I allhelgonatid.

Vår stund på jorden varar inte för evigt. Även om vi förunnas ett långt och aktivt liv vet vi att det endast är ett lån. Jag tror att det kan vara nyttigt emellanåt att för en stund stanna upp och fundera över tidens skiften. Att liksom Viktor Rydbergs tomte fundera över vadan och varthän. "Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder.

Det var tankar och funderingar när jag i går kväll såg de många ljus som glimrade likt stjärnor vid Björna kyrka. Släkten följa släktens gång.

Tankar i sen höst.

När solens ljus i gula höstlöv blänker

och naturen lägger sig till ro.

Jag då på livets mått och mening tänker

likväl förankrad i en bergfast tro.

Då höstlig fågel flyttar från sitt viste

på lätta vingar hän till fjärran land.

Jag önskar då jag livets mening visste

och vad som väntar bortom havets rand.

Men det är inte  helt mig här förunnat

att svar på alla livets gåtor få.

Mitt inre väsen lärt mig, och förkunnat

att leva rikt vad än som kommer på.

Så har jag frid och ro uti mitt sinne,

har full förtröstan vid mitt starka hopp.

Jag känner då att tiden snart är inne

och jag fullbordat har mitt levnadslopp.

Då skall jag evig härlighet få skåda

få möt honom på en brusten sky.

Ty där skall hans kärlek alltid råda.

Då himlens härlighet är städse ny.

Stämningsfullt.

Jag var i kväll upp till kyrkogården i Björna och tände ljus på våra gravvårdar. När jag var klar hade mörkret redan lägrat sig och det var fint och stämningsfullt med alla ljusen och lyktorna som glimrade i allhelgonakvällen.. En fin tradition ´som minner om att våra hädangångna inte är glömda. De många ljusen och lyktorna är ett tecken på att man på detta sätt vill hedra deras minne. Det var bara någon enstaka gravvård som inte var upplyst.

Jag möttes för övrigt idag av ett dödsbud i form av en mycket oväntad dödsannons. Annonsen talade om att en man, Åke Byström Sörflärke dog den 26 oktober. Åke var en avhållen vän sedan sjuttio år tillbaka. 1949-50 gjorde vi militärtjänst tillsammans på garnisonsbrandkåren i Boden. Han kom bara några dagar efter mig, så vår utbildning till brandmän sammanföll. Vi gjorde även många ambulansinsatser tillsammans, Jag som ambulansförare och Åke som biträde. Så gott som dagligen var det något som fordrade ambulanstransport. Vi betjänade inte bara garnisonen, utan också Bodens befolkning plus ett omland stort som Blekinge.

Det slumpade sig också så att vi gjorde alla repetitionsövningar tillsammans.Tre månader vid räddningsanläggningen i Nyadal och en månad i Rosersberg utanför Stockholm. Vi uppehöll kontakten genom hela livet, mest genom telefonsamtal. Vi språkades vid bara en vecka innan dödsfallet och då var allt som vanligt. Han nämnde givetvis att han hade problem med hjärtat men inget som han ansåg ohanterbart.

Budet gör oss påminda om livets bräcklighet.

I allhelgonatid

Efter en vecka full av aktiviteter av alla de slag är det nu åter lugnt. Upplevt lite av rekyl i dag så till vida att jag inte kommit mig för att ägna mig åt så mycken "nyttig" verksamhet. Deltog i Gubbrörans sammankomst under dagen. Tittade även på TV-pucken där Ångermanland var nära att spöa Stockholm Nord. Tyvärr torskade dom i förlängningen. Men samtidigt kändes det skönt med en liten "slödag". I morgon är en ny dag med nya möjligheter. Det är en ordning jag är mycket tacksam för.

Läste vårt veckoblad, Tidningen 7, där de i veckans nummer hade ett avsnitt som handlade om döden. Ett tema som inte är så frekvent i dagens media. Det var en hel del fina artiklar om sådana som sörjer och  saknar en kär anförvant men som ändå kunnat anpassa sig till ett annorlunda liv. Jag har skrivit det rätt ofta i olika sammanhang och jag skriver det igen. Oavsett vilka traumatiska skeenden som inträffar går livet oavbrutet vidare. Då gäller det att kunna foga sig i en  annorlunda verklighet. Göra det allra bästa av situationen och leva vidare.

Kommande helg är det Allhelgonahelg då det är tradition att de som gått före oss får ta del av vår omtanke. Att tända ett ljus i höstmörkret är därvid en ringa gärd. För ett antal år sedan var jag vid vårt fritidshus vid Hemsjön. I  allhelgonakvällen hörde jag kyrkklockorna ända ifrån Björna kyrka. Det var väl en himmelens vind som förde ljudet så långt. Då fick jag inspiration till följande dikt.

Tankar vid en klockas klang.

Långt i fjärran hörde jag klockornas ljud,

genom hädangångnas ande, en hälsning från vår Gud.

De vill höja sin röst i allhelgonatid.

för att ge oss ett budskap om stillhet och frid.

Så minns vi de alla som gått före oss, 

bland myller av mänskor, de var blott ett bloss.

Men vår Herre och mästare ger oss ett bud,

alla som lämnat var älskad av Gud.

Så var de blott flarn på tidens hav,

vid en evig sekund blev de bäddad i grav.

Men de lever bland oss med de minnen de gett,

till tröst uti saknaden har Gud så berett.

Så lever vi blott med den styrka Gud ger,

ty han med sin omsorg till den sörjande ser.

Han ger oss förtröstan, tro och hopp,

till dess också vi fullbordat vårt lopp.

