrde man in sig i utrymmen som var tillgängliga. Det var dels i baptistkapellet och dels i missionshuset. Man gick ettan och tvåan i Baptistkapellet. Då blev man således baptist med en lärarinna som hette Karin Sjödin. Klass tre och fyras tillbringade vi i "mellanskolan" (den enda lokal som var byggd för ändamålet). Då hade vi en lärarinna son hette Jenny Selander. Hon tillhörde Bibeltrogna vänner så då tillhörde man den sekten och anammade dess lära. Sedan blev det femman och sexan som var inrymd i Missionshuset, så då blev vi slutligen Missionsförbundare. I de klasserna hade vi en lärare som hette Bror Noreen. Han hade den egenheten att den lärdom som inte gick in naturliga vägen så att säga, den slog han in. Det var således elever som mest varje dag fick utstå hans hårda slag mot huvudet. Och ständigt gå med huvudvärk. Vid den tiden var det helt lagligt att ge sig på eleverna med diverse handfasta bestraffningar.

Någon skolbespisning fanns inte på den tiden. Därför hade man varje dag mat med sig som man förtärde på "meddasrast`n. Den bestod mestadels av en smörad halv rågkaka och en flaska med mjölk. Jag minns att man var rätt hungrig innan lektionerna var över och man kom hem till mamma Signes middagsbord. I klasserna fem och sex fick man också ta del av "skolslöjden". Den var inrymd i Johan Vallins källare och leddes av samme Bror Noreen. Jag minns att första terminen gick åt till att förfärdiga en skärbräda i form av en fisk. Han var nog ingen riktig slöjdlärare så den stackars fisken fick utstå många svåra prövningar innan den så småningom kunde fylla sin funktion som både fisk och skärbräda. Karin Sjödin fällde ett utlåtande om mig som beskrev min skoltillvaro på pricken. Hon sa: "Jöran har nog lätt för att lära, men han är tämligen ointresserad". Det var sant för man var mera lämpad för att iståndsätta alla "projekt" man hade på fritiden. Som att fiska Abborre och Gädda i Storsjön. Det var i alla fall en lycklig och harmoniskt tid i en kärnfamilj av det gamla genuina slaget.

En het derbymatch.

I kväll tog MODO emot björklöven för en drabbning i Fjällräven Center. Det blev en tämligen jämn tillställning spelmässigt sett. Björklöven tog ledningen genom att vinna mellanperioden med ett mål. I tredje perioden lyckades MODO kvittera och leda med uddamålet. Oturligt nog lyckades Umeålaget kvittera innan matchens slut varvid matchen gick till förlängning. I mitten av femminutersperioden satte Björklöven dit segerpucken. Således ytterligare en förlust för MODO.  Men de ligger kvar på femte plats i tabellen. En plats som de prenumererat på nu en längre tid. Serien rullar vidare med en bortamatch redan i övermorgon fredag mot Almtuna. Nya utmaningar, nya tag.

En nyskriven dikt strävar efter att förklara leken, den heter:

En suck med puck.

En sport av säregen art

är ishockeyn, helt klart

det syns helt uppenbart.

Den utövas på is med fart

alltifrån matchens start

och till dess slut så klart.

Det gäller att vakta kassen

med målvakt av elitklassen

och skicklighet i alla passen.

En krigarglöd så in i vassen

och inte visa vackra tassen

vid förevisning på parnassen

Den utövas med teknik

inför stojande publik

som med hejarop och skrik

rosar lagets metodik

som för dem syns änglalik,

men ibland ges hård kritik.

Alla lag de vill ta chansen

att alltid tillfredsställa fansen

det är det som tillhör glansen.

Men ibland man tapper sansen

till men för budgetbalansen

och naturligtvis för finansen

Nanting på mål.

Det var rätt länge sen nu som jag skrev nånting på mål Det får bättra sig i dag.

Veabacken.

N Ingvar va på veabacken.

Han skull roste dell årsven.

Han hadde en skaplinen veahög

Han hadd haggene neal åmönne.

Å kört hemme vä mära.

Å nu skulle rostes opp.

De va dellå ta fram bôgasåga

Å skränk oppa nalta.

Då skara gôtt görning bjerka.

Såge frössenven gå sôm hejsan

Dä bli bra at vintern.

Man gett klyve ven mearn han ä frössen

Då gåre döbbert sä lätt.

Han bara sprättå.

Sä smårnigôm bleven stoern vehög

söm törke ti vårsola.

Vorn ä bäste törktin.

Å ini veboa före mesömmar.

Då blire värmt att vintern.

Sa´n Ingvar.

Före detta.

Desto äldre man blir är det ett reellt faktum att man samlar på sig allt flera FÖRE DETTA. Det är en fortgående process som slutligen innebär att man känner sig ha förlorat det ena plagget efter det andra tills att slutligen stå där fullständigt naken. Ibland tycker man att det bara är skönt medan det i vissa fall kan inverka menligt på självkänslan. Man vill innerst inne känna sig värdefull och behövd.

Det har också att göra med livsinnehåll. Det är mentalt stimulerande att fylla sin dag med göromål som är insatt i ett värdefullt sammanhang. Jag vet inte om jag på något vis är en särling, men jag finner behag i att ha en meningsfull tillvaro. Om livet bara skall gå på "tomgång" blir jag ofta frustrerad och orolig. Jag tror  det kallas livsgnista. Mina känslor i dag har jag samlat i en dikt som heter:

En döddansares visa.

