En vintervecka är snart slut.

I kväll nöjer jag mig med lite funderingar kring tidens gång. Vi är en bra bit inne i januari och det märks redan att dagarna börjar bli längre även om vintern kommer att behålla sitt grepp ännu en rätt lång tid framöver. Men jag tycker att tiden ändå rinner iväg med en väldig hast. I dag är det fredag och ännu en vecka är snart till ända.

Det har varit en vecka med vekligt dramatiska världshändelser. I Amerika har den besegrade och avgående presidenten Donald Trump och hans anhängare ställt till med en oreda av stora mått. Med en dåres envishet vidhåller han kategoriskt att han vunnit valet trots att en ny president, Joe Biden, vid ett helt legitimt val har utsetts till ny ledare för landet. Jag tycker Trumps agerande är på gränsen till det absurda vilket tyder på att han förlorat inte bara valet utan även sin heder. Nog om detta.

En liten dikt lägger jag till mitt inlägg i kväll.

En vinterdag.

En bister januaridag med kyla snö och is

och många minusgrader.

Med exakthet jag då kan lägga fram bevis

med dessa enkla rader.

Att det nu ganska myggfritt är, ej heller knott är till besvär

och ingen höres ina

Så i denna dag det blir en finfin atmosfär

med måna stunder fina

Mitt i detta livet brus jag då utan krus

att kinden kylan känner.

Så därför blir jag inomhus och kanske tänder jag ett ljus

för alla mina vänner.

Så har jag då en stilla ro, ett tryggat liv i eget bo

som ljuvlig känsla ger.

Därför kan jag anförtro mig till en stark och bergfast tro

på allt som här mig sker