Länge sedan jag behndlade björnamåle. Av någon anledning blir det inte lika frakvenr numera. Testar därför två ord som inte är så välkända. Jag kan väl avslöja att det har med uppsynen att göra.

Va äre för skellna?

Ve äre för skellna mella sjaljes å håmes

dä kan man rakt fråge säg.

För då man sjaljes man då håmes.

de bero på hörr man dä säg.

Då man håmes då ä man annelönsch

å int säg lik oppi syrna. Ja, oppi yga.

Man bli liksöm nalta junch.

Dä jett je fäll könna intyga.

Vä sjaljes äre fögan likedant,

man förändrese då å.

Ja dä ä då rakt visst å sant.

Men dä fo fell gå dä å.

vid bordet

I kväll fick vi besök av några släktingar. Vi satt länge vid vårt runda bord och samspråkade. Olika samtalsämnen var det ingen brist på. Tiden gick väldigt fort när vi praktiserade bordets gemenskap jag tycker år så värdefull.

Det inspirerade mig till denna dikt.

Bordets gemenskap.

Förr samlades man omkring bordet

till gemenskap i vänners lag.

En samvaro dominerad av ordet

och inlägg av olika slag.

Man möttes i otvunget samtal,

och bytte ett ord eller två.

om livets bekymmer och kval

och om glädjerikt liv likaså.

Någon berättade en skröna

som han dragit förr mången gång.

En annan om bedrifter så sköna

en tredje om slit dagen lång.

Nu sitter man ofta och glor,

på nå´n gammal TV-repris

Eller matar sin själ med en stor

portion av såpa- och seriespis.

Då har man ej minsta möjlighet

att umgås med nära och kära.

För nu är det med stor svårighet,

Vi kan vår tid dem förära

Region Västernorrland.

Om man liknar regionen med ett företag som har till uppgift att producera vård kan man konstatera att detta företag är på obestånd. Detta eftersom de gång på gång måste låna till driften det vill säga produktionen. Normalt om ett företag är i en sådan situation måste man i första hand upprätta ett så kallat kontrollbokslut och om situationen kvarstår måste man begära sig i konkurs. Men en region kan inte konkursa. Därför är man tvingad att med det snaraste rätta till missförhållandena. Eftersom  man i nuläget inte är benägen att förbättra läget på inkomstsidan genom att höja skatten måste man göra långtgående besparingar.

Normal är det att söka besparingarna på den administrativa sidan för att på så sätt göra organisationen mera tajt och effektiv. Och eftersom regionen är överorganiserad vore det att föredra ur effektivitetssynpunkt. Nu väljer man i stället att lägga de flesta besparingarna på produktionssidan vilket innebär fatal nedrustning av i första hand primärvården. I liggande förslag kommer en hel del vårdcentraler att stängas eller göra om till filialer. Besparingar som i många fall inte innebär någon kostnadsminskning.

Vad jag kan förstå så kommer därför underskotten att även framdeles vara något bestående. Och detta fenomen kommer att kvarstå oavsett vilken politisk konstellation som är vid makten. Därtill finns ytterligare ett problem och det är de eskalerande kostnaderna för stafettpersonal. Både läkare, sjuksköterskor och barnmorskor. Eftersom regionen är ökänd för sin urusla personalpolitik är det inte någon av dessa personalkategorier som söker sig till området.

Tyvärr kommer det att t lång tid att vända skutan.

Livet på Tallbacken.

Söndag och helgsmål. Tillsammans med mina gäster var jag till Björna församlingshem och bevistade gudstjänsten där.

Det var en unik sammankomst så till vid att, trots att den var i Sv-kykans lokal var den till innehållet präglad av rätt omfattande frikyrklighet. Vilket berodde på att det var alla församlingar i området som arrangerade mötet.

Någon från Sv-K var mötesledare tillsammans med Anja Vinek/Albertsson. En sångarskara från områdets församlingar med en repertoar från tidigt 1900-tal stod för den sångliga inslaget. Vår pastor från Långviksmon predikade. Och lokalen var välfylld och dessutom såg menigheten ut att trivas.

Den till synes ödesmättade "konferens" som omnämndes i förra bloggen var inte så dramatisk som det kanske framstod i skrivningen. Vi skall ha vissa resonemang omkring "boken" för att om möjligt forma den till ett läsvärt alster.

MODO vann med vissa svårigheter över Västervik med 5-4. De kunde fastställa resultatet i sista perioden sedan Västervikarna tröttnat en hel del. Med den segern går de upp på andra plats före Timrå men efter Björklöven som syns "ångar på".

Hej och på återseende.

Björna hembygdsgård.

I dag var det höstmarknad i Björna vid hembygdsgården. Det var en lite annorlunda marknad eftersom det inte var några utomstående "knallar" involverade. Endast de erbjudande som föreningen själv stod för. Något som många var intresserae av var försäljningen av tunnbröd. Det var en fullständig karavan bort till bagarstugan där brödet var förvarad i en frysbox. På någon timme var allt brödet slutsålt.

Ett erbjudande som också föll många i smaken var Palterian som dagen till ära hade inrättats. Till tonerna av "Skogsfalkets" ljuva musik inmundigades palt i stora mängder. Detta på grund av den enorma kundtillströmningen. Att "Gubbrörans" medlemmar hade gjort sig förtjänt av en gratisportion var bara en parentes.

Under kvällen hade vi förmånen att hälsa välkommen till en eminent gäst från vårt lands sydligare område. Under några hektiska dagar skall hon vara vårt tillskott till den smått internationella prägel som Tallbacken har denna höst. Det är nämligen en ytterst unik "konferens" som går av stapeln just nu. En konferens som kan innebära långtgående ingrepp i många människors jordiska existens.

Hej. Ha de bra.