En fråga om relationer.

Tillsammans med Sven Örman som är här f ör att plocka lite blåbär, besökte jag Lars Gunnar i Kallmyra.Vi hade ett långt och givande samtal om många olika saker.

Bland annat kom vi att samtala om hur viktigt det är med att vi skall kunna förlåta varandra vid eventuella misshälligheter. Men det är även av stor vikt att förlåtelsen följs upp med någon form av försoning. Saknas en uppriktig försoning finns det stor risk att förlåtelsen endast blir tomt prat.

Att leva i frid och försoning med andra ger en inre styrka som gör livet lättare att leva. Det innebär inte att vi skall fly från allt som kan leds till konflikter utan i stället söka lösa dessa i bästa samförstånd. Ett liv är som en fasettslipad diamant, den har många olika sidor. Alla lika framträdande. Varje sida speglar en del av livet Alltid är det någon fasett som är vänd mot solen och kan ge en glimt av denna.

En dikt får förstärka intrycket. Den heter:

En sång till livet.

Stränga din lyra, stäm den väl.

Sjung en sång till livet.

Dikta en visa för sargad själ,

till båtnad för allt som är givet.

Spänn din båge för det du ser,

sök din mening i tiden.

Bringa förtröstan till det som ger,

styrka och kraft för striden.

Verka helhjärtat för det som är gott,

stå upp för det som ger mening.

Att vara tillreds för det som är gott

bringar livet till slutlig förening.

Därför blir det så angeläget

att se både stort och smått.

Alltid arbeta idogt och träget,

för det som i livet är gott.