Stambanan genom övre Norrland/Banvakter

Övriga banvakter i vårt område.

I Torsbacken anställdes en banarbetare (rallare) som varit med vid anläggningen av järnvägen genom våra trakter. Det var en man bördig från Finnerödjatrakten vid namn August Agaton Kjell som tycktes ha fått nog av rallarlivet. Han medverkade också till att den frikyrkliga rörelsen fick starkt fäste i bygden. Mer om det i ett senare inlägg. I Björna anställdes en Banmästare som fungerade som organisatör och samordnare för banvakterna. Han hette Johan Fredrik Andersson. Han hade tidigare varit banvakt  bland annat i Jämtland. Han var gift med en kvinna från Torsbacken.

Nästa banvaktstuga efter linjen var Pålsjön. Där anställdes en man bördig från Fors vid namn Per (Pelle) Johansson. Min farfar Johan Lundberg i Mattarbodum och Pelle Johansson var lite släkt. Pelle var gift med Anna f. Forsberg. Även hon från Fors.

Nästa avsnitt av järnvägen sköttes av en man vid namn Johan Andersson stationerad i Sjöbotten. Han var halvbror med Pelle Johansson i Pålsjön. Det hände sig så att Pelles far som hette Johan avled i tidig ålder och änkan gifte om sig med en bror till honom som hette Anders. I det äktenskapet föddes Johan. Därav de två halvbröderna Per (Pelle) Johansson och Johan Andersson.

I nästa banvaktsstuga som var belägen någon kilometer norr om Långviksmon ( vid nuvarande Asplund) var Erik Persson anställd. Han gick i dagligt tal under namnet Erik Pers´n. Han var son till Per Johansson (Per Jans´n) i Långviken. Eftersom Erik Persons far och Johan Lundbergs mor var syskon var dessa två således kusiner. Han var gift med Karin, gick i dagligt tal under namnet "Erik Pers Karin". Hon var dotter till Aders Krisoffersson (Anders Kerstops) vars fru var syskon med Per Johansson Erik Perssons far. De var således också kusiner.

I nästa stuga efter järnvägen som hade namnet Långvattnet var Helmer Åström banvakt. Han var bördig från Långvattnet. Han var också gift med en Karin född Ekström i Långviksmon. Sedan var det Ökvattnet där Severin Eriksson var anställd, Jag har inte hans andata, lika väl som banvakten i Trehörningsjö

Stambanan mot övre Norrland.

Banvakterna

Som det beskrevs i ett av direktiven för järnvägsbygget att var at dess tillkomst skulle medverka tilla att uutveckla Norrlands inland och skapa nya arbetstillfällen för folket kring järnvägen. Det blev verklighet genom allt underhåll som en nybyggda järnvägen fordrade. Man skall komma ihåg att rälsen lades ut på en tämligen primitivt utschaktad banvall. Den var till exempel i början inte säkrad för uppfrysningar på grund av tjälen under vintern.

Ungefär var tredje kilometer byggde man därför banvaktsstugor och städslade banvakter med ansvar för var sin sträcka av linjen. Varje banvakt hade ett arbetslag till sitt förfogande för att hålla sin del i säkert skick. Till exempel fanns i våra trakter banvakter I Torsbacken, Björna, Pålsjön, Mattarbodum, Sjöbotten, Långviken Långvattnet, Ökvattnet och Trehörningsjö.

Min farfar Johan Lundberg var inte så gammal när han anställdes som banvakt i Mattarbodum. Han värdesatte sitt arbete nästan som ett kall. Att hålla sin bandel i gott skick blev för honom en ärofull uppgift. Banvakten var också lagbas för ett antal banarbetare. Så att en sådan skulle även äga en viss förmåga att leda andra, med den status det innebar. Stoltheten över sitt hedervärda uppdrag resulterade i att han alltid gick klädd i Statens järnvägars uniform. Vardag som helg. På hans gravsten var inristat det sirliga emblem som SJ då hade. Stenen var i svart granit med inristningen. BANVAKTEN JOHAN LUNDBERGS FAMILJEGRAV. Jag ångrar än idag att jag inte inte tog reda på stenen när tiden för graven gick ut.

I ett kommande inlägg skall jag redogöra för några andra personer som fordom var banvakter i vårt område.

