Krumelurer kallar man det när man egentligen inte har något att skriva om. Då får det bli "krumelurer".

Det har i alla fall varit en alldeles undebar dag vad vädret beträffar. Strålande sol över vita vidder. Det märks nu att dagarna börjar bli längre och längre. På förmiddan var jag en sväng till Järved där min härliga sonhustru Kristina agerade frisör och snofsade till "hårhärna". Kristina är ju Landstingsanställd så man kan ju säga att jag blev friserad i Landstingets regi. Men det vet ju inte Sigbjörn Olofsson något om. (Han är landstingsdirektör med nära 150.000 kronor i mängadslön)

Efter det illade jag hem till Mattarbodum och spelövade med gänget i OLD fejs. Jag måste säga att det är ett illustert gäng. Den jag beundrar mest är vår trummis, en 75årig dam som sköter trumpinnarna med bravur. Två dragspelare har vi. Den ena speloar inte en ton utan noter och den andra har inte noter till en enda ton. Enar, gitarristen, är nog den skickligaste av oss alla och även den tappraste. Förlamad från midjan och ner efter en bilolycka i ungdomen hänger han med oss på de flesta spelningarna, en härlig kille. Allra sist har vi åttioåringen som gnekar på sin fiol till den verkan det hava kan. Vi har i alla fall många spelninger framöver.

I kväll var jag på kyrkan och övade inför modevisningen på fredag. Egentligen skulle jag väl inte behöva delta som mannekäng eller över huvud taget engagera mig men det är väl så att man ska nöta ut en generation i taget. Så det så!!!

När man nu ä "kulle" om man då skulle, slute drulle å i ställe ta en lussebulle.

Hejdå Jöran.