Besked utan besked.

Den senaste tiden har det brunnit en del fastigheter i Björna som man med fog misstänker är anlagda. Bland annat har ett av samhällets största byggnader som också inrymde ortens Konsumbutik brunnit . Det har skapat en hel del oro i samhället med otaliga frågeställningar som följd. Därför var det i kväll en utlyst samling i Församlingshemmet där man skulle  informera om den uppkomna situationen. Representanter för räddningstjänsten, polisen, Örnsköldsviks kommun och COOP nord, ägare till den brandhärjade butiken, fanns på plats.

Kvällens tillställning blev ett praktexempel på hur svårt det är att förmedla information. Förutsättningarna var heller inte de bästa. Lokalen var knökfull av folk vilket gjorde att flertalet hamnade utom hörhåll för den undermåliga ljudanläggningen. Dessutom hade nästan alla ingen som helst mikrofonvana vilket hade till följd att det endast hördes ett lågmält mummel. Och till råga på allt tillförde informatörerna ingenting utöver det som folk redan visste om läget.

Mannen från räddningstjänsten beskrev endast händelseförloppet vid de olika bränderna. Utöver det hade han inte så mycket att tillföra. Polisen kunde heller inte ge några raka besked. Vad jag kunde uppfatta i en knastrig liten högtalare var att en utredning pågår och kommer att pågå en längre tid. COOP nord representerades av någon kvinnlig informatör som för det mesta talade väldigt otydligt. Till det hade hon noll besked att förmedla. Snackade om något invecklat försäkringsärende som troligen skulle dra ut på tiden. Men att det jobbades med ärendet. Inte ens för apoteksvaror eller postutlämning, som sköttes av butiken, hade hon något besked att lämna. Kommunchefen hade nada att tillföra. Under ett stilla mumlande framförde han en litania om kommunens ambitioner som dessutom var till intet förpliktande. Med byggavdelningens sätt att arbeta torde det väl till exempel ta några år innan det kan lämnas bygglov för en eventuell ny butik.

Ser med bävan fram emot en liknande informationskväll som utlovats. Blir det då lika uruselt upplägg är det inte värt bilresan från Långviksmon.

Blommor och pinnbröd.

Visar er några bilder från i dag.  

Blommorna på Tallbacken står i sitt fulla flor.

Fyra femtedelar av familjen Holmberg. I vanliga fall hemmahörande i Visby.

Goda granna pinnbröd gräddades på grillen 

Regn, sol och värme.

Just i skrivande stund är det regnigt väder över Tallbacken. Ett behövligt regn för böndernas skörd, men också för markernas bär. Jag har i möjligaste mån försökt analysera hur det blir med tillgång på olika bärsorter. Hallonen har mängder av blommor som just nu börjar kartsättas. För att det skall utvecklas till en god skörd behövs det både regn och sol. Blåbären är på väg att mogna, men vad jag kan bedöma blir det ingen rekordskörd. Men det är egentligen för tidigt att kunna säga alldeles exakt. Det verkar inte bli något så kallat lingonår i höst. Vad jag i nuläget kan se är det nästan inga blommor på lingonriset. Vad det nu kan bero på. Men lingonen kommer ju inte förrän ganska sent så även där är det också svårbedömt. Hjortronen har jag inte haft tillfälle att kolla upp så det kan jag inte bedöma.

Av väderprognosen att döma skall det efter det här regnet bli några dagar med sol och värme vilket skulle vara gynnsamt. Både för växtligheten och för trivseln.

Lördagen som passerat ägnade vi åt en familjeträff i Hemsjön. Jag tillsammans med Thor-Leifs och Ulrikas familjer samt Anders och Louise med deras två barnbarn Olle och Frank. Därtill Gunnar Samuelsson som var gift med Margit.Inalles 17 personer. Till en början var det väldigt varmt och soligt väder men efterhand blev det svalare, Thor-Leif tog med sig Olle (nio år) och Frank (5) med på en fisketur. Ett antal abborrar och en gädda blev dagens fångst. Det var Olle som drog upp gäddan vilket han var väldigt stolt över. I morse (måndagsmorgon) begav sig besökarna från Skåne, tillbaka till hemtrakterna med sin husbil.Det har varit händelserika dagar omkring min nittioårsdag.

Onsdag åker gotlänningarna tillbaka varefter det åter blir stilla och lugnt här på Tallbacken.

Något innerligt.

Jag var på gudstjänst i Missionskyrkan i dag. Då sjöng vi psalmen 201. I femte versen kan man säga skildras också en vänskap. Jag citerar femte versen:

Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt.

min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt.

I paradis han huld och vis, mig sist skall omplantera.

där inget vissnar mera.

