Ännu en nittioåring.

I dag hade vi inom familjen anledning att fira en nittioåring. Det var min svägerska, Siv syster. Ingrid Johansson som i dagarna också har uppnått den aktningsvärda åldern. Vid en liten festlighet i hennes hem hade vi anledning att uppmärksamma jubileet. De flesta av hennas syskon var tillstädes. Ävensom respektive.

Den jämlikhet som råder visavi åldrandet innebär att vi alla blir äldre. Under förutsättning att vi får leva ett någorlunda normalt liv fritt från alltför många och svåra krämpor som sätter ner vår livskvalitet är detta med åldrandet en tillgång. Något som vi har anledning att bejaka. Däremot är jag ändå lite av skeptiker när man förmedlar en gratulation med sången "Ja, må hon/han leva uti hundrade år" eftersom det i sig inte är något självändamål. Att leva många år om livskvaliteten har dalat nästan ner till noll kan nämligen innebära något ytterst plågsamt. Jag vill gärna i stället sjunga "många lyckliga år".

Det är nämligen så att jag alltid velat framhålla värdet av ett någorlunda rikt liv som präglas av en aktiv social samvaro fylld av positiva upplevelser. Om grunden för en sådan tillvaro raseras och endast ersätts av en existens vill jag skarpt ifrågasätta dess värde. Något som har att göra med kvalitet och kvantitet. I det perspektivet är ett värdigt och stilfullt  åldrande med en meningsfull tillvaro någonting positivt. Men med respekt för varje människas rätt att mötas med aktning är intentionerna ändå att, för varje individ, skapa ett så värdigt liv det bara går. Åldrandet är således inget kollektivt utan unikt för varje enskild person. Och det skall respekteras.

Att bli gammal är inget självändamål, en existens på ålderns höst.

Även om åldrandet törnar tål, kan det ändå vara en tröst,

att mötas med värdighet

Dock om tiden blir en tillvaro svår och livet inte är något liv.

Blott en meningslös samling av dagar och år. Något av tidsfördriv.

Så bör man mötas med värdighet.

Fel ko.

A Magda kômme in borti fôse. Hon sa dell göbben sinn; " Du gett fara vä na Gullros dell ox´n. Hon ti säg sä hon stå bara å janke." "Äre myttje brattömt ella kan jäg fo mäg en kaffeslurk innan?". N´Fingal hedde traljen på kon å sätte iväg e denn kilometera dell gangsoxn. Oxn han va no på hagge men kon hon velle intjvätt. Han va på na flere ganger men kon hon bara höppe ônna. Dell sist van Fingsl tjvungen dell å fara hem vä kon. Då han kömme hem va na Magda däri fôse. Då feck a si velket spektakel göbban hadde ställt dell vä. Gullavacker! Du ha ju täge fel ko. Int ônners dä int geck. Du ha ju täge na Stella å int a Gullros. Nu gå du gernest dell oxn vä na Gullros inna dä varl för sernt å hon gett ti öm säg. Sä feck en Fingal knata iväg en gang dell vä rätt ko. Å då feck n´Garibaldi göra ifrårn säg på rektet.

Något underligt.

Att få till en fullkomlig skrivning

som samtidigt blir en lätt återgivning

an tankens suveräna sinnesupplivning

vilket ses som en skön varseblivning

av ordens suveräns verklighetsbeskrivning

till nytta för smart målbeskrivning

har hamnat i en vansklig budgivning

om ordens valör och formgivning.

Det blir då ett hinder för korrekt rapportgivning

till någon som kan ha nytta av denna beskrivning

som i grunden är en återupplivning

av en nog så suspekt projektbeskrivning

av något son saboterar en historiebeskrivning

för allt som fordrar en fullständig aktgivning

på sådant som medverkar till helhjärtad nedrivning

av meningsuppbyggnadens fullständiga vridning.

Björna konsum.

Vid ett informationsmöte i Björna församlingshem i kväll meddelade Konsum Nords representant att de förvärvat de lokaler som Bäcklunds järn hade en gång i tiden. Där ämnar de inreda en ny Konsumbutik för Björna. Säljare är Björnastrumpan som använt bara en liten del av ytan. Det blir således en väsentligt större butik ytmässigt.

