Andra konstigheter.

Eftersom jag tappade hakan när jag skulle se över axeln så stod jag helt plötsligt där med min tvättade hals. Men det gäller att ha is i magen och inte tappa koncepten utan hålla sig i skinnet och genom att ha nerver av stål ta saken i egna händer för att med rynkad panna kunna ge järnet i en tårdrypande nagelbitare och genom en huvudlös  fingervisning stå där med skägget i brevlådan som en högbröstad buktalare. Kan man sedan inte se genom fingrarna bör man tygla detta genom att inte låta gräset gro under fötterna, i stället vara på tårna för att låta haren ha sin gång i en tumregel som gör att skinnet knottrar sig på ryggen och att man inte får ändan ur vagnen utan snarare  tycks ha huvudet under armen.

Då jag heller inte kan skära pipor i vassen slutar jag genom att bara rycka på axlarna åt allt navelskådande man kan ta på rak arm.