Verkliga vänner, Fortsättning.

Att äga förmåga att skänka verklig omtanke om sina medmänniskor är ofta en del av ens egen tillvaro. Med god vilja kan den dock utvecklas och förmeras till nytta både för den egna personligheten, men i ännu större utsträckning i mötet med andra människor. Som jag inledningsvis antydde är den en förutsättning för ett väl fungerande samhälle. Embryot till meningslösa krig och konflikter är för det mesta bristen på empati och förmåga att tankemässigt liera sig med andra människor och samhällsbildningar. Tyvärr är det inget nytt fenomen utan i stort sett genom hela den mänskliga historien har sådana destruktiva tänkesätt och handlingar existerat. Något som dessvärre är hart när omöjligt att förändra.

Men låt oss komma överens om att vi i den lilla kretsen skall uppträda så att vi sprider kärlek och medmänsklighet som kan väva till en global folkrörelse. Fullt medvetna om att detta är det enda som kan leda till en förändring.

Slutar med att citera en vis mans ord. SANN VÄNSKAP ÄR DEN PLANTA SOM KAN FÖRÄNDRA VÄRLDEN. DEN BÖR ANSAS OCH VATTNAS MED ÖVERSVALLANDE KÄRLEK. (Jöran Lundberg).

En kärleksfull relation.

Min nittioårsdag blev en manifestation av vad verklig vänskap betyder. De många som ville vara med och på olika sätt fördjupa de vänskapliga relationer jag har till alla i min bekantskapskrets. Inte bara de som kunde närvara vid festen utan också alla som på olika sätt hört av sig och velat uppmärksamma mitt jubileum.

Det föranleder mig att något lite fördjupa mig i vad verklig vänskap betyder. En god och meningsfull livsmiljö är alltid grundad på de relationer vi har till varandra. Den byggs upp sten för sten av ett gott och fint uppträdande där man i ord och handling skapar den solida byggnad som blir en liten del av en fredlig och fridfull värld. Om alla runt om i vår värld skulle odla den medvetenheten i sina hjärtan skulle verkligheten runt om oss te sig så radikalt annorlunda.

Forts i nästa blogg,

90 år.

Det har varit ett riktigt fint nittioårsfirande. Tårtkalaset i kyrkan var mycket välbesökt med många som stod för gratulationerna. Men samtidigt har det varit en rätt ansträngande dag. Därför blir det en lite utförligare skildring i morgon bittida. Så,  kära bloggdiggare får ni "tjå" er till dess.

Godnatt och godmorgon!

Kosmopolitiskt.

I dag kom jag att tänka på hur min hembygd förändrats i befolkningsstrukturen under min livstid. När jag var barn var det inte så många att egentligen ta fel på. Jonke Annersen bodde på sitt torp å´n Pell Pers´n bodde där Å Kopra va där, å Andersson & Näslund hadde affärn därn. Dä var Erik Pers Karin å KebbeBrita, Karin Bylund å Banmästars frun.

Nu har allting förändrats så till vida att var och varannan har utländsk bakgrund. Det är en brokig palett med personer och familjer som flyttat hit, funnit sig till rätta och trivs alldeles utmärkt i Långviksmon. Jag vet inte om jag kan räkna upp alla olika nationaliteter som nu befolkar min hembygd. Människor från Finland, Polen, Ryssland, Island, Holland, Tyskland, Ukraina m.fl En lång rad afrikanska länder är också representerade. Så många att jag inte kan alla de namnen.

Tvärt emot en del andra har jag den uppfattningen att i viss mån är det en fördel för samhället att konfronteras med människor från andra länder och andra kulturer. Det kan, om man ser det positivt, vara en medel att förhindra "inavel" i tänkesätt och samhällssyn. Det är också ett bevis på att vår bygd är värt att leva och bo i även för folk med annan bakgrund än den vi av hävd är vana att verka i. Merparten är också välartade och har ambitionen att vara hedervärda medborgare i vår gemenskap. Jag beundrar dem också för den vänlighet som de allra flesta av dem visar. De bidrar också med mycken kunskap av annan karaktär än vi är influerade av.

Att bo, leva, och verka i en landsbygd av den karaktär som omger oss ses ofta av dem som något alldeles fantastisk. Hemmablinda som vi är gör att vi inte ser alla de fördelar som följer med en lte annorlunda livsmiljö. Då kan det vara nyttigt att tillföras intryck och impulser från andra levnadsmiljöer. Sådana som kan vidga våra vyer och öppna våra ögon. Som slutligen kan skapa ett så annorlunda samhälle att även den mest korkade byråkrat kan falla i beundran.