På glises å kôkse.

Va äre för skellna mella glises å kôkse

De kan je fäll fögan begrip.

Öm man bå glises å kôkse kan man fäll hitte,

dä söm man tappe. Söm kan vålla beknip.

Damm söm glises kann ju vara nyfiken,

på bå ditt´n å datt´n.

Somt kan ju göra en männisch besviken.

Söm glises snett önner hatt´n

Då man kôkse kan man si ett å anne,

söm man annars int skull ha observere.

"Då å fäll marnômt": sa´n Pelle å´n Janne.

Öm man nan gang bli flere å flere.

Då vä å glises å kôkse fo man väl hallopp,

å vara söm falke ä mest.

Då kan man kjeses å môkse,

säg dell en sjudundrande festr..

I Sverige och världen.

Politisk turbulens.

Jag har för vana att i möjligaste mån undvika att kommentera det politiska läget. När jag berör ämnet blir det mera av översiktlig karaktär.

Jag har nämligen lagt märke till att det den senaste tiden har det pågått ett mer eller mindre intensivt arbete bland de flesta partier att inta en vinnande position inför det kommande valet. Som exempel kan tas att Miljöpartiet har valt nytt språkrör efter Isabella Lövin som avgått.

Jag kan bara säga att för ett flertal partier kan det innebära en del svåra beslut. Beslut så svåra att det riskerar att orsaka turbulens bland partimedlemmarna. Utan att gå in alltför  detaljrikt på frågeställningen måste jag ändå poängtera att det för de allra flesta partier, från vänster till höger, är absolut nödvändigt att i god tid innan valet 2022 staka ut sin politiska färdriktning.

Nöden i världen

Den globala pandemin till trots måste jag ändå konstatera att den humanitära situationen i många flyktingläger är en humanitär katastrof av stora mått. Aktuellt hade i kväll ett reportage fån ett flyktingläger utanför Syrien. De allra flesta har bott i lägret mer än tio år under oerhört miserabla förhållanden. Detta  utan att hysa förhoppningar om en förändring. Experten som medverkade i programmet menade att den långa tid som flyktingarna bott i lägret gör det omöjligt att upplösa lägret. De har nämligen ingenting att återvända till. Misären blir således någonting permanent

Vinterkylan håller i sig.

Det högtrycksbetonade och kyliga vädret verkar bli rätt långvarigt. Kanhända blir det kvar hela månaden. På sätt och vis är det bra att det ligger så pass mycket snö i markerna vilket kan förhindra att tjälen tränger allt för djupt ner. Som jag nog skrivit många gånger förut är kylan inte lika bitande här uppe på höjden. Så vid vindstilla och soligt väder (som det var idag) kan solen faktiskt dämpa den värsta kylan mitt över dagen.

I sådana tider av karantän blir dagarna rätt händelsefattiga. Jag har röjt en väg till vedförrådet jag har där ute varför jag kan sysselsätta mig med med lite vedhantering emellanåt. Men ibland känns det lite gruvsamt att ta på sig och gå ut i den stränga kylan. Men har man väl kommit sig ut går det rätt bra. Det blir inte så långa stunder jag är ute. Inomhus har jag det varmt och skönt.

Jag var ner till affären häromdagen och inhandlade lite förnödenheter. Då konstaterade jag att det var verkligen dött på samhället. Eftersom Strängbetong fortfarande håller fabriken stängd syntes det få matgäster i restaurangen. De allra flesta håller sig också inomhus i kylan. Min tanke var, när jag åkte hem med varukassen, att när skall det här sluta så att vi kan gå till baka till en ordnad tillvaro. Den frågan kan ingen besvara i dagsläget. Det verkar också ha gått i stå med vaccinationsprogrammet. Här har vi behandlat lite drygt 300.000 till dags dato när andra länder har hunnit med flera miljoner. Det verkar inte heller att det är någon som kan svara på när det kommer igång. Närmast en flopp.

Åter till kylan! Jag letade fram en lite dikt som heter just:

Kyla.

När frostig vinter griper in i varje vrå

och kylan räcker oss sin kalla hand.

Då solens värme inte kan förmå,

att bringa värme över hav och land.

Då är det åter vinter över Norden.

Den mörka tiden naturen vila ger.

En väntan ren till båtnad vorden,

innan knoppningstid i vår vi ser.

Det är en årstid som också har behag,

fast frost och kyla är så intensiv.

Men ger en aning om en vacker dag

då solens värme åter väcker allt till liv.

Uti vårt sinne finns en vårlig aning,

då solens sprängkraft kommer åter.

Den ger en listigt komponerad maning:

"Det som varit ingen människa begråter".

Breve frårn n´Fingal.

Kära Adolfina

Jäg jett skrive dell däg fast jäg ä ingen brevskrivar. Å dä ä bara för å tala öm hörr mytje jäg tyck ôm däg. Jäg måst tala ôm att du ä den goeste jänta häppå n´hänn jorla. Dä va en gôrnstenen da då ve råkes å dessutöm blev kär i varann.

Jäg vet int va jäg ska skrive ôm. Härn i timmerskogen gå dagarn sôm varnlett. Dä ä bara dellå gneke på å ärbet.  Haggarkompis´n min n´Signar ha vöre opasslen na daga. Dä va no na härskenfläsk han int törde. Sä han ha lege hemme däri köja. Dä ä int sä lätt å ta säg fram tii djupsnön. Å opplegan äre å. Va tord fell int träffes förn påsktin då före sla å. Du ska tro hörr jäg längte.

Din Fingal.

Timmerkörarn ta vä säg breve ne dell bögda.