En stund att minnas

I dag vigdes min gode  vän Simon Mattebo till sista vilan. Han var mitt ständiga ”bollplank” när det gällde en så angelägen sak som björnamåle. Det var en fin högtid och därtill en stillsam stund att minnas en som på senare tid varit en del av umgänget. Därtill en trogen vän av ”Gubbröran” där vi under ett antal år fick ha honom som den borne berättaren och humoristen. Med sitt mångsidiga sätt att vara tillförde han oerhört mycket till en berikande gemenskap. Till hans minne har jag skrivit en liten prosadikt som jag rätt och slätt kallar Simon

Simon, som jag minns honom:

Gôrnslen

Obönnen

Jeren

Sekasam iblann.

Tokrolen

Tråddes.

Agasam.

Ilisten

Göttetommekär

Sang.

Farbersam.

Nu ä´n bårte.

 Omestlen