Lite om landsbygden.

Vår nuvarande regering har inför kommande mandatperiod myntat följande uttryck. I stället för devisen Hela Sverige skall leva har man myntat devisen  "Hela Sverige skall växa." Något som känns väldigt främmande för BLT-området. Örnsköldsviks kommun fortsätter att minska den kommunala servicen i området så det är snart ingenting kvar. Äldreomsorgen är snart ett minne blott eftersom man tar bort större delen av platserna i så kallat särskilt boende. Detta trots att de är massor av åldringar som står i kö. Man är på väg mot en väntetid på upp till ett år. Att ett tjugotal arbetstillfällen försvinner är även det en katastrof. Hemtjänsten inom området är en koloss på lerfötter nerlusad av byråkratiska manövrar som den är.

Inom skolområdet aviseras också en "avklädning" som innebär en koncentration till Björna skola som är så illa underhållen så den riskerar att snart rasa ihop. Den är, vad jag kan förstå i sämre skick än den del av Björnaborg som de skall riva. Det är närmast skandal att bedriva undervisning i så dåliga lokaler. Dessutom skall Region Västernorrland göra drastiska minskningar av sjukvården i området.

Förhållandet riskerar också att bli förödande för områdets näringsliv. De kommer sannolikt i fortsättningen att ha än svårare att få tillräckligt med arbetskraft eftersom färre kommer att känna det attraktivt att bosätta sig i området. Det är redan i dag ett problem för de större företagen.

I dagens ÖA finns en insändare som tar upp just dessa missförhållanden Läs den!

Hur gammal kan man vara

Ofta när jag sitter vid min gamla trotjänare till vedpanna (Sveriges enda vedpanna som figurerat i TV) blir det läge för mera filosofiska tankar. I morse när jag satt där och väntade på att temperaturen skulle uppnå hygglig nivå kom sådana tankar över mig.

Frågeställningen som jag hade i morse handlade om folks attityder gent emot ålderstigna personer. Jag är ju nu rätt till åren kommen och skulle egentligen passa för någon mer evighetsbetonad tillvaro. Men jag känner mig inte gammal utan bara lite äldre. Men de allra flesta jag möter i olika sammanhang betraktar mig för det mesta som en totalt hjälplös stackare. Kanhända ger jag också det intrycket på grund av min gubbiga gång. Detta förhållande triggar min omgivning till de mest omfattande hjälpinsatser eftersom de fått det intrycket. De tänker: "Den här gubben är snart färdig att tippa ner i gravens djup så vi måste se till att det inte händer här och nu. Och så uppträder de som samariter i "Gubbstruttarnas hjälporganisation". "Den där gamla gubben är nog inte kapabel att ens lägga en smörgås på ett fat", tänker de. Och så mycket mindre själv transportera den till bordet, var han nu skall sitta.

Ibland leder det till att jag har vissa svårigheter att uppträda försonligt mot mina "änglar". Även om det för stunden utgör an smart lösning på en uppgift av logistisk art och därmed fullt försvarbar tär det lite på min självkänsla. Men det kanske kommer den tid då jag är tacksam för varje liten insats av ovanstående karaktär. Vad vet jag?

Dessutom har jag bestämt mig för att inte låta detta förhållande utgöra något problem i min tillvaro. Jag lever ju efter den devisen att: DET ÄR SOM DET ÄR OCH BLIR SOM DET BLIR OCH BLIR DET SOM DET BLIR SÅ ÄR DET SOM DET ÄR. En bra devis även för mina kära bloggdiggare!

Black week.

Nu i den mörkaste november har köpmännen och företagarna anordnat en så kallad Black week, naturligtvis i syfte att få igång köpkusten på presumtiva kunder. Deras högsta önskan är att vid veckans slut (efter Black friday) skall de flesta vara black.

Så här ganska precis en månad före jul vill de givetvis ha igång kommersen i förhoppning om att det skall hålla i sig ända till julaftonen. Sedan när annandagen kommer börjar de på ny kula med realisationer korsan och tvärsan. Då hoppas de på att de kunder som har lite kvar på kontot skall spendera de sista sekinerna. Eller så kan man handla och betala någon gång in på det nya året. Det är således upplagt för mängder av impulsköp.

Jäg bara hoppas att pärninga rack

unner n´den veek söm hette black

för öm man då hannel sä man bli black

int äre nan som säg tack.

Ett gott råd: Om man blir köpsugen så in i bomben. Sov på saken, sov på saken, sov på saken!

Fata morgana

är en luftspegling, men även, i överförd bemärkelse, en drömbild eller ett luftslott.

Luftspegling (hägring) är ett begrepp inom fysiken som innebär att en bild uppstår när ljusstrålar från ett föremål bryts i gränsskiktet mellan varm och kall luft. Det är ett optiskt hägringsfenomen där objekt och områden bortom horisonten blit synliga, men kraftigt distorderade (förvridna) så att de blir utsträckta i höjdled och bildar höga torn och bloc., Särskilt de optiska villor, som bildas vid Messinasundet utanför Cicilien kallas Fata morgana.

Fenomenet är en så kallad övre hägring och uppstår till följd av temperaturinversion, när varm luft befinner sig ovanför kall luft. Ljuset bryts i temperaturskikten och reflekteras tillbaka till jorden. Allt eftersom temperaturen och därmed förutsättningarna, ändras så ändras även hägringens utseende. Det antas att detta är grunden till att fenomenet har fått sitt namn av den trollkunnige och skeppsbrytande fen Morgan i Walesisk och Bretagnsk mytologi. 