Här ett utsnitt av den bild som togs i samband med att det första missionshuset i Långviksmon invigdes. Till höger på bilden står min farfar Johan Lundberg skrudad i Statens järnvägars helgdagsuniform inklusive vit nystruken skjorta och slips. På bilden finns också en del av hans familjemedlemmar, bland annat stora syster Ester längst till vänster.

Aktuell rapport

Snöstormen.

Just utspelar sig finalen på "Smömockan nr. 2" Det är riktigt busväder utomhus, Men efter den här natten skall det väl vända och snöfallet avta. Hittills har det gått rätt bra att hålla undan snön, men det börjar tangera gränserna. Det skall bli spännande att se hur det ser ut i morgon. Då är det väl att kämpa mot snödrivorna. Jag var nere hos Torben och såg när MODO vann över Björklöven och det var bara med nöd och näppe jag tog mig hem med bilen. Men nu står den i alla fall i garaget. Har jag anat hur det skulle bli hade jag nog stannat hemma.

Coronaläget.

Jag har ännu inte hört något mer om vaccinationen. Men enligt Regionens planering skall det väl bli i början av februari.

Stambanan gnom övre Norrland.

Delen Tallberg - Vännäs.

Unser sommaren 1890 anlades sträckan Sskorped - Tallberg. Samtidigt byggdes den första bron över Öreälven. Under sommaren 1891 var bygget planerat att färdigställas fram till Vännäs beläget vid Umeälvens och Vindelälvens sammanflöden. I planerna ingick även att kung Oscar II skull inviga avsnittet upp till Vännäs på sensommaren det året. Det inkluderade också byggande av en bro för överfarten av Umeälven ett antal hundra meter innan Vännäs station.

Man beräknade då att om man skulle vänta ut vårfloden och sedan anlägga bron skulle man inte hinna få den färdig innan den kungliga invigningen. Man gjorde ett avtal med Kockums i Malmö som skulle tillverka brodelarna att leverera dem under vintern upp till Tallberg. Efterhand som tågsätten kom med brodelarna fraktades de medels hästtransport fram till älven vid Vännäs så att man kunde genomföra brobygget innan vårfloden. Insatsen betydde att när tåget med de kungliga vagnarna anlände var järnvägen klar och kunde tas i bruk. Min farfar banvakten berättade om hur högtidligt det var när kungatåget passerade Mattarbodum.

Ny era för USA.

Det må tillåtas mig att med några rader kommentera den stora förändring i amerikansk politik som installationen av Joe Biden innebär.

Det kan utan överdrift talas om att den nu avslutade presidentperioden under Donald Trumps ledning minst sagt varit omtumlande. Hans sätt att sköta presidentämbete har inte liknat någons annan. Den nyvalde som idag svor ämbetseden är en helt annan personlighet. Med sin femtio år som aktiv politiker, bland annat som vicepresident under Obama, har han en gigantisk erfarenhetsbank att ösa ur. Även om han ställs inför den oerhört svåra uppgiften att ena det politiskt splittrade landet tror jag att han tar sig an uppgiften med ärligt uppsåt.

Amerika står inför stora politiska utmaningar. De är så många att de båda händernas fingrar inte räcker till utan man får också räkna in en eller annan tå. Den i USA så svåra pandemin som skördat miljontals offer i döda och mångdubbelt andra smittade är en av dessa utmaningar som kräver skyndsamt och resolut agerade. Inte förrän man tyglat och tuktat den kan man med framtidstro bygga ett nytt land. Men man kan kanske se det som ett ljus i väster då man kan ana  att Amerika under Joe Biden kommer att bedriva en mer samarbetsvillig politik. Detta vilket skulle avsevärt gynna Europa och EU.

Kommer ÖverTrump att fortsätta sina övertramp?

Frågan man ställer sig nu är vad som kommer att hända med Donald. Han kommer med största säkerhet inte att försvinna från arenan. Och om han inte blir dömd enligt åtalet i riksrätten kommer han med all säkerhet sträva efter att ställa upp för en ny  period i Vita huset. Troligen med ett nytt eget parti. Men jag bedömer det som mycket svårt att han med sin plumpna stil skulle kunna vinna valet om fyra år. Men man vet aldrig. Tusen och åter tusentals kristna i USA betraktar honom som en frälsare. Ja, som sin Gud.

Det händer just nu.

Covid 19.

Det verkar som det oförutsägbara viruset nu fått fäste även i våra trakter. Jag hörde idag att det är någon eller några som sngripits av influensan bland arbetarna på Strängbetong. Något enstaka fall har konstaterats även ute i bygden. Det innebär att vara ännu försiktigare vid kontakter mad andra.

