Midsommardag.

 Ett välgörande regn föll över våra landamären under natten och morgonen till midsommardagen. Även om våra marker mådde gott av nederbörden ver det inte så gynnsamt för de som tänkt sig ett soligt friluftsmöte nere vid badplatsen här i Långviksmon. Mötet fick i stället hållas i Missionskyrkan och den medhavda matsäcken förtäras vid ett bord i serveringen. Nu har det åter blivit solsken och midsommarens söndag verkar det bli fint väder.

Eftersom morgondagen inte är intecknad med några precisa åtaganden planerar nog Kärahustrun och jag att åka upp till fritidshuset i Hemsjön. Vi planerar några rätt omfattande abeten för att underhålla huset. Bland annat skall det bli ett nytt tak på boningshuset. Ett arbete som delvis påbörjades i fjol. En helt ny altan skall det också bli så småningom. Då huset började byggas på 1970-talet är det dags för rätt mycket underhåll. Men sådant får ta den tid det tar.

Ytterligare en efterdyning till spanienresan skall jag plåga er med genom en liten dikt som jag skrivit och som jag kallat

Brännbart

Häromsistens jag tråddes av lusten

en lust som helt uppfyllde mej

att fara ner till den soliga kusten

för att bränna och bryna mitt konterfej

Här gäller det sola och pressa

att verkligen visa en viss energi

man måste ock jaga och stressa

om man menligt och manligt brunbränd vill bli.

Man måste visa den rätta nyansen

en färg som är mer brun än röd

Nu när man ändå har chansen

att ta på den bleka vitheten död.

Men kanske det är mer genialiskt

det som jag prövde i fjol

måhända också helt idealiskt

att helt enkelt använda ”brun utan sol”.