I vårt språkbruk används ordet att beskriva en drömbild eller en drömvärld. Något som vi bara kan ana oss till.

Fata morgana

Når dagen lyktat och mot afton lider

jag ser tillbaks på redan flydda tider,

som givits mig och jag förgätit har:

Kanske missat en väsentlighet

glömt någon ful förtretlighet.

Men min drömbild har jag ändå kvar.

Så får jag skönja under och mirakel.

Då uppenbaras livets små spektakel,

som tänder irrbloss här och där.

Det är den drömbild som försvarar livet.

Att inte jaga hett och överdrivet,

mot existensens himmelssfär.

Då får man sakligt konstatera:

När tiden inte existerar mera,

får man törna livets verklighet.

Så går en dag ur evighetens värld,

blott ett irrbloss i en evig himmelsfärd

som en del av livets hemlighet.

Det är blott en drömbild vorden

ett luftslott som vi byggt på jorden

för vår egen skull.

Som blir en klar och tydlig gräns

för vår extensiva trolska existens

som en gång blir mull. 

Björnaborg.

På grund av tekniskt fel i datorn blev inte gårdagens blogg komplett. Av någon anledning slutade tangentbordet fungera varför jag var tvingad att starta om datorn. Detta innebar att det inte var möjligt att fortsätta på inneliggande blogg.

Fin kontakt med de boende.

Vid våra besök med vårt team från missionsförsamlingen brukar vi uppmuntra de boende på olika sätt att berätta. Vid det senaste tillfället började vi samtala om de olika årstiderna. Ja, om vilken årstid de trivdes bäst med. De allra flest tyckte att sommaren var bäst. Vilket jag tycker är ganska naturligt. Sommaren är väl den  årstid som år lättsam  att leva under. Det på grund av den livsvänliga temperaturen och ljuset.

Under hösten kunde det även vara perioder av sköna dagar, men också bjuda på riktigt deprimerande vädertyper. Vårvintern kunde det också vara riktigt sköna dagar med sol över vita vidder som inger förhoppning om ljus och värme.

Personligen gillar jag inte det väder som dominerar vårt område just nu. Det här gråmulna regniga vädret tycker jag inte uppmuntrar till några glädjesprång. Men det har visar sig att vi numera har typ sådana här perioder före julen. Men jag får väl se framåt och tänka på att det snart är jul

..

Björnaborg snart ett minne blott.

Trots att inget beslut är taget om nedläggning av gamla delen vid Björnaborg är verkställigheten, det vill säga tömningen, i full gång. Genom att införa intagningsstopp och dessutom rekommendera de boende att söka sig till andra boenden är den totala nedläggningen ett faktum. Dessutom rekommenderas personalen att söka andra arbeten inom , eller utom, kommunen. Åtgärderna motiveras med att både boendemiljö och arbetsmiljö är oacceptabel.Detta enligt kommunens tjänstemän. Däremot har de som varit i kontakt med både IVO och arbetsmiljöverket fått upplysning om att de inte har något att erinra i frågan.

Dessutom vittnar både de boende på avdelningarna och personalen att de trivs alldeles utmärkt med förhållandena. Jag har rätt ofta besökt Björnaborg i olika sammanhang och inte lagt märke till någon som inte har varit tillfreds med sitt boende. När vi ett team från missionsförsamlingen hållit andakt med de boende har vi fått väldigt god kontakt med dem. 

Typiskt höstväder.

Efter att ha varit rätt hyfsad höst med några minusgrader och uppehåll har det nu slagit om till relativt milt väder och regn och dis. Men de senaste höstarna har dominerats av tämligen slaskiga och regniga dagar under den tid vi kallar förjulsvinter. Om orsaken kan man bara spekulera. Om det möjligen beror på den så kallade globala uppvärmningen.

Novembergrått.

Slaskigt väder, novembergrått

mörkrets budskap över vår by

En tungsam tid  i övermått,

bereder oss våldsamt huvudbry.

Men vi ser fram emot julens tid

som vi kan fira med våra kära

Då vi får mötas i helgdagsfrid.

vad kan man mer begära

Men allt eftersom våra dagar går

under denna gruvliga gråvädershöst.

Så småningom kommer det åter en vår,

som hägrar och blir till vår tröst.

MODO torskade mot Vita Hästen och bröt därmed sin segersvit.

Hur olika det kan vara,

Jag mötte för en tid sedan vid olika tillfällen två person som jag kom i samspråk med. Vi språkade om ditten och datten, om väder och vind. Ofta  när jag råkar på vänner och bekanta brukar jag nämna om att jag håller på att färdigställa en bok. Jag finner det nämligen intressant att testa hur de reagerar på ett sådant påstående.

När jag nämnde om boken vid mötet med den första personen verkade den närmast besvärad. "Jaha och va ska den handla om?" "Om LIVET, i stort och i smått, sa jag". "Kan de vara nåt att skriva om? Memoarer har vi väl nog av". "Min bok är ingen memoarbok, det är en bok om livet i stort och i smått. Livserfarenheter och råd, mest med allvar men också med humor" sa jag.

Vid mötet med den andra personen fick jag en helt annan reaktion. "Det ska bli spännande att få läsa den boken, den har vi väntat länge på". "Om jag känner dig rätt blir den säkert läsvärd".

Nu är det så att det är inte säkert att det blir någon bok. Jag har manuset klart så när som på en del korrekturläsning. Men jag har nämligen vissa svårigheter att få det omarbetat till en tryckfärdig fil. Något som är nödvändigt för dess framställning. Men jag kämpar på. Med släkt och vänners bistånd.

Ha det gott med era liv i stort och i smått!