Sträckan Skorped - Tallberg.

Under sommaren 1890 fortsatte bygget av Stambanan till övre Norrland med etappen upp till Öreälven vid Tallberg. Där var det överfarten av Öreälvens djupa dalgång som fordrade en bro med speciell konstruktion.

Men innan dess hade man något speciellt att överväga. Det presenterades två alternativa sträckningar från Mellansel. Ett förslag som fick namnet Gideålinjen där järnvägslinjen skulle läggas närmare kusten över Landsjö upptill Gideå och vidare norröver. Det andra förslaget benämnt Björnalinjen, där man  föreslog en sträckning över Gottne Torsbacken och Björna och vidare norrut. Efter långtgående diskussioner fastnade man för Björnalinjen. Dels ansåg försvaret att Gideålinjen kom för nära kusten och därmed invasionskänsligare. Gidålinjen var även mer kostnadskrävande.

I enlighet med intentionerna järnvägens tillkomst skapade anläggningen massor av arbetstillfällen. All ledig lokal arbetskraft anställdes plus många rallare från andra orter i Sverige. Under sommaren 1890 arbetade mer än tre tusen man utefter olika delar av linjen. Det fanns på den tiden inga grävmaskiner utan allt anläggningsarbete skulle utföras för hand med spett och spade. Och en kärra med järnhjul. Det var en gigantisk prestation med tanke på den kuperade terrängen.

Fortsättning följer.