Sedan den gamla butiksbyggnaden brann den 14 juli har det varit svårt för en del med inköp av livsmedel. Det har även varit struligt med paketutlämning som även den framdeles kommer att skötas i den nya butiken.

Återstår att agera för att ett nytt boende för äldre kommer att byggas i Björna. Och att den gamla delen byggs om till seniorboende.

Så är vi plötsligt en bit in i september som är en tid mitt emellan sommar och höst. Än har solen hållit stånd mot frost och kyla. Av och till har vi riktigt varma dagar. Någon egentlig mängd av höstregn har vi hittills inte fått. Det är väldigt lågt vatten i bäckar och sjöar. Jag misstänker också att de som är beroende av generös tillrinning till sina brunnar är oroade. Men än finns det tid att höja nivån på grundvattnet. Några diktrader avslutningsvis.

Septemberdag

Än skiner solen ljus och blid, över nejden en septemberdag.

Den minner än om sommarns tid, sprider än det välbehag

som är livets gåva

Men så förnimmer jag därvid, att den följer tidens lag.

och att den ständigt för den strid, med tiden, den som jag

ser som livets gåva

I Hemsjön.

I dag har jg varit tillsammans med Sven Öhrman vid Hemsjön och plockat blåbär. Vädret var väl inte det allra bästa men acceptabelt. Med hjälp av Thor-Leif som tog båten över till andra sidan sjön kunde de plocksa så att de blev nöjda. Jag skötte i stort st marktjänsten i stugan.

En hantering så god som någon.

Jag har sedan länge haft ett större upplag med vedklabbar som legat och torkat en längre tid. Nu är jag i färd med att kapa och klyva dem till lämplig dimension. Upplaget är tuktat till lämpliga längder och det som återstår är att klyva den. Egentligen är det fel årstid att hålla på med sådan hantering eftersom det den här tiden är ideliga regndagar. Svårigheten hela tiden är att vara noga med att täcka över den. Sture, min gode granne hjälper mig med sin superba klyv som han själv tillverkat. Det är en rätt ansenlig mängd så förhoppningsvis skall den räcka under två eldningssäsonger.

Jag eldar fortfarande i min gamla trotjänare. Den här tiden behöver jag endast elda en brasa på morgonen. Mest för varmvattnets skull. Vi har nämligen fortfarande en hel del kvar av sommarvärmen. I kväll vid niotiden var det 18 grader varmt.

I morgon får jag besök av vår förre pastor och min gode vän Sven Öhrman. Han kommer med tåget tidigt i morgon och är inställd på att plocka lite blåbär. Det skall bli spännande att se hur det förlöper. Han har årskort på tåg och buss så det är ingen konst att ta sig hit. Det är bara att boka biljetter. Enligt rapporter är det rätt ojämnt med tillgången på blåbär, så jag tycker det är lite lotteri över det hela.

Intar därför sängläge för att vara alert inför en kommande morgondag.

När idéerna tryter.

När idéerna tryter och inspirationen är borta.

När ingenting finns tillgängligt man kommer till korta.

Man vrider och vänder på allra minsta ting

men ändå i medvetandet finns alls ingenting.

Kanhända det finns i det fördolda ett frö

som gör att man omkring sig kan meningar strö

men det finns då en risk för ordbajseri

som inte har en mening med förnuft däri.

Men just i nuläget är det inte så lätt

att formera formerna så att de blir rätt:

Man prövar och prövar många olika sätt

men ändå blir tvingad att slå till reträtt.

Det finns ju en vilja att förväntningar fånga

och på mångsidighetens färdvägar gånga

prestera spirituella meningsbyggnader många

som inte blir betraktade som vilsna och trånga.

I botten finns ändå en viss uppgivenhet,

samt även en portion intresselöshet,

vilken mynnar i en känsla av maktlöshet,

över meningarnas totala perspektivlöshet

Men i morgon är åter en gryende dag,

måhända då åter upplever jag,

att det finns idéer för att ta nya tag,

för meningsuppbyggnad till allas behag.