En funktionell byggnad.

Född i en ladugård..

Min äldsta bror Gösta talade ibland om att han var född i en lagård. Och påståendet ägde i viss mån sin grund i så måtto att då vi 1939 flyttade in i ett nybyggt hus gjordes den första byggnaden om till ladugård. Även jag och vår yngre bror Gunnar föddes i huset.

Det första huset.

Då pappa Esra 1923 flyttade upp från Örnsköldsvik och började tillverka byggsten i betong återsåg han även mamma Signe. De kände varandra väl sedan barndomen så ganska snart var de förlovade.

För en väl fungerande familjebildning var det absolut nödvändigt att ha någonstans att bo, Av den anledningen byggdes ett hus på en del av ett torp förvärvat från den mark son ägts av Nils-Erik Johansson. Han var Esras morfar och Signes morbror.

Detta hus, som således blev vårt barndomshem var byggt för att ha flera funktioner. I ena änden fanns en bostad om ett rum och kök. I andra änden av huset fanns ett stort rum som tjänade flera syften. Till att börja med användes den som fabrikslokal där pappa Esra tillverkade brunnsringar och andra betongprodukter. Vindsvåningen tjänade som höskulle, där man packade ända upp till taknocken. Torpet födde två kor och några kalvar och kvigor.. Det hade sin hemvist i en utbyggnad på ena långsidan av samma hus.

1927 bildades firman Bröderna Lundberg cementvarufabrik. Samma år köpte de en tomt på andra sidan vägen alldeles i närheten av järnvägsspåret och då byggde den första cementvarufabriken. Då gjordes den forna fabrikslokalen om till bostad. I det rummet placerades även den första telefonväxeln. Vi bodde där frrsm till 1939 då det nya huset stod klart.

Na Docka.

Mära stog å höcker

däri stall´n sin

Hon va varn fö söcker

nästan hele tin.

För husbonn han varn kär

av rekordelit slag.

Dä tyckte allom här,

de tyckte åsso jag.

Sä ,hon feck söm hob velle,

sä nöjder ble hon strax.

Na höböss för att stelle,

jussum, då de va dax..

Nu stå na int å höcker mer. 

för hon ä nöjd å gla.

De tycker jussöm fler å fler,

de tycker åsso ja

Då hon va spänt för fora.

va hon rektet bra å dra.

Ja tänkte: Va stora

krafter söm hon ha.

Sä husbonn han va fejen.,

te syrna , å va gla.

Han tyckte de va grejern,

å dä tyckte åsso ja

Tillsammans med mina anförvanter.

En släktgård.

Sivs mor, Ester tillbringade en stor del av sin uppväxt på den gamla släktgården i Björnlandsbäck beläget några mil söder om Vännäs i Västerbotten. Idag ägs den av Sivs syster Alice och hennes man Sören. Vi har döpt den till Ponderosa efter en annan känd släktgård. Där brukar vi också ha en släktträff varje midsommar.

I dag gjorde jag en tur upp mot Västerbotten och besökte mina anförvanter. Närvarande var även deras barn och barnbarn. Jag tycker att vi hade en trevlig och berikande dag tillsammans. Dagen gynnades också av bra väder med lämplig värme och solsken.

Vid hemfärden hade jag ifrån Saluböle lite kämpigt med den nedåtgående solen som trots nedfällt solskydd bländade mig så att jag tidvis hade svårt at se vägen. Men ja körde sakta och försiktigt och eftersom det även var lite trafik gick det alldeles utmärkt.

Åter en vecka  med ständigt nya utmaningar. Nu är det redan Augusti och det börjar märkas så smått att dagarna blir kortare och det är mörkare kvällar. Då får vi minnas tillbaka på en solig och varm sommar som gjort vart liv så mycket ljuvligare. Därmed är vi rustade inför de dagar som ligger framför