Storsjöbygden blomstrar.

Intentionerna för tillkomsten av Stambanan genom övre Norrland var inte bara att skapa bättre kommunikation med norra Sverige. Det var även en tanke om att bygget skulle skapa arbetstillfällen för lokalbefolkningen och därmed påskynda utvecklingen i nya områden. Detta uppfylldes till fullo vad gäller trakten omkring Björna/Långviksmom/Trehörningsjö.

I den sträcka av järnvägen från Torsbacken/Björna ända upp förbi Trehörninhjö där fem banvakter var anställda föddes i nittonhundratalets början inte mindre än femtio barn. När de kom till vuxen ålder kom de allra flesta få olika arbeten för Statens järnvägar. Många som banarbetare men också i serviceyrken kopplade till järnvägen. Det bidrog till att hela samhällsstrukturen förändrades.  Industri och köpenskap blomstrade i Järnvägens skugga. Trehörningsjö var till exempel under lång tid, genom Trehörningsjö Handelsförening, centrum för en dominerande del av all köpenskap i hela södra Västerbotten ända så långt som upp till Lycksele.

Sanden blev till guld.

Om inte järnvägen dragits förbi det lila torparsamhället Lånngviksmon hade de enorma tillgångar som låg i de närliggande grusåsarna förblivit slumrande resurser. När dessa tillgångar vid järnvägens tillkomst öppnades, öppnades också en möjlighet för framtida industriell verksamhet. Det har resulterat i att Långviksmon i dag är en av de mest  betydande industriorterna i norra delen av Örnsköldsviks kommun. Tillsammans med övriga företag på orten utgör de en förutsättning till att hela området runt Storjön har en ´positiv och framåtsträvande utveckling. Vilket många kommunpolitiker idag inte förstår.