En dag var det den dagen, då ytterligare en spik var slagen

i den tomma sarkofagen

Det var nämligen så illa däran, att en del av människovärdet försvann,

på ålderns höst: Minsann!

Men man kanske får acceptera, att en orkeslös åldring numera.

har skyldighet att kapitulera.

Ty redan Salomo på sin tid, fäste sin vishet därvid.

Att allt varande hade sin tid.

Man kan säga att cirkeln är sluten, med livets matta färdigknuten.

Då existensens origo är bruten.

Men visst känns det bittert ibland, att en alltid verksam hand,

skall bindas med dödens band.

Och uppleva ett stigande hot, att livet går fram emot.

rannsakan, dom och bot.

Men kanske det är en tröst, en läkdom för sargat bröst.

Skönhet har även en höst.

Vår vintervärld.

Det känns redan som att dagarnas ljus dröjer sig kvar lite längre. Och att solen så smått kommer åter. De gamle de sa att till nyår hade dagen blivit längre "ett kanksteg". Och till tjugondag knut en "släalängd". Vi lever således i den förvissningen att det stadigt går mot vår och sommar. Även om det kommer att dröja en tid. En nyskriven dikt får leda oss.

Solvända.

Nu vänder solen sin skiva igen

mot norr och mot ljusare tider.

Ett glädjens budskap den bringar till den

som av mörker och kyla lider.

Jag önskar jag vore en spåman

som kunde sia om dunkel grå framtid

tala om kunskap och vishet sann

om innerlig skönhet i dal och lid

Men det går mot en vår så stilla blid

som kommer med värme och ljus

som smälter det gamla och ger oss frid

och skänker oss kraft i livets brus.

Dock, skulle det hända en gråmulen dag

att solen av molnen är skymd

då denna ljuva förvissning har jag

att den finns bakom sfärens rymd.

Så vi får bida än många dar

till solen helt kommer tillbaka.

då vi i vårlig tid så glänsande  klar

sommarens vällust får smaka.

Åter en runda i långdansen.

Det sysslas fortfarande med jullekar i riksdagen. Den ena rundan i långdansen avlöser den andra. Det verkar också på de olika partiföreträdarna som att julen kommer att vara intill påska. Talmannen beviljade aktörerna lite ledigt över julhelgen och till synes har det heller inte hänt så mycket på den tiden. Fiktivt har han satt en tidsfrist till 13-de januari Så nu har det åter signalerats för skarpt läge i förhandlingarna. Just i ett läge där positionerna är ännu mer låsta än tidigare.

I rådande parlamentariskt läge är det alldeles uppenbart att några partier, eller något, måste på något sätt förändra sin ståndpunkt med ty åtföljande svekdebatt. Det är som att välja mellan pest och kolera. Som jag skrivit förut tror jag att ett nyval inte är någon lösning. Risken finns att det uppstår ett ännu kinkigare politiskt läge.. Återigen med ännu mer utdragna förhandlingar. Samtidigt är Sverige i akut behov av en fullt beslutsmässig regering då viktiga politiska beslut väntar om knuten.

Men det är en intressant situation att sitta som åskådare och följa de krångliga politiska turerna som får allt större betydelse för landets framtid. Särskilt som det glunkas om att vi går emot en lågkonjunktur.

VM för småkronorna.

Sedan annandag jul har ett antal nationers lag spelat VM för juniorer. Turneringen har gått i västra Kanada varför TV-sändningarna har mest varit nattetid. Sverige har genom gedigen laginsats lyckats vinna sin grupp där både Finland och USA var med. Häromkvällen var det kvartsfinalspel mot Schweiz och efter en medioker insats av småkronorna förlorade de med 2 - 0 och var därmed utslagna ur turneringen. Kanada förlorade också mot Ryssland till hemmanationens stora besvikelse. Turneringen avslutas med final på söndag.

En MODO rapport.

Vad gäller MODO så varvar de gedigna insatser med rena plattmatcher. De ligger i alla fall femma i tabellen men har åtskilliga poäng upp till topplagen. En derbymatch mot Björklöven från Umeå väntar nu snarast. Den måste de se till att vinna. Förresten bör de vinna alla matcher nu framöver.

Jeff Bezos.

2018 passerade Jeff Bezos Bill Gates (grundare av Mikrosoft) som världens rikaste man. Han är känd som grundare och ägare av nätvaruföretaget AMAZON. I oktober 2018 var hans förmögenhet cirka 164 miljarder amerikanska dollar. Som kanske i dag har växt till 200 miljarder.

Jeff Bezos startade företaget i ett garage i Seattle med ett fåtal anställda och 16 juli 1995 publicerades webbsidan Amazon.com. Företaget växte explosionsartat och 1997 börsnoterades Amazon.com. Initialt såldes böcker men sortimentet har i dag utökats till att omfatta allt ifrån elektronik till matvaror, kläder och bilar i världens största näthandel. Just nu håller AMAZON på att etablera sig i Sverige med ett jättebygge i Katrineholm.

År 2000 startade Bezos  Blue Origin, ett rymdföretag med målet att kunna transportera människor högt upp i jordens atmosfär för att rekreativt kunna uppleva tyngdlöshet. 2013 köpte han The  Washington Post för 250 miljoner dollar.