I nöd och lust.

Personer som vårdar anhöriga utgör en stor del av den omsorg som varje dag utförs. Utan dessa närstående som hängivet uppoffrar sig i troget tjänande skulle den offentliga äldreomsorgen inte ha förmåga att klara sitt uppdrag. Mestadels är deras behjärtansvärda insats helt främmande för vårdens makthavare. De arbetar ofta i ett skugglikt land där de agerar alla timmar, alla dar. En fysisk och psykisk belastning som oftast är outhärdlig. Det stöd och den uppmuntran de skulle behöva lyser sorgligt med sin frånvaro. De är heroiska!

En nyskriven dikt får förstärka budskapet, den heter just;

I nöd och lust

Vi möttes i ungdomens vänaste vår

att gemensamma vägar vandra.

Lycka blott följde i kärlekens spår

vid löftet vi gav åt varandra.

Med helig försäkran om hopp och tro

vi delade glädje och sorg.

Där vi redde vårt hem, vårt kärlekens bo

som blev i livet vår borg.

Ibland var det tider av möda och slit

då svår var vår levnadsdag

Men också en underbar ärlig tillit

med en stillsam fläkt av herrens behag

I dag är det kvar blott ett bräckligt skal

som är satt att förintas en gång.

Av den man som den vänaste vår blev mitt val

och dagen är slitsam och lång.

Att älska varandra i lust och nöd

är ett löfte från himmelen givet.

Att alltid vara ett oryggligt stöd

som en del av det sanna livet.