Modo.

Trots det ansträngda läget var jag i kväll och kollade på en ishockeymatch mellan Västerås och MODO. Det blev en sorglig tillställning så till vida att en MODO-spelare skadade sig mycket allvarligt. Matchen måste brytas under den nära timmen innan han kunde placeras i en ambulans. Sorgligt. Jag for hem innan matchen var slut men enligt senaste rapport fölorade MODO matchen.

Kortfattad rapport i sena kvällen.

På grund av olika orsaker, bland annat en ishockeymatch kommer bloggen rätt sent. Låt mig i alla fall kortfattat beskriva läget.

Vädret.

Jag googlade idag på ordet Fimbulvinter och erhöll en väldigt bra beskrivning på vad det innebär. Det är ett fenomen som beskrivs i yngre Eddan. Det är en mycket sträng vinter som varade i tre år utan några somrar emellan, den är således en uppdiktad händelse som emanerar ifrån Snorres diktning. Men det är de som har forskat vidare och kommit till slutsatsen att den har förankring till en tidigare uppkommen köldperiod.

Jag tittade på termometern alldeles nyss och då visade den 21 minusgrader. Tidigare i kväll nere hos Torben var det 24 minus. Då är det sannolikt närmare 30 nere vid sjön. Kallån nere emot Långvattnet gör säkert skäl för sitt namn just nu där det kanske är närmare 35. Men det skall emot torsdagsdygnet bli avsevärt mildare men då finns risk för snöfall.

Covid 19.

Den nyinrättade pandemilagen har börjat gälla. Nere på vår affär i Jollen har de möjlighet att ta in 16 personer samtidigt. De har ordnat det så att man tar en nummerlapp när man går in som lämnas tillbaka vid utgång. Men jag brukar besöka affären vid de tider jag förmodar att det inte är någon större rusning, så det funkar bra.

Jag har ännu inte hört något om någon pågående vaccinering så jag fortsätter mitt liv i karantän då jag umgås endast med mina "familjemedlemmar".

Ishockey.

Det fortsätter att gå lite hipp som happ för MODO. I kväll mötte de Väsby på bortaplan och låg under med 3-0 efter första perioden och 5-2 i början av tredje. Med två minuter kvar ledde MODO med 5-6 men klantade sig till en utvisning varför Väsby hade kvitterat i full tid. Dessbättre lyckades MODO göra mål i förlängningen varför de vann med 6-7 och tog hem två värdefulla poäng.

För att stoppa smittspridningen.

På ålderdomshemmet i Björna var det en äldre man som ofta inte kunde hålla tätt. Nån gång då och då "sket han på sig". Personalen som vårdade honom förmanade honom att han skulle säga till i tid. "Men jag har ju redan skite på mig. Skulle det inte hade hänt om jag sagt till i tid".

Jag följde ett TV-inslag i kväll som behandlade den pågående pandemin där Anders Tegnell i en rättegångsliknande process, ställdes till svars för alla de förmodade misstag som förekommit sedan den bröt ut i början av föregående år. Jag är efteråt full av beundran över hur han hela tiden kunde behålla sitt lugn. Och dessutom lugnt och sakligt svarade på den formliga häxjakt av frågor och påståenden som kvällens programledare bombarderade honom med.

Jag anser att det är i stort sett samma förhållande som med åldringen om sket på sig. Ce sera sera. Det som sker det sker. Världens alla länder har drabbats av en farsot som inte varit lätt att leva med. Det har varit svårt, ja, hart när omöjligt att i förväg utröna hur den skulle utvecklas. Och alltid kunnat fatta rätt beslut i rätt tid om hur den skulle hanteras. Att i det skedet närapå dumförklara alla de som helhjärtat ställt upp för att bringa reda i oredan tycker jag är skamligt.

Dessutom är farsoten inte över. Den uppträder ständigt i olika skepnader som hela tiden genererar nya svårigheter. Jag såg i Rapport i kväll ett inslag från östra Tyskland där pandemidöden just nu skördar så många offer att krematorierna  inte hinner med trots att de arbetar dygnet runt i veckans alla dar. Över allt i världen ökar pandemins offer ohämmat. Det talas om 46.000 döda i Tyskland trots hårda regler. Varje dödsfall är naturligtvis en tragedi. Men vad är att göra?

Så låt oss hålla ut och hålla samman