Vinterkylan håller i sig.

Det högtrycksbetonade och kyliga vädret verkar bli rätt långvarigt. Kanhända blir det kvar hela månaden. På sätt och vis är det bra att det ligger så pass mycket snö i markerna vilket kan förhindra att tjälen tränger allt för djupt ner. Som jag nog skrivit många gånger förut är kylan inte lika bitande här uppe på höjden. Så vid vindstilla och soligt väder (som det var idag) kan solen faktiskt dämpa den värsta kylan mitt över dagen.

I sådana tider av karantän blir dagarna rätt händelsefattiga. Jag har röjt en väg till vedförrådet jag har där ute varför jag kan sysselsätta mig med med lite vedhantering emellanåt. Men ibland känns det lite gruvsamt att ta på sig och gå ut i den stränga kylan. Men har man väl kommit sig ut går det rätt bra. Det blir inte så långa stunder jag är ute. Inomhus har jag det varmt och skönt.

Jag var ner till affären häromdagen och inhandlade lite förnödenheter. Då konstaterade jag att det var verkligen dött på samhället. Eftersom Strängbetong fortfarande håller fabriken stängd syntes det få matgäster i restaurangen. De allra flesta håller sig också inomhus i kylan. Min tanke var, när jag åkte hem med varukassen, att när skall det här sluta så att vi kan gå till baka till en ordnad tillvaro. Den frågan kan ingen besvara i dagsläget. Det verkar också ha gått i stå med vaccinationsprogrammet. Här har vi behandlat lite drygt 300.000 till dags dato när andra länder har hunnit med flera miljoner. Det verkar inte heller att det är någon som kan svara på när det kommer igång. Närmast en flopp.

Åter till kylan! Jag letade fram en lite dikt som heter just:

Kyla.

När frostig vinter griper in i varje vrå

och kylan räcker oss sin kalla hand.

Då solens värme inte kan förmå,

att bringa värme över hav och land.

Då är det åter vinter över Norden.

Den mörka tiden naturen vila ger.

En väntan ren till båtnad vorden,

innan knoppningstid i vår vi ser.

Det är en årstid som också har behag,

fast frost och kyla är så intensiv.

Men ger en aning om en vacker dag

då solens värme åter väcker allt till liv.

Uti vårt sinne finns en vårlig aning,

då solens sprängkraft kommer åter.

Den ger en listigt komponerad maning:

"Det som varit ingen människa begråter".