Utvecklingen i Långviksmon. Del 1.

Från en obetydlig torparby till modernt industrisamhälle.

I något av mina mer än tre tusen inlägg i bloggen har jag sannolikt berört det  ovan rubricerade spörsmålet. Men det tål säkert att upprepas. Den nyanlagda järnvägssträckan genom övre Norrland kom att genom sin dragning förbi Långviksmon ha en avgörande betydelse för ortens utveckling.Jag skall i detta inlägg behandla några omständigheter.

Under själva byggprocessen var tusentals arbetare engagerade på olika avsnitt av banan. Det innebar att "rallare" från stora delar av Sverige var tillstädes. Bland dessa var det inte bara sådana som söp och slogs utan även de som var präglade av den tidens frikyrkliga väckelse. Bland dessa fanns en man vid namn August Agaton Kjell. Från sin härkomst i Finnerödjatrakten hade han gripits av väckelsebudskapet och var brinnande av att föra det vidare.

Enär han stannade i trakten som banvakt i Torsbacken började han samla folk  till möten vilket hade till följd att många anammade den  nya läran. Det resulterade att två nya församlingar bildades: En i Leding och en i Mattarbodum/Långviksmon. Det var främst den senare som blev bestående och var redskap för ortens omdaning. Församlingen kom redan tidigt bli en naturlig del i bygden av främst två orsaker. Dels kom större delen, genom stora väckelser, att vara anslutna till gemenskapen. Dels anställdes från tidigt nittonhundratal en pastor vid namn Bror Backman. Han var en peson som inte bara var en bra förkunnare av ordet. Han hade även mycket goda egenskaper som samhällsbyggare. Han tog initiativ till många av de funktioner som borde finnas i samhället, till exempel post och telefon. Han inspirerade även till det väl utvecklade entreprenörskap som allt sedan dess har blivit ett signum för bygden. Något unikt i sammanhanget är att många beslut som stärkte samhället togs allra först i församlingen vilket i bygden sågs som något naturligt.

Forts.