Dagen är till ända.

Helgdagskväll.

Åter en vecka har gått och åter blir det helg. Även om mN krasst kan betrakta det som en sjundedel av en vecka så är det ändå en viss atmosfär över dagen. Och i kvällens tysta timma lägrar sig en särskild känsla av rofylld tillfredsställelse. Denna stämning vill jag försöka ge er i en av mina dikter.

Aftonsång

Det lider mot kväll, dagen är till ända.

Verket är slut, bringad till final.

En aning av ett stoftkorn skall i mitt sinne lända.

blott ett grand i universums stora sal.

Om än smått och ringa skall det ändå ge.

en aning utav evigheten.

När det mot natten lider vill jag mig bege,

till rofylld nejd och känna trivsamheten.

I tidens längd och mina dagars rad,

var morgons absoluta ro.

Låt då livets timmar bilda en parad,

så tidens rosor där kan gro.

Den stilla frid jag då så starkt förnimmer,

som en del av saligheten.

Den ger tillvaron rosenskimmer,

skänker frid uti förnöjsamheten.