Nyårstankar.

Det är märkligt hur lätt tankarna far vid årsskiftet. Tidens flykt och de existensiella frågorna hamnar lätt i ens sinnevärld. Egentligen är årsskiftet inte någon unik företeelse utan en vanlig del i dagarnas rad. Jag brukar ibland berätta om min mamma Signe som på nyårsaftonen hade exakt samma rutiner som varje kväll i övrigt. När hon gjort färdigt kvällsmjölkningen med alla dess bestyr var det dags att sova, eftersom hon visste att morgonen därpå väntade åter en strävsam dag.

Ändå kan det vara nyttigt att någon gång emellanåt bromsa upp och ha lite funderingar om vadan och varthän. Det kan till och med vara berikande att låta sina tankar kretsa kring vår tillvaro. Ett årsskifte kan inspirera till många goda reflektioner. Av en händelse råkade ja stöta på en dikt som heter just:

Nyårstankar.

Ny dag, nytt år. Ett oskrivet blad

Ett ark som är blankt, utan smolk.

På det klarvita arket finns ej en enda rad

det mytiska blad som är framtidens tolk.

Endast en siare kan skriva en rad

som ger det en fullklar distans

om dagarnas dunkel som står på parad

och som leder oss alls ingenstans.

Skeenden som visas i tidens längd

vilka formas till minnen en dag

Då livet av händelser synes bemängd

en mening av dunklaste slag.

Så är våra dagar som kommer på rad

i tidsperspektiv en kort parentes.

Det som förr var ett rent och oskrivet blad

visar sin själ först när fullbordan ges.

Framtiden ger oss en ny möjlighet

Att ge vår tillvaro substans

Fastän präglad av djup dunkelhet

Den ändå ger oss en chans